Luppans

Pappa kom förbi och så åkte vi och köpte sallad. Var redan inställd på att köpa färdigt idag så det passade utmärkt. Ska vara på balkongen en stund till, sedan blir det film med lil'sis!

Kom hem från jobbet och kastade mig ut på balkongen efter att ha blandat en kall smoothie på färska jordgubbar, banan, färsk ananas  och is. Muuuums! Blir några timmar på balkongen nu. :)

Jag har sprungit ikväll efter en veckas mer eller mindre ofrivillig paus, och genast var det jobbigare. Men det är sjukt varmt ute också så jag försöker lura (?) mig att det beror på det också. Nej nu blir det inga fler uppehåll, nu ska det springas ordentligt!

Underbara, goa, fina Jonna skickade ett sms mitt på dagen idag att det liksom är dags för lilltjejen att komma ut. Kanske är hon redan här, kanske kämpar Jonna för fullt just nu. Oavsett är det så otroligt pirrigt och roligt! Och de som skulle ut och äta ikväll! =)

Tiden har gått så vansinnigt fort, samtidigt känns det som hon alltid varit gravid. Vilken vacker dag att se dagens ljus för första gången.

All min kärlek till lilla familjen!


Fin tjej va?

Vilken fin dag. Så ljum och mjuk. Hade en toppdag på jobbet med mina goa små ungar och lekte järnet med Mike. Blev vattenkrig och jag vann! Visserligen blev jag inlåst i städskrubben som straff men det var det värt!

Somnade (as usual) när jag kom hem men när jag vaknade åkte jag och köpte ett nagellack. Oranget! Otippat? Maybe men lite kul. Ska leta upp en annan nyans en annan dag.

När jag kom hem gick jag över en sväng till syster, sedan blev det kvällsprom med Evelina. Jag älskar denna tid. Mycket i mitt liv är svårt, men det gäller att njuta i tid och otid, när det går och idag har det gått hur bra som helst.

Har fått in en date med min käre vän Sebbe från gymnasiet också, så på torsdag blir det picknick med honom. Kul va? Det gäller att hålla i de fina relationerna. Har inte träffat honom på säkert två år nu...

Måste förresten visa en jättejättefin tröja jag köpt som jag hoppas ska hålla i många år! Håll till godo!

Runtom mig längtar man efter semestern och nog hör jag en och annan suck här och var. Man vill ha semester NU. Jag tycker det är bra som det är nu. Det är så fina kvällar och jag tycker om att komma upp på morgonen och promenera till jobbet. Det är underbart att jobba nu när det är så lite kvar.

Den här dagen startade jag med att försova mig! Jag vaknade fem minuter innan jag började. De få gånger jag försovot mig förut har jag fått panik, men idag ringde jag lugnt till jobbet och sa som det var. Mixade snabbt en smoothie och en halvtimme senare var jag faktiskt på jobbet. Tror den där extrasömnen var behövlig. Har varit trött sista tiden.

Ikväll har jag hängt med lillasyster, vi for till Ikea och lite butiker runtikring. Jag köpte en plåttunna att ha tvätt i. Nyttig grej!

Tidigare ikväll gav jag mig på att baka wienerbröd för första gången. Lite kneptigt med smördegen men himla bra blev det. Riktigt goda, men gjorde bara två stycken för att testa. Resten av degen ligger i frysen i väntan på att jag får besök. Hade färska jordgubbar, vaniljkräm och vit choklad på. Är inte så förtjust i vaniljkräm men hade inte tillräckligt med fantasi för att komma på något annat just ikväll.

Charlie och Vilma har just vaknat till liv och ligger nu och lurar ute på balkongen. Igår var de helt galna, de såg nattfjärilar genom fönstret och jamade i kör för att få komma ut. Men jag fick strax efter jaga in dem igen då de blev helt tokiga där ute. Var rädd att de skulle hoppa över balkongräcket när de försökte fånga fjärilarna. Tog en bild på Charlie efteråt igår, då var han lite sur för att han fick stanna inne. Men det gick över.

Nu ska jag sova och imorgon hoppas jag på massa spontanmys! Godnatt!

Den här dagen blev helt uppochner. Började med att jag skulle låta Alex sova lite så jag bestämde mig för att snabbt åka och storhandla medan tvätten dessutom torkade. Hade lite ont om tid men tillräckligt för att hinna om allt klaffade. Men moppen stannade knappt halvvägs dit, liksom bara la av! Det värsta var väl inte att min planering gick åt helskotta utan att det skulle kunna komma att bli en kostsam historia. Provade att tanka den och körde upp den till mamma. Johan konstaterade att oljan var helt slut vilket är märkligt då jag nyligen servat den.

