Luppans

-Tänd hellre ett ljus, än klaga över mörkret

Vi blir tre.

Jag vrider och vänder på orden i huvudet. Tänker funderar, har väntat. Som på rätt tillfälle. Men det kommer inte. Jag har hållt tyst i fem månader nu. Särskilt här. Ja inte har det varit helt tyst på bloggen i fem månader inte men om detta har jag inte nämnt ett ord. I första hand för att jag ville att vissa och särskilt en skulle få veta på ett bättre sätt än via min blogg. Nu vet den personen och då känner jag frid i att skriva här.

 

I maj blir jag och Damon mamma och pappa.

 

I 23 veckor har jag varit gravid nu och i maj kommer ett litet knyte till oss. Vi har valt att inte ta reda på kön. Nästan ett ställningstagande från vår sida. Särskilt här i Aus. Jag vill inte få en massa rosa eller blått eller höra snack om att min lilla tjej kommer dansa balett eller att min kille ska bli en rugby-rocker. Och Damon är så härlig med sitt försvenskade jag. När de frågar oss om vi väntar en pojke eller flicka säger han att "vi väntar ett barn" med ett leende på läpparna. Är inte det svenskt så säg?

 

Vi är så glada och spända, jag är rädd och Damon är den som tar steg för steg i rätt riktning. 

 

Jag mådde förjävligt första 15 veckorna. Kräktes 7-8 ggr om dagen och ett tag var det så illa att jag inte kunde behålla vatten. Då blev det sjukhus för min del med dropp. Oroade mig lite men alla ultraljud har visat att lill*n mår bra. Tio fingrar och tio tår, pickande hjärta och fungerande njurar. 

 

Jag har längtat hem så hjärtat blöder. Jag har legat sömnlös och samlat på mig tankar och framtidsvisioner som gör ont. Vissa har frågat om jag ens är glad för det lilla liv vi skapat, den känner jag inte att det ens behövs svar på. Men att få sitt första barn är stort och särskilt för mig. Jag har väntat sedan jag var sex på det här. 

 

Mycket är läskigt men en sak vet jag med säkerhet. Mitt barn kommer få en underbar pappa. När jag ser honom med sina syskonbarn får jag ibland vända mig bort och torka ögonvrårna. 

 

23/40 veckor har gått. Magen har växt vrålsakta så jag väntar en superspurt nu mot slutet. Kommer dock ihåg i början att jag tyckte den var superstor. Men det är en märklig känsla att gå från tvättbräda till basketboll. Jag har aldrig varit rund om magen så det är en speciell känsla minst sagt. 

 

Jag har alltid drömt om ett majbarn, en såndär löjlig sak jag inte för mitt liv trodde skulle ske och heller inte brydde mig om, egentligen, bara alltid "velat" ha ett majbarn då jag tycker det är den absolut finaste månaden i Sverige. Så också här i Australien.

 

Jag och Damon har funnit kärlek på nytt och visar en helt annan ömhet jäntemot varandra. Damon pratar ibland med bebisen men så tyst att jag måste säga va? Då svarar han att han pratar med sitt barn och att jag inte har med det att göra. Jag brukar kontra i andra sammanhang när vi ibland tycker olika om något att jag har två viljor i min kropp så jag vinner.

 

Damon är väldigt mån om knytet redan. Till exempel får jag inte spänna magen för då gör det ont säger han. Själv har jag fått berättat för mig att man inte ska arbeta med magen för att inte förstöra de delade magmusklerna men det är inte det Damon oroar sig för. 

 

Han har precis börjat kunna känna sparkar från utsidan också och varje kväll ligger vi med Damons hand på min mage och jag har min hand på hans och så väntar vi. Och så buffar hen till då och då. 

 

Namnförslag har också börjat trilla in. Martin tycker Kaj-Björn eller Ralf-Alfred. Kan också tänka sig Frans-Gabriel. Dubbelnamn ska det vara iaf enligt honom. Pappa tycker Viking eller Louie eller Bob. Damon gillar Bengt. Åsa vill Kingster. De är alla övertygade om att det är en pojke och jag har haft den känslan sedan dag ett men man vet aldrig. Mormor tycker Alva Beatrice. 

 

Jag själv har över huvudtaget inte fattat att jag ska bli mamma. Och ändå har jag väntat på det här hela mitt liv. Nu händer det. 

 

Vänster bild är innan jag blev gravid och höger är en vecka sedan.

 

SÅ glad för din skull. All lycka och love till er!!!! Puss o kram

Alltså! Jessica! Du är så otroligt vacker att jag smäller av. Nu har jag ju aldrig träffat Damon, men mycket säger mig att han är en otroligt vacker person han med. Vilket barn ni kommer få! En underbar liten människa med sådan enorm tur att hen ska få er som föräldrar! Och vilken liten och underbar mage du har. Skickar all min kärlek till er alla två (tre!!!). Kram!

Otroligt vacker är du! Vilken underbar mamma du kommer bli Jessica, som vi väntat:) jag förstår att det känns overkligt! Men gud så underbart! Är så glad för din och er skull jessica! Och Damon verkar vara en superkille! Flytta hem flytta hem flytta hem, det här vill jag vara med på!! <3<3<3 massor av kärlek

Gud så fin du är! Kram Jenny

Men grattis! Gud vad kul att höra :D Det kommer att gå helt strålande för er! :D