Luppans

Jag har en ny staty.

Hellu.

Jag börjar om. Det blir nya glasögon. Ruta ett, här är jag. Men vi skiter i det en stund. Det händer så mycket nu. Jag har så mycket fint folk omkring mig som kommer från ingenstans. Alltså människor jag knappt känner. Vi har en ny tjej på jobbet. Så himla gullig och go. Jag vill bara adoptera henne som min vän. Ett år yngre än jag är hon och så genuint vänlig.

Orden jag fick genom insändaren i tidningen och det lilla brevet från mamman värmer mig fortfarande. Min chefs ord på lönesamtalet, och alla hundra optiker jag träffat sedan jag sket i Specsavers. Bara vänligt folk. Och imorse vaknade jag med en sådan märklig känsla och tanke. Jag kände mig så redo och mottaglig för kärlek igen. Det har varit så mörkt och svårt och förbjudet men nu är jag redo. Inte sugen eller längtansfull, bara redo, stabil, där. Sedan om jag hittar min sagoprins imorgon eller om ett par år, det spelar inte så stor roll just nu.

No, sorry folks, jag har för många viktiga tankar i huvudet nu. De ska tänkas, sedan ska jag lägga huvudet mot kudden och drömma lite. Appropå drömmar, drömde härom natten att jag var i stan och såg en 4 m lång kostymklädd kille som klättrade in i ett robotskal och sedan satte sig i en för honom utformad diplomatjeep. Sedan körde han i väg som en svart oljefläck på marken och senare såg jag massor av sådana platta "oljefläckar" på vägarna och jag tyckte det var så coolt!

Hej!

Ikväll har jag funderat över en sak. Det här med att vara snäll. Vad är det för en egenskap egentligen? Är den bra eller dålig? Fin eller tråkig? Tanken slog mig då jag var på väg att lämna jobbet. Upptäckte då att en pappa glömt sin jacka med hela kittet i. Kalender, plånbok, mobil, -allt. Jag valde att inte ta upp sakerna utan nöjde mig med att känna på fickorna. Förstod vilken pappa det var och ringde hem till familjen och erbjöd mig att gå förbi med jackan på hemvägen.

Efter det upptäckte jag att en liten pojke glömt sin snuttekudde. Då känns det i mitt hjärta och jag var tvungen att ringa ett samtal till den familjen också. Sa att jag kunde komma förbi med den. Så jag gick först till pojken med snuttekudden, sedan till pappan med jackan. Vart vill jag komma med detta då?

Jo, jag fattar att det kanske inte är helt normalt, att många nog hade resonerat som så att har de glömt så är det deras problem. Men för mig var det helt självklart att gå förbi med sakerna. Det gör mig absolut ingenting. Men så blir jag lite "rädd". Jag kommer på mig själv ganska ofta med att göra snälla saker som jag verkligen inte skulle behöva göra. T.ex. så fyller min chef jämnt imorgon. Vi ska ge henne en gemensam present på jobbet. Men:

Så känner jag att jag vill ge nåt litet bara ifrån mig, en liten sak att lägga på hennes skrivbord som en överraskning. Inget speciellt, bara nåt litet. För att hon ska tycka om att fylla år, för att det ska förgylla hennes dag lite extra. Att hon får en present av oss alla är liksom självklart och vi förväntas göra det. Då tappar det charmen tycker jag.

Nu till dilemmat. När jag gör snälla saker ibland så blir jag jättenojig och tänker att andra tror att jag gör det av inställsamhet. Smör för chefen liksom. Men det är verkligen inte så. Jag vill verkligen, verkligen göra henne glad. Jag vill bidra till en liten guldkant på hennes födelsedag. T.ex.

Jag vill alltid säga till de gulliga mammorna på jobbet hur mycket jag tycker om dem. Och jag vill säga att papporna är snygga i håret om jag tycker det. Jag vill lyssna till mamman som just blivit lämnad. Jag vill låta barnen låna hem favoritboken över natten. Men när blir det för mycket? Hur snäll är det okej att vara och när blir det för mycket? Hur länge är det trovärdigt?

Det är att då hinner man njuta av allting. Dessa dagar njuter jag av att dona här hemma, ställa fram gammalt, plocka bort nytt, ändra lite, flytta om, ställa tillbaka. Det låter kanske lite inrutat när jag säger det, men varje sak i mitt hem betyder någonting och är rätt igenomtänkt. Vissa saker är rentav fula i andras ögon, men det spelar ingen roll, för i mina ögon är de fina och betydelsefulla.


