Luppans

Vilken fantastisk helg jag haft. Min födelsedag blev bättre än jag väntat mig och då hade jag ändå väntat mig ganska mycket i hemlighet. Var ledig från jobbet, strosade i stan i flera timmar, åkte hem och bytte om, mötte upp Damon på stationen och gick och åt med honom på en jättemysig tapasrestaurang. Det är så mysigt att vara med honom och han behandlar mig som en prinsessa, jag skiter i om det låter klyschigt för det är så han behandlar mig men på ett sätt som inte blir too much eller tillgjort. Sedan mötte vi Åsa & Sotarn och tog spårvagnen till Gröna Lund.

Väl där väntade min fina vän Fredrik och en kort stund senare mötte vi pappa och Anne-Li. Bo Kaspers hade redan gått på och det var så mysigt. Skickade iväg Damon med Åsa, Sotarn och Fredrik för att ta några öl medan pappa, jag och Anne-Li såg konserten. De är så jävla bra!! Älskar det där bandet!!

Senare kom Carro och Evelina och jag fick två goda drinkar (alkoholfria) av pappa och Anne-Li. Vi satt där till stängning och tog senare båten över till Slussen. Där blev alla hungriga så vi stannade på Mc Donalds där det blev blandade delikatesser och milkshake! Pappa och Anne-Li gick vidare medan vi ungdomar tog tunnelbanan till pappas bil. Sa hejdå till Fredrik och Carro och klämde ihop oss i paps bil hem.

I lördags åkte jag och Damon till Skansen där vi åt värsta goda lunchen. Jag tog köttbullar med färskpotatis, gräddsås och lingon. Mums så gott!

Efter det köpte vi skor, jeans och skjorta till Dame och sedan åkte vi och handlade mat och frukost. Kom av oss helt med matlagningen och klockan blev så mycket så vi skippade middagen, ajaj! ;) Sedan kom jag på att jag glömt en ingrediens till cheesecaken jag skulle baka så goingen var snäll och körde mig till ett ställe som var öppet i Bromma fast ögonen gick i kors på honom. När vi kom hem igen somnade han som ett litet barn och jag började städa och baka.

Igår försökte vi fånga dagen, Mr lagade köttbullar, sötpotatis, sås och lingonsylt (ja lingonsylten lagade han kanske inte) men det var så gott så. Såklart det var ;) Sedan hämtade mamma och Johan oss och vi åkte ut till Arlanda för att lämna honom. "See you next weekend gourgeous" Det går fort nu... Jag är 25 och mogen men att säga hejdå på en flygplats till någon man tycker om är i en klass för sig. Han ska jobba i Belgien i några dagar... Kanske skulle man tycka att det är jobbigt att bara ses på helgerna såhär i början men jag älskar det här. Det är enkelt och fint och man hinner både sakna lite och se fram emot att ses. Dessutom råder det inga tvivel om att man tar vara på tiden på ett annat sätt.

Nog om Mister D.... Igår kl 15 kom hela släkten plus Sotarn, Mikaela, Alex, Sebastians mamma Eva och storebror Alexander och det blev ett hejdundrande fika. 25 personer blev vi och alla mumsade cheesecake och ananaspaj plus massa fruktspett. Och vet ni vad jag fick???!!! Hela kostanaden för kommande körlektioner och en NY MOPED!!! Hur galet är inte det? Min fina lilla släkt hade samlat ihop alltsammans. Åsa hade ordnat allt, ni ska få se en fin bild vid tillfälle.

Helgen har varit fantastisk och jag är faktiskt lite slut. Sovdags nu...

Idag, 11-08-26 klockan 02:42 fyllde jag 25 år. Det har länge varit en milstolpe. En sådan långt in i framtiden och nu är dagen här. Jag är 25 år. Kanske hade jag tänkt mig ett annat liv. Kanske hade jag tänkt att jag skulle funnit mannen i mitt liv, kanske trodde jag att jag skulle ha en vigselring på mitt finger och kanske, kanske gulliga små barn. Kanske trodde jag att jag skulle vara färdigutbildad barnpsykolog eller barnmorska. Kanske trodde jag att jag på min 25-årsdag skulle vakna till sång och tända ljus och varm choklad. Kanske har jag alltid drömt stort och fantiserat mycket.

Kanske vaknade jag idag till ett sms ifrån en människa jag bara känner genom hans ord och kanske väntade där också ett sms ifrån min första kärlek. Kanske droppade det en liten, liten tår i sängen då. Kanske rasslar hälsningarna in på den där sidan Facebook och det kan vara så att det riktigt värmer.

