Luppans

-Tänd hellre ett ljus, än klaga över mörkret

Dröm.

Vaknade inte förrän 08:30 idag då värmen av solen spred sig i sovrummet. Är det något man som svensk önskar så är det att somna och vakna i ett svalt rum. Vaknade förvisso innan solen gick upp, då Damon gick upp. Han skulle iväg och dyka med Greg. Önskar jag kunde följa med men är man gravid i 8:e månaden gör man sig nog bäst hemma.

För ett par helger sedan var vi hos Jason, Damons bror och skulle hoppa i poolen. Ja något hopp blev det då inte för mig, det kan jag garantera men dock ett dopp. Så sköt jag ifrån med fötterna för att simma en längd men till min stora häpnad gick det inte. Jag sjönk som en sten. Sprattlade dit jag bottnade och provade igen. Nopp. Det var omöjligt. Så himla sjuk känsla att inte kunna simma! Har nog aldrig tänkt på hur mycket man använder magen när man simmar och med denna kula gick det bara inte! Musklerna har gått upp i rök och all styrka är som bortblåst. Ganska obehaglig upptäckt. Så jag fick helt enkelt gå-simma med armarna rakt ut och fötterna på poolbottnen.

Nåja, här skiner solen som alla andra dagar och jag har fått anstränga mig hårt för att inte längta hem under påsken. Min favorithögtid skulle jag våga påstå. Här är påsken så himla tråkig! Inga traditioner över huvudtaget mer än att man äter chokladägg i oändlig variation. Jag vill äta sill och potatis och ägg med räka och majonnäs och lax och prinskorv och till och med det äckliga påskgodiset, de där märkliga färgglada sega äggen som alltid blir kvar till sist t.ex.

Vi har hängt hos Damons föräldrar och till och från varit ganska uttråkade men har liksom inte orkat annat. Jag är helt färdig och vore det inte för plugget hade jag gärna fött imorgon. Ja dels plugget men så vill jag ju ha ett majbarn också så lite kan det dröja.

Så till rubriken. Inatt drömde jag att jag skulle flyga hem. Vid en av mellanlandningarna tog de mitt pass och sa att jag får tillbaka det på nästa flygplats. Bara det att väl på planet var ALLA tvungna att evakuera flygplatsen. Även om man redan var på planet. Allt tog tusen år och vi vandrade och vandrade och vandrade. Jag fick mer och mer panik och tänkte att jag kanske aldrig kommer hem nu utan måste föda här i Pakistan eller Abu Dhabi eller var jag nu var. Jätteobehaglig dröm.

Igår vaknade vi iaf hemma, hade tänkt vara nere vid vattnet för promenad vid 7-tiden men vaknade inte förrän 7:40. Åkte på marknad och köpte kött, fisk och kyckling och sedan till en fin plats där vi tog en kaffe (moccha för mig) och promenad vid vattnet. Sedan hem för lite vila och efter det åkte vi och fiskade. Gick inget bra.

På kvällen kom Andy över, vi gjorde stek och sallad med äpple. Såg lite på tv och åkte och köpte glass. Sedan blev det en ganska tidig kväll.

Lite bilder från påsken.

Trötter.

Hej hopp!Första dagen utan att jetlaggen dödar mig. Fy bubblan vad den slagit hårt denna gången. Damon pysslar om mig ordentligt dock och låter mig sova fast jag egentligen borde kämpa och hålla mig vaken om eftermiddagarna. Han lagar mat och väcker mig lagom till det är färdigt, sedan får jag lägga mig igen och många timmar senare när han också kryper till kojs frågar han om jag vill ha lite knåd på ryggen. Sedan somnar jag lika utslagen igen och vaknar bara för att kissa tretusen gånger men sedan väck igen.Idag har jag pluggat lite och bakat kakor. Damon ska få när han kommer hem. Har hällt upp ett bad till honom och ställt ett fat med kakor bredvid plus boken han läser. Hoppas han är badsugen.Försöker så sakteliga göra i ordning här hemma inför litens ankomst. Slängde en del kläder jag aldrig använder och försöker rensa i övrigt.Tar sin lilla tid.Saknar er alla där hemma men vi ses snart igen. Ska bara föda lite barn först.