Jag har nya Tingdalsblommor som jag bara älskar. De gör liksom hela rummet just nu, och min redan så fina kandelaber blir på något vis ännu finare när den står bredvid den ena blomman.


Samma sak med fotot på farmor och pappa, det fick liksom nytt liv bredvid den andra blomman.


Älskar för övrigt den här bilden på dem. Det måste varit riktiga skratt från en fin tid det där.


Något jag har alldeles för många av är ljusstakar. Har hunnit samla på mig en miljon och vill helst ha alla framme jämt men det går inte, så jag får byta då och då istället. Ska visa fler av mina favoriter en annan dag!

Firar earth hour här hemma och det är riktigt mysigt. Har tända ljus i alla rum men fuskar lite genom att ha musiken på. Men jag är inte in the mood för total tystnad ikväll, inte ens för en timme. Har en fin dag i backspegeln och har mått så bra idag, vill inte tappa bort det.

Vaknade redan halv sju men kunde somna om en stund. Sedan bestämde jag och Mikaela att vi skulle ta en promenad och sedan ta en liten shoppingtur. Fy saaatan vad fint väder det var idag. Njuter i fulla drag.

Köpte ingenting under hela vår tur. Jag är grym på att hålla i pengarna! Men när vi sagt adjö köpte jag faktiskt ett nytt badlakan, två våriga sjalar och ett par fina örhängen. Mycket nöjd.

Sedan tog jag en tur in till min gamla, fina, trygga optiker Synsam. Hatar, hatar, hatar Specsavers. Butiksägaren därifrån ringde mig igår på jobbet och det slutade med att jag stod med tårarna trillandes nedför mina kinder och föräldrarna undrade hur det var med mig. Såg väl alldeles nydumpad ut... Men han var så jävla otrevlig och dum. Skällde på mig för att jag inte var nöjd och sa att han inte tänker göra mer för att hjälpa mig. Jag får pengarna tillbaka istället och tacka fan för det. Fyyy vad otrevlig han var. Jag frågade ju för länge sedan om jag kunde få pengarna tillbaka men då sa de att det inte funkade så. Att de skulle göra mig nöjd. Men när jag väl fick hem par ett ser jag åt helvete i dem. Nåväl, nu återstår bara att lämna tillbaka dessa glasögon och få pengarna tillbaka, sedan är jag kvitt den där skitkedjan!!

Igår hade jag en underbar kväll med min amore och hennes goa lillasyster. Vi pratade otrohet och det kan inte finnas en människa som inte har en åsikt i ämnet. Finns så många synvinklar. Dessförinnan var jag hos Sunniva och välkomnade henne hem efter 6 månader i Argentina.

Nu ska jag mysa vidare och lägga mig tidigt så jag kan njuta av söndagen. Ställa om klockan skall kommas ihåg också!


Har köpt så otroligt fina chinos, får visa bättre bild en annan dag, men de sitter preciiiiis som jag vill ha dem!

Känns som jag suttit still halva vintern fast jag vet att det inte är så, så ikväll fick jag ett ryck och gav mig ut på en rask promenad, nu ska jag börja igen! Men nu är jag hemma och ska bläddra i H&M-katalogen i soffan och bara ligga här och vara stolt över att jag (JAG!!) kom ur mitt shoppingberoende!! Blir en stilla kväll.

Gick till affären och köpte lite gott. Hade inga tankar om middag mer än att det skulle bli kyckling men med lite fantasi blev det himla enkelt och gott. Tog en dusch och la mig i underbart väldoftande lakan, finns det något bättre än nytvättat? Jag skulle kunna ha den doften som parfym. Väl där blev det Solsidan och innan det hällde jag upp lite Pops, choklad med salt krisp, mumsigt som attans, och en ny chipssort. Men de åkte tillbaka i påsen igen för jag var faktikst inte sugen och då ska man inte äta! Bättre att spara till när man verkligen vill ha.

Är såå laddad inför en ny vecka och jag längtar efter jobbet. Det är en sådan där superperiod just nu, tycker verkligen om att vara där med min små!

Sov gott!

Vaknade redan innan sju imorse men somnade om. Gick upp strax efter åtta och hade tvättstugan kl. 9.00. Älskar att ha tvättstugan på söndagar. Blir så effektivt med en gång. Har bäddat rent och rollat alla mina kläder. Åh jag älskar odning men jävlar vilken resa det varit att ta mig hit. Slarver nummer ett har alltid varit jag men jag mår så dåligt när det är stökigt.