Bara till att traska hem igen och snabbt som tusan in till tvättstugan då nästa pass började. Då kommer det en fyllekärring som var så sjukt otrevlig! Jag hade inte hunnit ta ur min lilla tvätt ur torktumlaren vilket hon genast påpekade fast jag var på väg att tömma den. Jag tog bort dammet och fortsatte vika min tvätt. På golvet låg det sedan innan damm och självklart var hon arg på mig för det och sa att jag fick sopa upp det innan hon började:

Det var en dammtuss. För mig är det inga problem att sopa upp den, alls, men jag ville ändå förmedla att den faktiskt befann sig där redan innan jag kom dit. "Nej du tappade den nu." Kärring! En dammtuss!! Sedan säger hon: "Men torkrummet har du väl i alla fall använt?" Eeh, ja jag stod ju där inne och tog ner tvätt när jag sa hej till henne. Såg att jag hade glömt min bh där inne, så jävla onödigt men jag snabbade mig att ta ner den och fortsätter vika. Då står hon bara och glor. Efter typ 5 minuter säger hon: Ja, jag kommer tillbaka när du städat upp där inne. VA?? Städat upp? Det var inte ett korn på golvet där inne. Riktig idiot.

Försökte att inte bry mig om henne men jag var utan mat och ledsen över moppen så töntig som jag är börjar jag gråta och letar fram en kajalpenna jag hade i väskan och formulerar en lapp om hur olycklig hon måste vara som stör sig på sånna skitsaker, sedan önskade jag henne en bra dag men i sista stund slängde jag den i papperskorgen. Det var inte värt det.

Väl hemma med all tvätt fick jag några kramar och klappar på kinden av Alex, och puss på pannan och då kändes allt bättre.

Mamma kom och hämtade mig och så hjälpte hon mig att köra och frakta allt jag handlade. Var sjukt långa köer och jag riktigt kände hur allt gick emot mig men jag kände mig okej ändå. Småsaker får inte välta mig.

Tillbaka hemma somnade jag som vanligt nuförtiden, blir alltid en lur på eftermiddagen och när jag vaknade fick jag ett ryck och gick till blomsteraffären där jag köpte en helt fantastisk blomma som nu pryder mitt sovrumsfönster.

Sedan promenerade jag till mamma där Johan fyllt på olja i mopeden. Åt grillat snabbt och sedan välte hela min moped så ena backspegeln gick sönder helt och hållet. Gick inte att sätta fast igen. Pyttsan!

Det är dags att knyta ihop helgen. Blir lite småplock och sedan sängen med nya lakan. Hoppas på en bättre dag imorgon!

Igår kväll, sent när Mikaela hade gått åkte jag och hämtade Alex. Vi kokade massa ägg och småpratade oss inpå småtimmarna. Många skratt blev det av vår säregna humor, härligt, härligt!

För en timme sedan gick jag upp och tvättade, har just ätit en skål med jordgubbar, blåbär, banan och mjölk och väntar på att Alex ska vakna. Så mysigt att ha honom här. Och så spontat. Vi måste bli bättre på att ses!

Ska fila på en nyttig inköpslista, behöver spislock och rengöringsmedel och lite tvättmedel bland annat. Kanske blir en tur i väg innan Alex vaknar!

Köpte ju nya påslakan häromdagen så de tvättar jag nu. Sedan har jag passat på att fota glasburkarna i dagsljus också. Som om inte de vore nog här hemma plockade jag in en stor kvist jersmin som står och fullkomligt bolmar god doft och barndomsminnen.


Alex.

Liten frukost, måste få i mig något mer sedan.

Nya påslakan.

Blomster.

Jersmin

Och så allt det vackra i dagsljus.

Hela den har dagen har jag sett fram emot. Har inte hunnit med riktigt allt kanske, men det blev bra ändå. Bland annat har jag gjort i ordning några av mina glasburkar. Nöjd tjej. Men huvudpunkten var kvällen då Micken kom hit. Vi tog en promenad här i området och jag slås av hur fantastiskt fint jag bor. Hjärtat slår dubbelslag och jag ser fram emot när jag får visa en ny människa i mitt liv allt detta.