Det kan också vara så att just idag spelar de där drömmarna inte så stor roll. Det kan hända att jag är avslappnat glad för att det kommer ett tåg från Helsingborg till kvällen vars väskor ska stå hemma hos mig till på söndag. Det kan också vara så att jag har en lillasyster som jag mer än någonsin känner att jag har nära. Det kan vara så att jag just idag älskar min mamma och pappa lite extra. Det är faktiskt helt sant att jag är lycklig för de personer som kommer och gratulerar mig ikväll och jag ser såå fram emot det! Jag kanske tänker tillbaka så långt jag kan minnas på saker som hänt, lyckliga stunder och svårare sådana som gjort mig till kanske jordens tryggaste 25-åring.

Kanske är jag lite rädd för det som kommer härnäst, men jag har alltid vetat att jag fixar allt i hela, stora världen. Kanske vet jag om att jag är en omåttlig tänkare som skulle må fint av att bara vara. Idag ska jag bara vara. Tiden väntar inte på någon och jag tänker inte vänta mer på den heller. Jag är ju 25!!!!!!!!

Ikväll var jag på bio med min kollega Emelie och såg Jag saknar dig som bygger på min absoluta favoritbok genom tiderna (Jag saknar dig, jag saknar dig av Peter Pohl.) Älskade den boken när jag var yngre och grät floder. Hade inga som helst förväntningar på filmen mer än möjligen att den skulle vara asdålig. Oavsett vad trillade tårarna nedför kinderna på både mig och Emelie..

Annars har jag mest haft en person i huvudet och han kommer på fredag igen. Blir inte riktigt samma långa helg men lite tid får vi tillsammans. Jag är bara glad att jag får vara med honom.

Det var det hele, tid för sängen!

Jag var alldeles för splittrad och nervös sist så jag har faktiskt inte kunnat skriva ett ord. Nu är allt bara mysigt och förväntansfullt. Jag vet ingenting om vad som komma skall men jag njuter här och nu. I helgen har jag äntligen träffat Damon och vi har haft så himla mysigt. Nervöst och trevande men som sagt väldigt, väldigt mysigt.

I fredags mötte jag honom på stationen, sedan fick vi låna pappas bil i regnet och körde hem. Såg Into the wild och somnade bums efteråt. I lördags vaknade vi klockan 7, tog bilen och strosade i regnet i stan och träffade en kompis till Damon och hans nyfödde lilla son. Satt på Orangetriet i filtar och drack juice och alkholfritt öl.

Vi åkte och handlade massa mat och frukost och sedan hem. Jag somnade på soffan och Damon fixade maten. Han hade gjort så fint och tänt ljus. Värsta grymma killen. =) När vi var mätta blev det småprat i soffan, sedan kom Åsa med sällskap för att heja. Vi avslutade kvällen med att se I love you man och Mister somnade med huvudet på min mage innan den var slut. Tänk att man kan vara så avslappnad med en annan människa efter bara timmar ihop.

Igår vaknade vi något senare, låg och pratade en liten stund, sedan gjorde han i ordning världens godaste frukost och efter det tog vi en promenad här i området. När vi kom hem visade han mig dykvideos från Australien och det var så avkopplande att se på alla fina fiskar och hajar som sakta simmade där i djupet.

Till slut var det dags att åka till tåget. Vi tog god tid på oss utan att stressa och stod på plattformen en bra stund. Sedan var det dags att säga hejdå och jag kunde bara tänka på hur fint det måste sett ut i andras ögon. Jag har inget att klaga på när jag ser helgen i backspegeln...

FAN vad modig jag varit!!

Jag trivs helt fantastiskt på jobbet och ser fram emot min födelsedag på fredag. Det regnar mest hela tiden och hjärtat slår med jämna slag.

Har haft Mikaela pch Marie här på kräftmiddag och dagarna har tuffat på. Det var det hele.. :)


Tänker fortfarande på vad den där resan gjorde... :)


Allra första bilden jag tog på Damon, hihihi..

Sedan tog jag den här där man ser hans fina ögon :)

Jag har ingenting jag vill dela med mig av längre känner jag. Därför tar jag en paus härifrån på obestämd tid. Jag köpte en dyr fin dagbok förra veckan. Den fyller mina behov just nu. Var rädda om er och varandra!

05:30 imorse ringde klockan. Var glad som en sol. Inga problem att gå upp. Det är en händelserik semester jag har i backspegeln och det har rörts om en del i livsgrytan. Allt känns lite oklart just nu men jag ser fram emot den kommande tiden. Att jag snart fyller 25 har jag nästan glömt bort!!

Igår var jag så nöjd, hela dagen idag har också varit topp! Var underbart att träffa några av barnen igen och att få gagga lite med Mikael.