Allra värst är det när mitt inre är rörigt, då måste jag ha ordning omkring mig. Om inte brister jag. Hur som helst, strax efter 14 knatade jag upp till Åsa där Lina, farmor, pappa och Milton var för att fira den sistnämnde. Bjöds på muffins, kakor och bulle. Efter det kom farmor och pappa upp hit en stund och när de gått har jag fortsatt att gno här. 

Ikväll blir det Solsidan! 


Det riktigt skiner här hemma!


Farmors pjucks =)

Där satt jag i nära en timme och bara rollade, rollade, rollade. Hela Ikeakassen var fylld med katthårstäckta plagg!

När jag var liten så avskydde jag att städa, det fanns inget tråkigare. Min barndomsvän Carro kom hem till mig och städade ibland och någonstans där började vi tillsammans städa andra familjers lägenheter fick vi erbjudande om att städa mina grannars lägenhet mot betalning. En helstädning inklusive alla rum med dammsugning och dammtorkning kostade runt år 1996 80 kronor om man anställde oss två. Rena barnarbetet! Men kul var det och vi tyckte 80 kronor var jättemycket pengar. Fast det bästa var nog allt beröm efteråt, att vi gjort så fint!

Idag är det annorlunda. Jag fullkomligt älskar att städa och som tur är är jag rätt rörig så det finns alltid något att göra hemma hos mig. Hittade ett städtest på någon städsida på internet och fick full pott. Sanning!

Igår kväll stod världen still hemma hos mig. Kändes lite som jag var ensam kvar på jorden. Råkade slumra till på soffan och när jag vaknade var det helt mörkt och knäpptyst. Lite obehagligt. Bestämde mig för att tillaga fläskytterfilén som jag marinerat i rödvin och kapris i över ett dygn men var inte sugen på den igår. Så den har fått ligga och gotta till sig ännu mer fast tillagad sedan igår.

Imorse när jag vaknade var jag sugen på pannkakor så det gjorde jag i ordning och lyxade till med egen chokladgrädde. Har tusen pannkakor kvar som säkert blir goda imorgon bitti. Åt middag för en stund sedan. Blev marinerade köttet tillsammans med en jättegod sallad och ljuvlig pepparsås! Ikväll ska jag hänga med Alex och Leo.


Gotttt!

Jag kom på att jag nog måste tillägga något viktigt. *Miss thinking too much* Det handlar inte om att droppa fina kommentarer till folk åt höger och vänster bara för att. Det handlar om att när man hör de där goda tankarna om en person i huvudet så ska man se till att våga öppna munnen så att de trillar ut i närheten av den personen. Det ska vara på riktigt. Inte för att själv ha någon vinning i det eller framstå som en bättre person. Smör har man på mackan, man kastar det inte omkring sig ;)

På lördag ska jag iväg och göra upp om de här glasögonen. Har inte tagit hem dem ännu men eftersom det är samma styrkor som de jag fått hem som jag inte ser nåt bra i ska jag försöka lägga fram det hela på ett bra sätt. De på Specskitsavers hävdar fortfarande att det är min hjärna det handlar om. PFFT!

Snacka om att få direkt respons på min filosofi kring vikten av att ge, ge, ge, för att sedan få, få, få. För att sedan om igen kunna ge, ge, ge. Imorse på jobbet ringde en mamma jag tycker mycket om. Ibland har jag fått för mig att hon inte vet vilken underbar och kärleksfull människa och mamma hon är. Då har jag känt mig skyldig att berätta det för henne. Hon vill precis alla väl och har absolut inget ont i sig. Ändå känner jag ibland att hon inte bemöts med vad hon förtjänar.

Imorse var hon sådär försiktig och osäker i telefon, men ändå så rar så jag var tvungen att avbryta henne, bara för att tala om hur mycket jag tycker om henne och påminna henne om vilken fin människa hon är. Hon avslutade samtalet med "Puss på dig" och hela dagen kände jag att jag fått energi av samtalet bara genom att ge henne någonting.

Slutade tidigt idag och vilade mig en stund i soffan. Rätt vad det var hörde jag att det damp ner något i brevinkastet och av någon anledning kände jag på mig att det var något viktigt. Inte vanlig post eller reklam så jag trippade snabbt dit. På golvet låg ett kuvert med ett kort i. Satt helt stum och läste.