Vi har haft det bäst. Pratat om saker bara riktiga vänner pratar om, ätit glass med jordgubbar, maränger och två sorters chokladsås.

Imorgon ska det göras lite nytta och så siktar jag på lite spontanitet! Fint.

Först blev det grillning hos mamma och gänget och det gick att sitta ute med en tröja. Senare åkte jag till Anna och Per för Per hade födelsedag och det var lika bra som alltid. Vi åt potatis med smör, salt och dill, sallad, oliver och annat småplock. Sedan blev det skummad mjölk med lite kaffe och grädde och småprat. Fick en bok av Anna som jag ska kika lite närmare på.

Idag står det inredning på schemat och ikväll kommer Micken hit. Bra.


Paradiset på jorden. It really is.

Har plockat blommor med Åsa & Lina. Myyysigt!

Av någon anledning har jag en bra känsla i kroppen trots att jag inte har några planer idag. Det nästan pirrar och jag känner mig märkligt tillfreds. Igår hade jag typ världens bästa dag, gick hem tidigt från en jätterolig dag på jobbet och blev hämtad av Mikaela. Sedan åkte vi till Ikea där jag för en gångs skull hittade m a s s o r av bra och fina saker. Fantastiskt! Efter det åkte vi och shoppade loss ordentligt. Jag var väl snäppet värre än Mikaela och då uttrycker jag mig milt.

Vi åkte och tittade på hennes nya lägenhet som var helt perfekt! Hade en toppendag och somnade så lycklig! Kanske lite av gårdagen som sitter kvar idag. Underbart i alla fall.

Och det var så roligt att shoppa loss. Efter att ha insett mitt shoppingberoende under så många år har jag nu inte handlat särskilt mycket under sista 10 månaderna så det var en prövning att släppa loss igår. Skillnaden nu är att jag verkligen kunde och kan njuta av det. Allt jag köpt älskar jag och är såå glad över, trots att det egentligen bara är materiella ting.

Så kul att klä på sig lite nytt imorse och känna sig lite snygg för en gångs skull! Åsa och jag åkte och kollade efter den där klänningen jag så gärna vill ha men den fanns inte i min storlek. Skit, skit men jag ger inte upp än.

Om en stund blir det lite häng med Åsa och Lina, resten av dagen står skriven i stjärnorna! Ha en fin midsommar!


Nytt linne, nya sandaler och nya ärhängen! Kul!

Fyyyy farao vad jag slappat den här veckan, förutom allt mitt springande i väder som väder då. Men hemma. Jag har inte rört en fena och det sätter sina spår hos Fröken Stök. Jag gillar att svänga mig med ord och smeknamn på mig själv såsom Fröken Städ men mitt sanna jag är sannerligen Fröken Stök. M e n, fröken Stök älskar att städa så det har hon gjort ikväll.

Och fy satan vad jag röjt. Var inte många fläckar golv som syntes och köket var belamrat med disk och oreda. Nu är grunden lagd, det är trevligt här hemma nu. Men dammsugaren står kvar, beredd att ta ett par varv till imorgon när Charlie's och Vilmas tussar tittat fram från vrårna igen. Det gör de ALLTID när jag dammsugigt!

Blir en nedra massa sopor också. Efter en orörd vecka ligger det papperssnuttar ifrån klädrollers lite överallt plus en del annat smått och gott. Men nu kan jag andas igen! U n d e r b ar t!

Imorgon ska jag köpa klänning om den sitter som jag önskar och i samband med det ska jag hänga med min Mick! To-to-to-to-toppen!

Ibland kan jag se mig själv som en sorglig person, men det går snabbt över. Jag ser då hur mycket tid jag spenderar med mig själv, hur många tankar jag tänker om mig, hur jag ska göra för att nå dit och dit och vilka ord jag ska välja för att få någon annan att må lite bättre.

Dessa stunder ser jag mitt täcke framför mig, jag kan varje ton, varje blomma, varje blad som pryder det. Skulle utan teckningstalang kunna rita av det e x a k t. Dessa stunder av olyckliga blickar på mig själv ser jag åren i backspegeln som blir fler och fler, känner unset av driv som pumpar och pumpar men inte kommer ut. Jag känner febriliteten i sökandet efter tillfredsställelse.

Men det är bara stunder då jag ser på allt omkring mig under lupp. Jag är mästare på det. Att känna in, bearbeta och insupa det som är här och nu. Det så många andra söker efter har jag med mig hela tiden. Jag är alltid här och nu. Men det är bara ibland jag betraktar allt detta på lite håll.

