Luppans

Hola, hola!

Inatt vaknade jag och mådde så sjukt dåligt. Tänkte att min tid var räknad och att det slutar nog här. Tassade låååångsamt upp efter termometern och förberedde mig på att läsa av 41,5 grader men vet ni vad den visade? 35,4. Är det ens möjligt?? Om man inte legat nedkyld i Östersjön. Tänkte att det måste varit fel på termometern där vid 03-tiden så strax efter 05:00 provade jag igen. 35,7 visade den då. Måste vara fel, tänkte jag ännu en gång och tog en tablett och kunde till slut somna om. Strax efter sju vaknade jag igen och tryckte in termometern i munnen, mådde myyycket bättre och då visade den 36,6 så nog funkade termometern. Men såå märkligt!


Ännu en bild på oss från i förrgår, för att jag tycker så mycket om dem!

Befinner mig i en konstig del av livet. För mycket och för lite av allt. Uppmärksamhet ifrån fel håll och uppmärksam åt fel håll. En fot kvar igår och blicken alldeles för långt fram. Vad gör man då?


Ser åt ett annat håll när uppmärksamheten smyger sig på ifrån fel håll?
Provar att få det(n)man vill ha?
Ger gårdagen en ärlig chans?

I den ordningen.

I don't know.

Idag har jag haft världens bästa dag. Från början till slut. Köpte mig en massa vita strumpor till att börja med, sedan blev det saft och kaka på Hannas föräldrars balkong, därefter hämtade mamma och Johan mig och körde mig till verkstan där min älskade moppe stod så hel och fin!! Susade till närmsta mack i Bromma och tankade och fyllde på luft. Svängde förbi Alex och åt en korv- och pommestallrik vid sjön och sedan en promenad i det fina vädret. Blev sittande på hans farstutrapp en lång stund och mumsade favoritchokladen han hade i väskan. Sedan lånade jag hans jacka att susa hem i.  

Fick ett infall och svängde in till Urban och Susanne och Milton och Caesar. Underbart att se dem!

Nu är jag hemma och bilderna får tala för sig:


Hanna


Marie

I fredags var jag på påskmiddag hos underbara Jonna, så gott, så fint, så mysigt! Bilderna får tala mer:

Är väl lite småkär i den. 

För sju år sedan gjorde min dåvarande pojkvän slut med mig och hela min värld rasade. Så där ordentligt och hjärtat slets i tusen miljoner bitar. Samtidigt blev en annan tjej i min klass hjärtekrossad ordentligt och vi satt på varsit klippblock vid vattnet och riktigt kände hur livet rann ur oss. Vi var döende.

För sju år sedan rev det i kroppen och vi njöt inte det minsta av det fina vårvädret utan räknade sekundrarna som blev fler och fler ifrån våra då älskade.

Varje år har vi gått tillbaka till den där platsen men inte för att sörja utan för att glädjas åt att vi blivit starkare och tryggare i oss själva. Vi har hittat de små skärvorna av våra hjärtan och idag var vi där för 7:e gången. Sju år är en lång, lång tid och vi har hunnit med nya hjärtesorger och lyckorus.

Idag var en helt underbar dag och vi ville aldrig gå därifrån.

Igår la jag mig innan klockan slagit nio. Fy bövelen så trött jag var. Började jobba tiiidigt som attans och sedan blev det heldag på stan. Hittade till att börja ingenting, men sedan ordnade sig den saken.

Idag har jag massor att hinna med men jag kommer ta det i lugn takt. Till att börja med handla lite sen frukost. Så får det bli!

Kom hem från träningen nu, gick hela vägen dit, en rask promenad dit tar c:a 40 minuter. Sedan köra på så hårt jag kunde och så blev det promenad hem. Amoren mötte mig och sällskapade mig hela vägen hem. Myselimys!

Nu ska jag snabbt slänga i mig något att äta, sedan blir det en städtur i lägenheten, dusch och bums i säng för imorgon väntar en sjuuuukt lång dag!!! Men kul ska den bli! Nattelinatt!

Imorse greps jag av någon trist känsla. Jag ville inte gå till jobbet. Eller jo, jag ville men jag mådde så himla märkligt. Var rätt ledsen måste jag medge. Ögonen som såg på mig i spegeln sa Stanna hemma, stanna hemma. Och det låg så nära till hands men jag tvingade mig att gå. Hade gråtklump i halsen när jag kom fram och ville bara gömma mig för hela världen. Men så sakteliga fick mina småttingar mig att må bättre och vips så var det dags att gå hem.