När sådant här händer känns det så overkligt. Det är inte ofta man får höra fina ord om sig själv, men när de kommer betyder de sååå mycket. Jag är säker på att jag kommer kunna ta fram detta om flera, flera år och bli lika glad då och påminnas om vikten av att peppa och värna om andra. På riktigt.

.....måste man ladda upp lite. Nu ska det stå en i varje vrå.


Men det är det värt!

Jag har så mycket trasigt folk runtomkring mig. Vissa är 50, andra är 25, några är nyss fyllda 40. Vissa vet inte om hur trasiga de är, de skyller på sin omgivning. Även 16-åringar kan både vara och känna sig trasiga, men de lever i alla fall på hoppet om framtiden. Att det ska bli bättre, med tiden. Om det ändå funkade så.

Jag tror att vi är alltför många som missat vad det handlar om. Jag är inte säker på att jag vet vilken sanningen är men jag tror mig i alla fall ha rätt bra koll på vad den inte handlar om.

Det handlar inte om var du bor eller ens om hur du bor. Finast hem vinner inte. Lyckligaste syskonrelationen vinner inte. Coolaste gitarren handlar det inte om. Flest och bäst vänner handlar det inte om. Det är inte det där med att kunna tala inför grupp. Kvickast och med flest skämt vinner inte. Det handlar inte om att  springa milen på 34 minuter. Inte om att bilda familj. Inte om att ha en "hel" barndom. Att gå ner 10 kg handlar det inte om. Inte heller att prestera i faktisk materia som visar hur långt du har kommit i livet.

Det handlar inte om att hålla fasaden uppe utåt. Det handlar inte om att hålla sig innanför ramarna. Inte heller utanför, extremism. Det handlar inte om att le vart än du går. Det handlar inte om att leverera dag efter dag efter dag utan slut. Det handlar inte om att anpassa sig. Att gå sin egen väg till varje pris, handlar det inte om.

Känner ni igen den där känslan som man kan få av en annan människa, när det liksom bara känns bra? När man kan prata och lyssna utan betänklighet? När man duger utan applåder eller stjärnor? Utan utmärkelser. När man bara vet ändå att det är just vad man gör. Duger. Det är det det handlar om. Och det är då det börjar. Det är då du kan njuta av ett fint hem, det är då du kan leverera. Det är då just din energi blir värd någonting. Varför?

Jo för det är precis då du kan ge och ge av din energi till andra utan att den för den skull blir mindre. Det är det det handlar om. Att ge utan att veta att man gör det. Att kunna sprida och ta emot energi utan att det läggs någon vikt vid det. Även om det väger mer än något annat.

Jag älskar att känna att jag får kraft ifrån människor. Allltför ofta går det mig obemärkt förbi. Men energin suger jag åt mig, och försöker så gott jag kan leverera vidare. Till någon som behöver den ännu mer. Och när jag får ge, då känner jag hur jag fylls ännu mer av någonting som måste ges vidare. Och den spiralen vill jag aldrig komma ur.

Men ibland, ibland ser jag precis vilka de där människorna är som fyller på med just det där jag behöver för att kunna ge vidare.

Ikväll var det du Anna.

Nu är det inte långt kvar tills mina blommiga tygskor kan invigas. De står där på hyllan och bara väntar. Fy tusan vilket väder vi har! Solen strålar som bara den och det är så fint!

Är fortfarande som ett smetigt ägg i huvudet men jag ska göra vad jag kan för att lindra det. Lite sen lunch till att börja med. Sedan ska jag iväg på bus ikväll. Ska i alla fall försöka göra mig fin. Får se hur resultatet blir när jag mår såhär.

Jessy Jones är HELT död. Jag är så fasanasfullt trött och det var en dygd att fixa hela dagen på jobbet. Vaknade tidigt och läste ett mail från en gammal vän som fick mig att börja gråta imorse.

Han har en förmåga att träffa mitt i prick. Han pratar inte mycket utan ger mig då och då en låt som liksom är vi. Han säger precis så: Här får du en låt av mig. Som om den vore en present. Från honom till mig. Och det är där han träffar precis rätt. Egentligen skulle inga låtar behöva skickas mellan oss, jag vet att vi tänker samma. Att vi tänkt samma. För vi delar så fina, svåra år och minnen. Låten han skickade har jag redan lyssnat tusen ggr på och alltid tänkt på honom när jag hört.