Jag är så rädd att mitt "ta svårigeheterna med ett leende" bara blir ett sätt att ha lurat mig själv in i framtiden. Jag är så bergsäker på att så länge jag ser till att njuta på vägen så kommer jag en dag nå mina barndomsdrömmar. Att alla är värda sin egen lycka och att den kommer nå även mig en dag. Bara vänta lite till. Tänk om det inte finns något där framme. Tänk om jag aldrig få bli lyckligt kär igen. Tänk om jag förblir såhär ensam.

För dem som har någon är en ensam person kanske jobbig. Men för en som jag, som utan att lägga någon värdering i det verkligen är ensam är det annorlunda. För en som jag som pumpar positiva tankar ut i kroppen och till ögonen så att även de ska kunna le är det så att säga "mer än så". Jag går inte och tänker att jag är jobbig. Det går ju inte. Jag tänker ut en balans mellan att leva här och nu och för att höja oddsen för att nå dit jag vill.

De som har en hop vänner och saker att göra utan ansträgning har det. (Det som det i sig) De som har pojkvän och sambo har någon att komma hem till för att prata om kanske ingenting. Det som är så viktigt. Jag vill inte vara någon gnällspik. Men jag är alltid med mig själv och visst är det fint. Men jag suktar så jag skulle kunna dö efter lite sällskap. På en månad träffar jag en vän högst två ggr. Det är 24 gånger på ett år. 24 av 365 dagar har jag någon att prata med.

På midsommar i år ska jag göra... -Ingenting. Alla år av mitt liv utom två har jag varit hos min mormor med släkten. Jag är ingen som bjuder in mig själv och ska sanningen fram har jag ingenstans att vaska.

Fredag efter fredag efter fredag funderar jag över vem jag skulle kunna ringa, vem som skulle vilja ge sig ut bland folk med mig. Men jag har ingen sådan person.

Lördag efter lördag försöker jag tänka nytt. Men det hjälps inte.

Söndag efter söndag letar jag kurser som intresserar mig. Men de kostar pengar eller är för tråkiga. Jag dagdrömmer och fantiserar om dagen då allt börjar. Då jag kan leva ut som hela jag. Inte som en del. Jag vill inte tänka att "nu" bara är ett kapitel i mitt liv. Jag vill inte ha tid att tänka över det.

Jag vill vara en doer (engelska do som i göra+er= doer) och en inspirationskälla. Jag vill inte att någon annan ska ta hand om mitt liv, och jag menar inte att min lycka ligger i händerna på någon annan. Jag är bara så redo, jag är så trygg i mig som jag kan bli och jag vill börja bara vara nu, inte tänka på en massa val hit eller dit eller känna press på att jag måste ta mig i kragen och göra saker. Jag v i l l ju göra saker. Bara inte ensam. Bara inte ensam!!

Idag har det spöregnat hela dagen och jag älskar det. Jag älskar det lika mycker som strålande sol och ljumma sommarnätter. Det är bland det mysigaste jag vet, när det sommarregnar.

Ville ändå hitta på något så jag tog moppen in till stan där jag promenerade och tittade på folk. Fantiserade om vad de lever för liv. Och så är det en sådan där dag när jag bara vill vara ful. Ha fula byxor och ful tröja. Brukar spara sådana fulkläder för att kunna ha dagar som denna.

Idag rotade jag fram ett par gamla Levisjeans från gymnasiet och en stickad tröja som jag älskade för en sisådär åtta år sedan. Det blir liksom stämningsfullt på något sätt. I know I am a weirdo. Men det var så skönt att gå där i regnet och vara en riktig nobody. Ful i håret och omatchad. Bara vara människa. En åskådare vid sidan om. Så känner jag mig rätt ofta, men jag lever mig in i rollen som mig själv. Jag gillar att vara jag, men jag har också rätt att vara "ingen" när jag känner för det. Nu blir det söndagsmys!

Äntligen har jag kommit igång med löpningen igen. Men det är fortfarande sådär sjukt jobbigt. Idag när jag kom hem så var jag alldeles yr och kräkkänslorna var inte långt borta. Låter inte bra men jag har allt under kontroll. Jag springer inte ihjäl mig, men jag tar ut mig. Och jag har vilodagar. Ska bli så spännande att se om det även ger resultat som s y n s på kroppen. Inte bara konditionsmässigt alltså även om psykiska hälsan är viktigare än den fysiska.

