Inte för mycket och inte för lite.

Det här med hur man ser på sig själv. Om man trivs med sig själv riskerar man att ta för mycket plats, om man inte trivs med sig själv är det lätt för andra att se ner på det också. En osäker människa ses många gånger som en liten människa.
 
Jag får så ofta höra att jag bryr mig alldeles för mycket om vad andra tycker om mig. Jag tänker inte säga emot. Jag brukar säga såhär att så länge de har rätt bild av mig så får de tycka precis vad de vill, men när de skapar sig en egen bild eller totalt missuppfattar vad som faktiskt är jag, då blir jag antingen störd eller illa berörd.
 
Jag är en av de jobbiga jävlar som formodligen skulle kunna ses som lite präktig. Med en blyg yta men en sjuhelsikes integritet och självkänsla. En sådan som lätt pratar för mycket snarare än för lite. En sådan som inte ger sig i en diskussion. En sådan som inte kan övertalas eller slås ner. Å ena sidan.
 
Å andra sidan är jag en liten, liten tjej med känsligt hjärta och många tankar. En som avskyr att göra illa andra eller att göra bort mig. Det händer ju förstås ibland eftersom jag är en människa som alla andra. Det värsta nån kan säga till mig och något som jag ibland hört från nära är "Du tror att du är så perfekt." Även det har jag förstås ett svar på, kanske för att det gör så ont att höra. Jag tror inte att jag är perfekt men jag försöker vara det. I allt. Att visa mig från mina bästa sidor i alla vinklar, på jobbet, som vän, som flickvän, som medmänniska och tyvärr utseendemässigt. Jag är ingen make up-brud men jag tycker om att göra det bästa av mitt unika utseende. Jag tycker det skulle vara trist att vara alltför grå samtidigt som jag aldrig nånsin skulle vilja vara den som syns mest.
 
Denna någon som ligger som en skugga över mitt och min partners liv skrev till mig för lite sedan att hon minsann inte har nåt behov av att övertyga någon om sin lycka som jag tycks ha genom att skriva mina "noveller" om hur lycklig jag är. Antar att den här personen syftar på min blogg men helt säkert vet jag faktiskt inte. Men nu råkar ju jag bo på andra sidan jorden med en jäkla tidsskillnad med många nära och kära hemma i Sverige som jag inte hinner ringa så ofta som jag vill och trott eller ej men detta är för mig ett supersätt att hålla er alla uppdaterade. Sedan hade jag nog skrivit ner min lycka i alla fall, ser inget fel i att förmedla eller dela den. Det är som en drog för mig. Jag bara måste få teckna ner allting. Gärna så andra ser. Jag tycker om att vara öppen för att jag tror på det konceptet och önskar att andra kunde göra likadant. Inte hålla sina kort så nära bröstet. Jag tror verkligen på att visa sina styrkor och svagheter. Att vara den man är och visa världen. Senaste året kanske jag inte skrivit om så mycket olycka men faktum är att jag är lyckligare än någonsin.
 
Så det här med vem man är och hur mycket man visar, det ska liksom inte vara för mycket och inte för lite. Man ska inte vara för säker och inte för osäker. Personligen är jag en människa som stundom behöver mycket bekräftelse. Bekräftelse i form av att bli sedd och hörd, inte tvunget vara förstådd men i alla fall känna att jag blir lyssnad till.
 
Orkar inte babbla mer om det nu utan vill istället berätta att mina dagar hemmavid har varit så fina. Jag har hängt med Sanna och Sanna2. Varit på Max Brenner (Chokladparadiset) två gånger denna veckan och promenerat MASSOR! Kom just hem från en grym powerwalk med BÄSTA Sanna! Alltså fyyy vad våra dater är bra. Blir bara så lycklig av henne. Ren, sann lycka är vad det är!
 
Nu ska vi strax lägga oss och sova här, och kraaaaaaamas!!!! Sedan imorgon direkt när Damon kommer hem från jobbet ska han och jag åka och campa med fina Mike & Bev över påsk. Jag är nog ingen riktig campartjej då jag är liiiite för bekväm men ser sååå mycket fram emot det. Det här är något vi pratat om att göra sedan jag var här första gången för över ett år sedan.
 
Nepp, nu ska jag kila in i duschen!
Tjipp!
 
Denna tavla införskaffade jag mig idag. Är den inte fin så säg?

Jag älskar honom.

Åh, jag har velat skriva så länge så länge men har känts så tråkigt då det inte gått att ladda upp bilder och gör fortfarande inte från min dator. Skriver därför inlägget från min dator och laddar upp bilder från Damons dator. Ämen nu i denna stund skulle jag liksom bara kolla om jag kunde fixa skiten, och så kunde jag det så nu kan jag lägga upp bilder igen!!! Några veckor till pallar nog den här datorn!