Andra viktiga mail har skickats idag. Och emottagits. T.ex. från världens underbaraste Alexander, Sebastians big, big brother som är helt jävla oslagbar i tanke och text. Den kvinna som kniper honom kan skatta sig lycklig. Och jag slutar aldrig förundras över mitt ex's familj. Vi var tillsammans när vi var små barnrumpor. Ändå har jag kvar dem nu, tusen år senare. Fantastiskt.

Nu ska jag sova i hundra år. L.O.V.E.

Trott eller ej men idag kom det bud! SEMLA från min syster Åsa. Två stycken! Efter denna dag är jag väl värd den. Ni vill inte veta hur jag mått. Sov knappt en blund inatt igen. Tror det blev tre timmar och det klarar jag mig verkligen inte på. Sedan hade jag sjuuuukt magknip precis när jag skulle gå och höll på att inte komma upp från toastolen. Iiiiinte kul! Hade nästan panik där på jobbet en stund.

Somnade BUMS när jag kom hem från jobbet och sov till för någon timme sedan. Är fortfarande vansinnigt trött! Inga problem att somna ikväll inte!

Jag har alltid sagt att Danio inte finns i min butik. Jonna har talat så varmt om just deras kvarg men jag har aldrig fått prova. Men så igår bara stod den där! Blev lite tokigt för jag var inte så värst sugen på något sött men jag var så nyfiken så jag åt den ändå. Och jo, på ett sätt är den godare än Kesella. Men det smakade som en söt yoghurt, krävs fler prövningar.

Ok, detta är ingen kattblogg. Men det är ett smidigt sätt för mig att återge Jonna hur det går för de små lurvpyrena. Sen är det så sjukt mysigt att ha dem båda här. Vilma börjar bli riktigt go, förvisso ligger hon mest i garderoben men när hon väl kommer ut är hon riktigt trivsam.

Charlie envisas med att ligga under badkaret, något jag inte tycker är en kanonkombination ihop med hans päls. Vi hoppas att det bara är en fas.

Här kommer lite bilder till dig Jonnsi:


Här är bilden jag pratade om Jonna. När jag kom ut för att se vad de gjorde igår kväll.


Här är också så himla roligt tycker jag. Charlie är rätt bra på att hänga efter Vilma, och här var det som att hon fick lite nog och satte sig bakom galler. Charlie charmören väntar tålmodigt. Tänk om alla flickor hade en sådan uppvaktare??


Som Charlie är mest...


Sakna det inte för mycket Jonna....

Jag vill bara lugna min lilla Jonna och visa vilka mysvänner jag och Charlie blivit. Vi har verkligen ett ge och ta-förhållande han och jag. Han kommer till mig och jag kommer till honom. En lång stund har han legat på min arm och myst. Var inte det lättaste att fota så vi båda kom med men ett halvdant resultat blev det.

Charlie är så sjukt charmig. En av de mysigaste katter jag träffat, men, det finns ett litet men. Han ser så himla sur ut när han fastnar på bild. Det är i alla fall nånting han har gemensamt med Vilma. Så jag hoppas att de kan snacka lite om just den gemensamma sidan de har.

Idag tog jag en promenad, som utlovat. Åsa blir lite arg på mig för hon säger att det är inte vägen till att bli frisk. Men jag hade inte klarat mig om jag inte fått gå ut idag. Jag mådde för ruggigt.

Lämnade kissarna ensamma en stund och tog ett varv. Blev för första gången anfallen av en hund. Är inte ett dugg rädd för hundar och har jättestarkt förtroende för hundägare. Har man sin hund lös så tar jag förgivet att hunden fixar det.

Gick i lugnan ro och pratade med Jonna i telefonen, så mötte jag en kvinna och hennes fyra Leonberger som jag mött tusen ggr med Milton. De satt och solade på en av klipporna vid vattnet. Så plötsligt galopperade en av hundarna fram mot mig och morrade och bet i min jacka. Var faktiskt läskigt! Jag fortsatte gå men då fick han hjälp av sin hundkompis som nafsade mig i rumpan!

Eftermiddagen har gått perfekt med kissarna. Vilma har fräst bara när Charlie har närmat sig. De har till och med legat och sovit några meter i från varandra. Bävar för natten men jag har laddat med öronproppar!

Har inte sovit en enda blund i natt. Mår som en påse nötter och huvudet dunkar. Lilla Charlie har jamat non stop hela, hela natten. Först nu för en timme sedan har han lagt sig för att sova. Och nu kan inte jag sova. Vilma sover i garderoben, Charlie i fåtöljen. Och här ligger jag.