Det är så häftigt att känna att man kan springa längre och längre och hålla ett liite högre tempo för varje gång. Jag ser mig som helt otränad och de här första dagarna av löpning är riktigt, riktigt tuffa. Jag vet att det finns ett mål men i nuläget vet jag inte var det är och den tanken är rätt befriande. Allt jag vet är att jag ska framåt.

Jag mår så mycket bättre av det här. Det stärker inte bara min kropp utan även min självkänsla och mitt självförtroende. Jag kan också!

Hej och godkväll!

Somnade som en liten stock när jag kom hem. Ska strax lägga mig på riktigt men innan måste jag fundera lite. Det är några veckor kvar till semestern och jag har en planlös sommar framför mig. Förra året var det ju stekvarmt från morgon semesterdag ett till kvällen den sista. Jag ägnade mig åt att måla gamla möbler och bada och var nöjd med det.

Alla andra somrar har jag haft små resor inbokade och det är något jag gillar. Men förra sommaren var det underbart att bara vara. I år är jag kluven. Jag vet att jag kommer få en bra sommar vart den än tar mig, här hemma på gatan eller tusen mil bort. Men jag har ändå förhoppningar.

Jag har hemligheter som på ett eller annat sätt kommer slå rot till hösten. Det skulle kunna bli "sista sommaren med gänget", det vet jag inte förrän den är över.

Jag vill få vara med människor, jag har för mycket ensamtid. Den är underbar men inte nyttig för mina tankar. Jag ska försöka våga lite mer den här sommaren. Och blir det inte som jag tänkt, ja då får jag väl springa mig igenom sommaren då.

Semesterkassan gick till mamma häromveckan så det blir till att tänka jorderligt, d.v.s. njuta av det som redan finns, det som är gratis, de förhoppningsvis varma sommarkvällarna, filmerna på tv och ljumma vatten.

Pengar är viktigt, det tycker jag också. Men det är jag som bestämmer hur viktigt det är. Jag kommer inte dö av svält eller så och prickiga plastgolv i köket har sin charm även om jag drömmer om något annat. Livet är ju ändå här och nu och en dag vet jag att jag kommer tänka med starka nostalgiska känslor på allt jag upplever nu, även ett klistrigt plastgolv med prickar under fötterna. Även det.

Igår var en låååång dag som avslutades på bästa sätt. En underbar vän, Susanne, kom över och åt med mig. På det följde timmar av prat om precis allt. Så mycket och så viktigt att vi glömde efterrätten. Har mängder av tropisk frukt nu att gotta mig med till helgen! Susanne är många år äldre än jag men det märks inte. Blir alltid varm i magen och hjärtat av henne. Jag har inte många vänner, men de jag har är helt unika och fantastiska.

Vi har också hunnit ha sommarfest med jobbet och alla barnen. Det är alltid känslosamt. Blommor i mängder blir det och söta små kort och fina ord. Ett gäng böcker brukar man få ihop också och jag älskar mitt jobb. Alla underbara barn och föräldrar, sedan min grymma chef och en och annan kollega med guld på läpparna!

Jag klagar inte.


Såhär såg det ut imorse! Första gången på ÅR som jag inte plockar undan efter en middag. Men sitter man upp till 1 så är sömnen viktigare!


Kärleksfulla ord från en av familjerna.


Lite att läsa i sommar...


Det är så sött att man smäller av när en liten tvåring kommer med en liten ros.


Samma sak när en jämnårig kommer med en stor!

God kväll!

Okej temperaturen visar inte 28 grader ikväll, men den svenska sommmaren är absolut här. Jag springer så jag blir s v e t t i g, dricker banan- och blåbärssmoothie på morgonen och drömmer om semestern. Det susar om träden och svalorna flyger in under taken. Ut in, ut in.

Jag älskar detta.

Igår hos Anna & Per så fick jag en present av Anna. Oväntat. Fint. Öppnade den idag och det var en av hennes gamla favoritfilmer. Eller? Kanske blir det film ikväll. Det är en bra dag idag!




Från igår..

De här kvällarna kommer ibland. Har redan skämts bort med två stycken och juni har knappt startat känns det som. Att vara hos Anna & Per är det bästa jag vet. Underbaraste stället på jorden. Vi har umgåtts, massa blandat folk och åldrar, lyssnat på levande musik, piano, gitarr. Musik från här och var i världen. En kväll hos dem är bättre än en vecka på Gotland eller semester till Grekland. Det bästa jag vet.