Min sommar i bilder:

Pirr. pirr. pirr.

Häromdagen möttes jag och Marie upp på Kungsholmen för att egentligen spela boule. Men vi hittade inga bouleklot så vi strosade längst vattnet i stället och hamnade senare på Vapiano där jag åt den goda pizzan som jag åt då jag var där med Jonna en gång och sedan deras goda Mascarponeefterrätt med jordgubbar. Vi hade det så bra hela kvällen. Snart flyttar hon till Hongkong. Det var bara det.

Hur jag än gör så brukar mitt hår vara glänsande och vårdat, nästan störande ordning på det hela. Men den här sommaren har det hänt något, det har blivit slitet för första gången! Såå roligt! Jag menar det faktiskt. För det har bara slunkit (hur tusan börjer man slinka??) genom fingrarna i alla år. Men nu så!

Trots detta nöjsamma resultat ville jag låta min frisör Elin råda bot på saken. Var där och klippte mig idag. Hur det ser ut nu ska ni också få se men innan såg det i alla fall ut såhär:

Imorse städade jag lite för nöjes skull. Tänk att jag aldrig tröttnat, och jag sparar alltid lite så det ska finnas att göra. Hade klipptid idag och såg såå fram emot det. Mitt hår blir aldrog riktigt risigt men jag älskar att gå dit ändå! Så också idag. Men halvvägs tid tog bensinen i Åsas moppe slut och där fick vi hänga, moppen och jag, vid vägkanten i väntan på hjälp.

Bilarna susade förbi och vi stod där vi stod. Kanten var för hög och moppen för tung för att kunna leda upp den på gångvägen. Själv valde jag det smidiga alternativet kilklackar idag och det var väl en syn i sig att se mig stå där bredvid. La mig till slut i gräset bredvid och surade lite. Alla bara susade förbi, ingen undrade om jag behövde hjälp. Jävla Stokholmare ;)

Till slut kom pappa och Åsa med en vinflaska med bensin och vi kickade igång igen, men någon klippning blev det då inte. Jag är väl fin som jag är....

Ikväll var jag nära att göra en busing. Nämligen dra till Helsingborg i ren dårskap men så blev det inte. Jag är trots det fylld av en spänning som gärna får stanna. Inga rosa moln men jag har inga förväntningar utan låter det som är vara. Bara så.

Ibland blir det så att när allt känns som värst, det är då man verkligen lär sig njuta. Då blir varje liten positiv sak värd en förmögenhet. Det är då saker man förut inte känt av börjar kännas igen. Plötsligt kan morgonjuicen smaka sådär särskilt gott och vinden i håret fläktar sådär att man blir medveten om den. Att ligga kvar i sängen känns lyxigt och att träffa en vän är mysigare än annars.

Så känns det för mig. Igår åkte jag hela vägen till Jonna och lill-Stina. Jag tyckte om att åka pendeltåg och jag tyckte om att göra av med pengar på ett av de "lokala fiken". Jag tyckte om att titta på gymnastikskor som inte var till mig och att hinna ta in varje egentligen inte så viktiga intryck. De blev liksom viktiga. Jag tyckte om att prata om ingenting och jag kände ingen stress hem.

Ändå tog jag pendeln till Åsas moped och vidare till mamma efter att ha handlat lite till drinkbordet (egentligen internskämt efter att ha sett Ove Sundberg på midsommar.) Vi grillade och satt kvar länge på altanen i den ljumma kvällen. Sedan gick vi in och kröp upp i sofforna där vi slog på Sunes sommar.

Joel ville ringa men mitt batteri lös rött. Senare hittade mamma en laddare men det kändes försent att ringa tillbaka då. Hade sms:at med Damon fram och tillbaka under kvällen likt tidigare kvällar senaste veckan. Mamma undrade om jag inte skulle ringa honom istället. ALDRIG, svarade jag.. Jag vill inte prata engelska med en australiensare som jag bara träffat en gång i bilen på Gotland. Oh no! Dessutom hade jag inte batteri hävdade jag. Det var då mamma fixade fram laddaren, men nej, inga samtal skulle ringas och särskilt inte till Damon.

Ungeför fyra minuter senare ringer det ändå där i soffan och på displayen står det Damon ringer, ironi på sin rätta nivå. Jag blev så ställd att jag inte hann svara. Men vågade iväg ett sms med orden: Do you want me to call you back? -Sure.

Läskigt må ni tro. Jag har inte pratat engelska mer än min hemmagjorda arabengelska sedan jag slutade skolan 2005 och knappt då heller för jag vågade inte. Jag var grym på engelska ända upp i högstadiet men sedan trädde jag in i nån o-charmig blyg roll och vägrade prata engelska annat än när jag var ordentligt tvungen!