Ringde Jonna på vägen för att fråga om tid till hennes och Mathias påskmiddag (det var i alla fall min ursäkt för att få ringa utan anledning.) Blev en lång stunds prat med henne om ditten och datten. Goa, fina Jonna.

Smider planer gör jag också. Behövs lite pengar för projektet men med lite extra tidsnedläggning (japp, det ordet finns) så ska det nog gå vägen. Och om allt går som planerat (vågar inte hoppas för mycket) så kommer Calle hit och drar igång min moppe på onsdag kväll! Tjiihooo! Då mina vänner, då är det vår!

Nu ska jag äta middag, antingen korv med bröd eller fläskfilén från igår. Klurigt...

Började gråta när jag såg den här. Har hört talas om honom förut men inte brytt mig särskilt. I tider som dessa när jag inte är helt tillfreds inombords blir den här extra stark. Ni borde också titta.

Det är inte alltid man inser vilken effekt eller konsekvens ett visst val man gör har. Många val gör man ju utan att man tänker på dem, medan andra förändrar hela ens liv eller i alla fall en stund på jorden, där och då. För många år sedan valde jag bort en del av mitt liv. Det var läskigt och ensamt och självkänslan fick sig en räjäl törn. Många gånger har jag undrat om jag gjorde rätt. Många gånger har jag funderat över hur livet skulle sett ut om jag inte gjort det där aktiva valet där jag skar bort det enda jag egentligen visste och hade.

Ikväll vet jag att jag valde rätt. Att det var värt alla hugg i bröstet, alla tankar och funderingar, att stå utanför det där gemensamma. Det var värt att börja vandra på en väg jag inte hade en aning om vart den ledde. Så många år senare förstår jag att jag gjorde mig själv kanske mitt livs tjänst. Så olycklig jag kunde varit idag om jag valt annorlunda eller inte alls.

Det jag har idag är äkta. Jag står för vad jag gör och säger och jag har sanningen hos mig. Det har inte dom.

Vi skulle äta brownies. Det var noga med dem. 10 sekunder skulle de vara i micron.


Vi hade sjukt kul åt det där. Sååååå lång tid ju, visste inte om vi skulle hinna äta dem. 10 sekunder liksom!!!


Hur gör man då om man bara kan ställa in den på 15? Sååå klurigt, tänk om de skulle brännas? ;)


Pheeeeeuuuuuw, Jonna öppnade i siiiiiista millisekund! Vi fick skrapa bort det mest brända. Ehhhhhh NOT! ;)

En sak. Jag har aldrig haft en riktig bästa vän. En sådan som man hittar när man är liten och som stannar hela livet. En sådan man delar barndomsminnnen med, första kärleken med, familjetragedierna med, eller forna sommarlovsbus med. En sådan där vän som är där jämt, jämt och man bara vet det. Någon man inte skulle kunna tänka sig ett liv utan.

En sådan vän har jag aldrig haft. Jag har med åren fått svårt för att känna förtroende för andra människor. Jag känner bara det jag tror är andra människors kritiska blickar eller dömande tankar. Jag tror mig ha skitit i dessa, låtit dem rinna av mig och det har nog funkat, men det är tråkigt att tro så illa om människor.

Med tiden har jag mer och mer slutit mig, vill inte berätta hur det känns inuti mig. Inte velat berätta om de där ensamma fredagskvällarna efter gymnasiet, när det kändes som att jag inte hade någon. Jag vill inte att andra ska skåda mig som ett offer. Jag är inget offer och om jag vore det skulle jag vara mitt eget offer.

Jag tror ändå oftast gott om människor. Jag tror sanningsenligt att de flesta vill väl, men, det är inte samma sak som att jag mår bra av dem. Jag kan ändå känna mig glömd, oviktig, ofullständig. Jag har tillbringat så mycket tid tillsammans med mig själv att jag vet exakt vad jag, om jag törs säga det, behöver. Just behöver. Skulle vilja. Önskar av en annan människa.

Igår. Igår skulle jag träffa Jonna, hade sett fram emot det. Jag vill träffa henne så mycket det går, för snart kommer det en bebis och vare sig man vill eller inte så blir det annorlunda. Men igår ville jag plötsligt ingenting. Jag ville bara bada länge och blunda. Fly verkligheten en stund. Formulerade ett par sms till henne som jag raderade. Igen. Och igen.

Tänkte vidare, jag ville ju att hon skulle komma, egentligen. Men greps av någon konstig känsla att hon inte är på riktigt, hon tillhör bara en fas. En sådan där fas jag egentligen tycker om, men som ändå inte kommer stanna. Jag vet att hon frammanar nånting inom mig där jag törs komma henne nära, när jag känner något för henne, som jag känt för andra så många gånger. Och så försvinner det. Fasen. <---En fas, inte svordomen.