Igår den 10:e juni var det sex år sedan jag tog studenten. Många tankar kom till mig. Tankar om gymnasiet. Om tiden som tonåring och allt det där.

Jag minns dagen jag skulle börja gymnasiet tydligt. Jag minns till och med vad jag hade på mig. Ett par ljusblå, riktigt urtvättade jeans med en liten brun skinndetalj på ena bakfickan och en vit singoallainspirerad, kortärmad tröja med åtsnörade ärmslut så att det liknade "volanger". Jag var brun som få trots att jag bara varit i Sverige hela sommaren, det blev lätt så i vår lilla sommarstad. Runt halsen hade jag ett svart läderhalsband med fjäder.

Jag hade kommit in som reserv på skolan, men var ändå sjukt stolt över att ha kommit in på en skola med så höga antagningspoäng. Dessutom tillhörde jag inte Stockholms kommun vilket försvårade chanserna ytterligare. Men jag kom in.

Första året i gymnasiet var precis sådär ljuvt som man drömmer om att det ska vara innan och sedan tänker tillbaka på att det var. Jag skojade mig igenom dagarna, skrattade och njöt av allt det nya. Samtidigt bar jag på en saknad efter mitt ex som jag inte längre var tillsammans med efter skolavslutningen i nian. Jag dövade smärtan med uppmärksamhet och nya vänner.

I slutet av ettan bjöds jag på sann tonårskärlek som varade ett halvår, förhållandet ett år. Han var allt, skolan var mer en kul grej. Det är här minnet sviker en del. Jag slukades av det ljuva och gjorde okej ifrån mig. I efterhand kan jag se att den kärleken var det enda positiva under gymnasietåren, men bara där och då. Att bo tio mil ifrån skolan gjorde sitt, att göra slut med sin bästis i det tysta satte sina spår. Jag hade människor omkring mig men inuti var jag bara ensam. 

Idag är jag arg för att jag inte pluggade mer. Jag kunde så mycket bättre. Är det något jag alltid varit bra på så är det att gå i skolan. Jag gillar att lära mig, jag är en av få som helt och fullt står för att jag gillar att bli klappad på axeln, som älskar att bli kallad duktig och som inte vill vara utan kunskap om det mesta. Det kan vara vad som helst, blomsorter eller juridik, -jag vill veta!

Men igår kom de stora, lite svåra tankarna till mig. Jag är inte sams med det som var. Alla älskade sin student. Det skulle vara ljuvt, somrigt, befriande och lyckligt! Många tycker nog att det var så. Inte jag. Inte jag.

Jag var arg på världen, på människor i min egen ålder som jag inte tyckte förstod vad livet handlade om. Jag var en sjukt liten tjej men med såå stor potential och tankar stora likt Sokrates, men jag visste inte vad jag skulle göra av det. Jag charmades inte av någon champagnefrukost eller studentlunch. Jag hade ont i magen sekunderna innan utspringet. Men samtidigt var det nära till självständigheten. Resan med flaket runt stan skulle ju upplevas och jag försökte finna min plats i sammanhanget, försökte se minuterna med andras ögon.

Jag kunde se att det var en häftig händelse, jag såg att det var sann lycka i ögonen under studentmössorna, men bortom det var jag bara osäker. Osäker på vem jag skulle bli, vem jag redan var. Jag förstod att man är alltid någon, hur grå och betydelselös man än känner sig så är man någon i alla fall.

Jag ville vara som dem. Jag ville känna det de kände, men jag kunde inte. Inte en chans. Jag kom hem och människor genom mitt liv väntade på mig med blommor och presenter och jag agerade student. Man har bara en gång på sig, en dag, sedan aldrig mer.

Och idag, sex år senare är jag fortfarande arg på det som var och jag vet att det är dags att göra upp, att låta det som var vara, det går inte att ändra något.

Jag kan önska att jag fick ge mig själv en kram på studentdagen och säga att det blir bättre. Jag vet inte om det skulle vara sanning men en sak vet jag, att det blir annorlunda. Livet blir annorlunda hela tiden och du kan bara följa med. Låta saker ske. Låta faser komma och gå. Ilska och sorg, kärlek och välbehag.