 

Hur som helst, jag har så länge velat skriva för det händer så mycket här nu. Jag och Damon bara växer och växer som par och trots att det nästan jämt känts bra och alltid rätt så känns det bara bättre och bättre för var dag som går. Kärleken växer och växer och det är så underbart ska ni veta. Jag är så kär i honom och sista dagarna har han mer än vanligt uttryckt sin kärlek för mig. Igår när jag precis höll på att somna sa han från ingenstans “I love you more and more the longer I’m with you.” Och morgonen innan det väckte han mig med en go kram och sa “I love you more than you know.”

 

Jag har tänkt extra mycket på vårt förhållande på sistone och särskilt efter att en idiot uttalade sig och sa något i stil med att det är beklagligt att jag och Damon inte har ett mer öppet förhållande. Innan och efter det så har jag tänkt på vilket fint förhållande vi har han och jag. Vi rör vid varandra mycket, somnar alltid i varandras famn och går aldrig upp utan att kramas. Under natten kan jag vakna till av att han lägger en hand på mig eller klappar mig hastigt med sin fot fast vi slumrar bägge två. Som för att se att den andra är där. Vi kan inte sitta i soffan utan att ta varandras hand eller låta den andra vila huvudet på armen. Vi pussar alltid varandra när vi säger hejdå eller hej. Har alltid tyckt det är så fint och tänkt att så vill jag att det ska vara mellan mig och min partner när jag sett andra. Och nu har jag det så. Jag värdesätter det så högt för det gör så mycket för livet och vardagen.

 

I lördags kväll var jag barnvakt till tolv, sedan mötte jag upp Damon och killarna i the Valley. (Där alla nattklubbar är och 700 gånger vidrigare än Sture-P.) Tycker verkligen det är ett vidrigt ställe. En enda klubbsmet med fulla oberäkneliga människor men bredvid killen mitt hjärta slår så hårt för blir även den kulissen ett paradis. Och hans vänner är så goa mot mig. Köper mig alltid alkoholfria drinkar och får mig på gott (godare) humör. Damon vill alltid dansa med mig men jag dansar så sällan på förfrågan, i fredags dansade vi dock tryckare till housemusiken. Då kände jag igen hur kär jag är i honom. Att jag haffat charmigaste killen på planeten känns bara så fantastiskt.

 

Vid tresnåret åkte vi hem, köpte lite mat på Mc Donald’s och somnade tätt ihop som alla andra kvällar. Vaknade och hade en såå jäkla mysig dag utan måsten och stress. Vi bara var, Damon gick till affären och handlade juicer och pålägg och annat gott och jag körde ner till vårt favoritbageri i Bulimba där jag köpte bröd. Sedan gjorde vi “svensk frukost” som Damon kallar det. Det är liksom bara vanlig frukost med hundra pålägg och lite olika att dricka, bröd, yoghurt och tillbehör. Men han tycker det är svenskt och då får han väl tycka det. Annars äter vi ofta frukost ute. Störtlöjligt tycker mamma, jag tyckte också det förut men med tiden har det blivit rätt mysigt. Dock föredrar jag svensk frukost hemma men allt har sin charm.

 

Viktigast sedan sist är att jag hittat en ny vän, ja jag har ju nämnt henne ett par gånger nu men skillnad nu mot då är att hon är verkligen min vän nu. Någon jag tycker om och inte vill bli av med. Sanna. Vi liksom bara klickade. Som med Lisa fast lyckligare. Och hon är en sådan som jag liksom inte riktigt får nog av. Jag känner aldrig för att i n t e hänga med Sanna. För att vara med henne är som att vara med mig själv fast med sällskap. Lika enkelt och bra. Och det är något att vara grymt tacksam för!!

 

Var förresten och såg Bruce Springsteen med henne förra helgen, fantastiskt!

 

Annars då? Jag har just slutat mitt jobb. Har jobbat där i sex månader nu och det är vad mitt visum tillåter. Så jag har börjat så smått att leta efter nytt och jag tycker det är jättespännande. Ska väga för- och nackdelar med childcare center vs nanny-jobb. Skulle ju vilja jobba som nanny ett tag men ska kolla upp bägge alternativen.

 

Sedan undrar jag vart mina godis-, chips- och tidningsleveranser är?

 

Vi har förresten börjat med små vanor som jag bara älskar. Vi åker till en superbra marknad på söndagar och handlar kött, fisk och fågel samt grönsaker inför veckan och det är så myyyyysigt! Sedan har vi börjat åka till olika dammar också och det är så sjukt jäkla fridfullt! Fångade damonen när han precis skulle ta sig ett dopp på en av bilderna nedan. =)

 

Men för att återgå och även avrunda. Jag är så lycklig och jag blir bara mer och mer säker att Damon och jag är menade för varandra. Vi gör så mycket ihop och drömmer om framtiden tillsammans. Ska försöka njuta av mina dagar utan arbete så gott det går, men så fort jag bara kan vill jag börja jobba igen. Kommer i alla fall ha mer tid att uppdatera den här lilla sidan en tid framöver!

 

Kram o klapp allesammans!

 

 

RSS 2.0