Vad gjorde jag då? Jo, jag tog mig i kragen, röjde undan lite disk och for och tränade skiten ur mig, sedan blev jag hämtad av Jonna och vi köpte lite godis och kvällsmellis (för mig som tränat). Hon bjöd mig på godiset, gulletjejen. Sedan hem till lugnet, harmonin, mitt älskade hem där jag älskar att vara.

Det blev så bra. Jag fick berätta om några saker jag funderar över. Jag fick veta lite mer om henne. Känslan infann sig. Och jag tror, jag tror att hon är på riktigt.

Blev så sjukt sjugen på tapas, kan man ens säga så? Men jag blev sugen på massa små kryddiga smakrika rätter och gjorde snabbt slag i saken. Har inga pengar att handla nytt för i alla fall men en himla massa hopplock så jag gjorde det bästa av vad jag hade blandat med massa vitlök, honung, chili, mangocurry och paprika. Blev så sjuuukt gott och det var nästan sorgligt att jag inte kunde dela det med någon. Men, som alltid, jag vände det till att se det som lite egenlyx denna söndag!

Ikväll kom Sunniva hit för att äta middag. Det blev sallad med kräftstjärtar och så min favorit: sparris med vitlök och honung. Till efterrätt åt vi fruktsallad med kiwi, passionsfrukt, jordgubbar och fruktcoctail. Sedan pratade vi livet. Om varför det blir som det blir mellan vissa människor och varför man kan bli så ledsen. Vi pratade nattdrömmar och kärlek.

Det är något konstigt med oss, för alltid har jag känt att det är något mellan oss som inte riktigt klickar... Vad har varit svårt att säga. Ändå har vi fotrsatt hålla kontakten. Och med små steg har vi närmat oss varandra. Kanske är det så enkelt som att vi har att lära av varandra. Och vi är nog rätt snälla tjejer båda två. Men ikväll tror jag att vi tryckte hål på nån bubbla, det var viktigt. Jag tror att vi klickade.

Det måste finnas en mening med att vi alltid hållit kontakten.

Preciiis när jag skulle gå hemifrån imorse ringde min chef och undrade om hon skulle hämta mig istället så kunde jag följa med min favokollega Mike och de stora barnen till Östasiatiska muséet. Klart jag ville det! Så det blev en halvdag där istället för en vanlig dag med småttingarna. Vi fick lära oss om kinesiska lyckodrakar och vad man hade djur till för 12 000 år sedan. Efteråt fick man måla ett fantasidjur och blanda färgerna själv. Bara rött, gult, grönt och vitt fick man på paletten.

Till lunch åt vi asiatiska rullar med kokosris, sallad och avocado. Till efterrätt blev det förstås en lyckokaka. I min stod det att... eller vänta? Får man säga vad som står?

Är nybadad och fräsch och ska lägga mig. Ser fram emot en ny vårdag imorgon!!

Mina glajer lämnade jag tillbaka i fredags. Vad som hände när butiksägaren såg mig och mamma var att han sprang upp för trapporna och hämtade en assistent, sedan stängde han snabbt in sig på sitt rum och lät assistenten ordna med allt. FEG människa. Hua, aldrig mera Specsavers. Aldrig mera!

Funderar över helgen. Helt jäkla perfekt. Fina, fina Alex som är bäst på att ge. Jag känner mig så älskad och trygg när jag är med honom.

Ikväll har jag promenerat långt med Evelina, och sedan suttit med hennes mamma Tina och pratat en massa minnen och ätit mat. Bra kväll.

Här hemma är det ordning och reda, lite svajigt i garderoberna kanske efter slarvplock/röj i lägenheten, men det löser sig lätt.

Ska dricka lite chokladmjölk nu och sedan lägga mig.

Perfekt helg. Har hängt med Alex mest hela tiden och igår var dte jag som bjöd på kåldolmar, mandelpotatis, sås och lingon. Till eferrätt fick han en hel massa asiatiska grejer som jag hittade i nån China-butik. Det ser ju roligare ut än det smakar kan man väl säga.. Idag har vi ätit bakpotatis med smögenröra. Mumsa! Ska svira om snaaaabbbbt nu och fira min kära, kära Mick som fyller 25 (!!) år idag.


Statyn i liggläge!

Jag kan titta på den här hundra gånger och sedan hundra gånger igen. Är kär i både bilen och killen!