Det går inte alltid att styra över det som blir. Men det går att sätta punkt och vända blad. Låta det som var vila. Det kommer inte igen och det hjälper inte att vara arg. Fula ting och svåra tider har också sin charm. Men det ser man först på lite avstånd från tinget eller tiden som var. Och jag tror, jag tror att jag har gjort upp med det som var förr.

Säger det bara! Jag är gravid i vecka 15 och blir mamma i december.



Spännande va? Hur berättar man egentligen en sådan sak? Och Mr. Mister är pappan.

Neeeeeeeej. Så är inte fallet. Jag är totalt ogravid men vad fan händer? Bilden är från igår kväll. Vad är fel liksom? Har tagit en bild ikväll också. Den ser ut såhär:



Men i snitt varannan dag ser jag gravid ut på kvällen och är alldeles hård. Vad är grejen? Fattar inte alls vad felet är. Håll med om att jag lika väl kunde varit gravid i vecka 15! Intolerans av något slag? Jag har ingen aning!

Bilden ovan är från när farmor fyllde år. Jag och Millen! Den ger mig positiv energi.

Jag har just grillat på balkongen. Kycklingspett med hemmagjord potatissallad, sallad och créme fraiche Saffran & Tomat. Himmelskt alltihop!

Dessförinnan var jag hör och häpna ute och joggade, andra dagen nu. Igår var det så jobbigt att jag höll på att dö. Pisstungt! Idag var det jobbigt men jag tog det lugnare och tänkte mer på flåset än på takten, gick mycket bättre.

Ska städa upp efter grillningen här och bädda, gjorde inte det imorse eftersom jag jobbade. Men det är så mycket mysigare att lägga sig för kvällen i en bäddad säng tycker jag.

Det där med löpningen, det har varit värsta steget för mig. Känner mig så osund och mår verkligen inte bra av att inte röra på mig. Jag både äter och sover bättre när jag motionerar och vad jag vill säga med detta är att även om det finns saker som är tunga och till och med trista så kan lite annan inställning ge en själv en ordentlig spark i baken. Det blir vad man gör det till!

See you!

Det känns lite bättre, lite lättare att vakna nu. Jag hoppas det håller i sig.

Vaknade vid halv nio idag, riktigt utvilad och pigg. Slog på nyhetsmorgon och drack lite Proviva hallon. Sms:ade Jonna som sedan ringde upp och som jag i min tur ringde tillbaka till. Sedan pratade vi om ingenting och allt i 1,5 timme vilket resulterade i att vi bestämde oss för en date.

Jag provkörde deras vagn och läste hundra föräldratidningar. Sedan blev jag bjuden på mellis, middag och efterrätt. Det är fantastiskt för jag är sjukt känslig med mitt blodsocker. Jonna vet hur man håller humöret på topp med hjälp av matintag!

Satt på hennes balkong och kuckilurade och mjuknade ihop. En av våra bästa träffar tror jag.

Tänkte lägga mig här och nu för imorgon sägs det bli en dag med 26 grader och sol!


Det är smuts på spegeln och INTE nån snygg mittbena jag fått till =D


Lunchen jag åt innan jag åkte till Jonna.


Kolla vad gott! Leverpastej, sallad, gurka, tomat och örtsalt!

Dagen började sisådär efter en lång natts mardrömmar, men så fort jag kom på fötter blev det bättre. Var på balkongen och lapade sol och intog min frukost där. Blev keso, banan och äpple. Så god kombination. Åsa kom över en stund och framåt eftermiddagen kom Marie.

Vi åt ägg och Kalles randiga-mackor innan vi tog en promenad vid vattnet i det helt oslagbara vädret. Sedan handlade vi till kvällens grillmys. Blev så sjukt gott! Vi gjorde spett med kyckling, stark korv, paprika och champinjoner och sedan la vi räkor i folie tillsammans med massor av vitlök, honung och flingsalt. Till det gjorde vi egen kall potatissallad och klickade upp créme fraice med smak av saffran och tomat.

När vi svalt sista biten var klockan närmare halv tio och Mikaela kom över. Till efterrätt blev det blåbärsglass och chokladglass med chokladsås och maränger. Så gott och underbart att ha dem här. Det blev en bra dag till slut. =)

Det är inte lätta beats i mitt hjärta dessa dagar. Och det tycks bara bli värre. Hade det varit ett par år sedan hade jag inte lämnat sängen, for real. Men med åren och åldern som kommer därtill vet jag att det kan bli bättre om man försöker.