Det var hur mysigt som helst i alla fall. Riktigt rar kille. Var glatt nervös hela tiden. Sjukt länge sedan jag kände så. Med A var jag aldrig nervös. Aldrig. Jo i början såklart men vi var ju tillsammans i nästan 7 år så mot slutet kan jag inte säga att jag varit det minsta nervös med honom. Den här/Den där känslan var så länge sedan jag kände att jag knappt minns hur det känns att vara glatt nervös.

Samtalet med Damon tar ju inte bort någon sorg egentligen men det tillförde riktig glädje och det här andra jag går och bär på kändes liite längre bort för en stund.

Sov över hos mamma och vaknade till ett gulligt sms från Damon. Sådana borde alla få då och då. Det är mysigt!

Hade efter lite mobilladdning under natten batteri igen så jag ringde min nyfunne vän Joel. Lugnet själv. En heltigenom god människa tror jag. Jag gillar att samla på sådana. Han skulle bo lite närmare så kunde vi bygga upp en riktig vänskap.

Ok, det räcker nu, så ni orkar läsa. Vi tog i alla fall en tur med båten idag, heeelt underbart. Första gången för mig i år. Och jag kände vinden i håret. =)

Igår hade jag en något tuff dag känslomässigt. Den började så i alla fall och det ledde till att jag gjorde en omstart och gick och la mig igen. När jag vaknade på eftermiddagen mådde jag ett uns bättre. Oroar mig så mycket för hur det ska kännas när A träffar någon ny samtidigt som jag själv inser att jag inte kan sitta ensam resten av livet. Saker måste få ta tid men man får inte fastna eller missa möjligheter genom att bara titta åt ett håll eller hålla stenhårt på sina principer.

Drömde massa hemska drömmar inatt där jag ringde upp A som inte visste om att han svarade och så fick jag i detalj höra vad han hade gjort en utekväll. Det högg i magen och hjärtat och jag vaknade av att jag grät. Jag vill inte må såhär.

Men det finns bra stunder. Som igår. Jag försöker verkligen tänka utanför boxen och lät Joel ringa mig. Jag känner honom inte så väl ännu men han är väldigt lätt och avslappnad att prata med. Det är något visst med norrlänningar. Vill tro att de har ett genuint lugn som vi stockholmare faktiskt inte har lika nära till hands.

Det slår mig gång på gång hur lätt jag har för att prata med manliga gestalter. Hur jag liksom släpper på allting och bara är jag. Känner inte att de dömer mig. Sedan har jag en bild av att de är mer konkreta och realistiska än vi tjejer. Samtidigt vill jag inte tro att det är skillnad mellan könen, men är man uppvuxen under 80-talet elller tidigare så har vi våra känsroller vare sig vi tror på dem eller inte. En grabb är en grabb och en tjej är en tjej.

Vi pratade lite om det här med förväntningar på tjejer och killar. T.ex. på krogen. Och det här har jag pratat med min vän Marie om tidigare. Det är ett evigt tjat om att tjejer måste ta plats och hävda sig, att vi ska stå upp för oss själva och inte bli förnedrade. Det är mycket prat om hur förtryckta tjejer är i porrfilm exempelvis. Men det här kan göra mig arg. För hur verklighetstrogen är bilden av en kille i en porrfilm? Vad är det för bild man sänder ut till 16-åriga killar som snart eller redan då ska utforska sin sexualitet? Jag blir skitarg!

Jag blir ledsen när unga killar och även äldre tror att de måste ha och även vilja ha sex så fort tillfälle ges. Jag säger inte att det är fel om de vill det, men de måste ha en valmöjlighet. Även en kille måste få tycka att det är lite läskigt och ovant och våga stå för det.

Givetvis är det viktigt att bygga upp tjejers självförtroende men varifrån kommer tanken att killar kommit så mycket längre med den saken? Bara för att man verkar självsäker är det inte alls säkert att man är trygg inuti.

På Gotland hörde jag flera gånger killar tracka andra killar som inte fick till det och fraser som: Allt var uppdukat, hon ville ju ligga, hur fan kan man misslyckas då? Hallå?! Han kanske inte ville ligga med henne där och då! Är det verkligen så onormalt och konstigt?

Det är nästan så att jag önskar att jag en dag får en liten son som jag får hjälpa att bli trygg i sig själv så att han kan hjälpa andra. Det som händer idag tycker jag är hemskt. Och än en gång, tro inte att jag är asexuell eller emot sex, jag tycker bara att unga människor borde bredda sina vyer kring det hela lite. Så tycker jag.