Redan när jag vaknade var jag ledsen, av förklarliga skäl, senare tog jag illa upp inför en grej jag så länge sett fram emot och jag kunde liksom inte behärska mig. Körde en riktig hårding, en sådan där handling som man ofta ångrar i efterhand och ställde in det hela. För många i min omgivning just nu tolkar mig på så hemska sätt som jag inte kan indentifiera mig med, om jag inte anstränger mig rejält och jag kan liksom inte ta det när jag redan är på botten av botten.

Sådana här stunder är det som att jag känner att jag inte är värd mer. I de flesta fall kan man ju styra i alla fall något över sina reaktioner. Men det är som att min kropp är sprängfylld av tårar och vickar man det lilla på mig så rullar de över kanten. Det är som att min hjärna är inställd på att det inte spelar någon roll vad jag gör eller hur jag är, jag kommer i alla fall reagera med tungt bröst och tårar.

På cupen gör jag andra pissed off och framstår som nån som tror att hon är en jävla prinsessa och ska behandlas därefter. Jag säger som lilla Wilma en lillasyster i Martins hockeylag: Jag är ingen jävla prinsessa!

Träffade Alexs fina mamma i stan och "smakade på Sthlm." Sedan grattade jag farmor som fyller år och nu är jag hemma igen.

Så känns det idag. Jag vill alla så förbannat jävla väl och ändå gör det så jävla ont i mig när människor öppnar munnen i min riktning. Jag är sjukt labil känner jag och klarar inte ett ont ord om mig. Det är bäst att jag hänger med mig själv en tid framöver och stänger ute resten. Det enklaste vore att dra gardinerna för fönstren och gråta under täcket, men det får bli ikväll, nu ska jag ta min moped och träffa en varm människa för en bit mat.

För fan, tänk er för när ni öppnar munnen, fråga hellre hur saker ligger till innan ni går till angrepp. Säger jag att jag vill att ni ska ha det bra, då menar jag det!

Den där promenaden igår var välbehövlig. Gick till ett ställe där jag suttit tusen miljoner gånger men inte behövt på flera år. Tankarna går fria där och hjärtat känns alltid lite lättare när man går därifrån. Har lovat mig själv att det här ska bli en fin dag oavsett vad som händer runtom mig.

Och en sak till, i över ett år har jag haft fruktansvärt dålig hy, ni anar inte. Stora ömma finnar, ilsket röda överallt. Har mått så otroligt dåligt av det men sista månaden har det sakta, sakta blivit bättre. Vågar inte tro att den är här för att stanna men jag njuter av varje sekund. Vågade gå helt osminkad på min promenad igår, något jag gjorde för jämnan förr, men sista året vägrat.

Bilder från igår:

Hej!

Igår morse var jag så jäkla glad. Jag såg fram emot fem dagars ledighet, att åka med min syster  till Ikea för att köpa en matta, träffa lite släkt hos farmor imorgon, ha några tjejer över på fika på lördag, Smaka på Sthlm med någon, se film varenda kväll och riktigt njuta. Så krävdes det ett ynka samtal, några få ord och så har tårarna rullat sedan igår eftermiddag. Fruktansvärt.

Jag försöker acceptera och svälja. Hantera en kris. Badda mig själv, ta det lugnt, tro på vad som komma skall. Försöker utstå dagen. Blev en promenad och en god middag. Ska stoppa en film i dvd:n och fly verkligheten en stund.

Det blir bättre.


Igår innan jag gick till jobbet, riktigt jäkla glad!


Kvällens måltid.


I princip samma som igår, fast med sparris också.

Idag blir en dag för eftertanke. Vad är viktigt? Vad mår jag bra av? Vilka mår jag bra av? Vad vill jag? Vad behöver jag? Hur mår jag?

Vaknade av ett ösregn mot rutan, bästa starten, det är ju så mysigt! Dessutom jamade Charlie som en galning så jag gick med honom upp för att fylla på mat men det fanns redan. Han jamade och jamade och till slut hörde jag en till katt jama. -Vilma! Vet ni vart hon satt? UTANFÖR mitt fönster! Hon hade hoppat dit från balkongen och kom ingenstans. Tur hon har sin man Charlie som kan larma. Nu har vi räddat henne!

Till frukost blev det fruktsallad på banan, färsk ananas, kiwi och äpple toppad med keso och valnötter. Mer än mättande! Juni börjar i nyttans tecken. (Yes, man kan säga nyttans ;) ) Nu jädrar! =)