Mumsade i mig en stor fruktsallad, hoppas att den ska ge lite energi och att den hjälper förkylningen bort. Vill faktiskt tillbaka till jobbet nu men är livrädd för kommande nätter. Jag är av sorten som verkligen behöver min sömn. Fungerar inte annars. Det svider i ögonen och huvudet är såå tungt. Ska verkligen försöka sova en stund nu på dagen.

Underbart väder idag så kanske skulle jag ta lite luft också. Jag tror jag gör det!

Trots att jag är sjuk hade jag och Jonna bokat en date. Hon är gullig hon, bryr sig inte om några baciller hit eller dit. Jag mår bättre idag och planerar att jobba på onsdag. Är helt slut efter den här dagen. Skulle bara plocka lite med tanke på vår lilla gäst som var på ingång men det slutade med att jag skurade alla skåpen i köket, skurade golven överallt utom i sovrummet och dammsög givetvis varje vrå, men det sistnämnda gör jag ju nästan varje dag.

Är helt slut nu. Allt är ju hundra gånger tuffare när man inte är kry.

Jonna hade med sig världens godaste glutenfria cupcakes men viktigast, Charlie. Vilma har legat hela dagen under bäddmadrassen som bilden visar, efter det i garderoben men när Charlie kom blev det fart på henne. Jääääädrar vilken tjurig katt jag har. Blir så himla ledsen. Vet inte varför hon är så överdrivet fräsig. Stackars Charlie gjorde ju ingenting.

Till att börja med är det tänkt att jag ska prova att ha honom ett tag för att eventuellt vara kattvakt åt honom v. 12. Och om det går bra så är tanken att han ska bli en av oss. Jag, Vilma och Charlie, de tre musketörerna. Får se hur det går. Just nu är det lugnt, Vilma fräser lite emellanåt när Charlie kommer för nära. Jag oroar mig mest för om jag kommer ha råd med två katter. Ett par veckor är ju absolut inga problem, men sista månaderna har varit så jävla knapra och mamma har fått rycka in alldeles för mycket. We'll se, we'll see...

Oavsett har det varit mysigt att ha Jonna här och nu är det ju som att jag har en del av henne här hela tiden. Välkommen till oss lilla Charlie!

Något som är roligt till och med när man är sjuk är att ta fram externa hårddisken och kika på gamla bilder. Blir glad och lite varm i hjärtat när jag tittar på dessa från 2007...

Har sett den här filmen med ett par års mellanrum och glömmer mellan gångerna hur himla fin den är. Skulle precis släcka för att sova då den började på fyran i natt. Så blev jag fast. Och grät gjorde jag, flera gånger. Så otroligt gripande! Och den där lilla ungen Dakota Fanning är ju helt underbar.

Mår för risigt idag. Huvudet dunkar och spänner. Ögonen är vattniga. Blir inte många knop här idag. Hualigen. Hoppas så att det blir bättre snart. Vädret är i alla fall underbart!

Är fortfarande krasslig och lider av lätt tråkmånsfeber, därför läste jag igenom en massa inlägg ur min gamla blogg och fastnade för det här:

Det finns några små hemligheter som jag gärna delar med mig av. Kanske tänker många av er att ni redan vet och kan. Men att veta om något och att kunna ett par knep är inte detsamma som att dra nytta av dem och prova dem. Särskilt inte dessa.

För det första. Du blir inte lycklig av att bada i framgång, samtidigt finns det ju så många olika sorter. Framgång genom karriär, framgång genom att hitta kärleken, framgång inom ett intresse, framgång inom sin personliga utveckling, som kanske är den allra viktigaste. I alla fall för mig.

Därför har jag knåpat ihop några knep som kan fungera när man känner sig i obalans.

Nämligen följande..

1. När allt känns hemskt, skala av så mycket du kan ifrån ditt liv. Ta bort, skär ner på allt som du inte måste eller behöver.

2. Se dig med andras ögon, det är så lätt att glömma vilken fin och bra person du är.

3. Gläds åt de små sakerna, på riktigt.

4. Uppehåll dig. Genom att t.ex. fota tills du når närmast perfektion.

5. Sov. (Mer än du tror blir bättre om du sover på saken)

6. Köp hem blommor.

7. Vila ögonen mot din favoritfilm.

8. Bada med tända ljus.

9. Försök inte knyta ihop eller knyta upp gamla kontakter.

10. Om du är tjej, måla naglarna. (Effekten är överraskande)

11. Gör en lista med vad som helst. Saker du vill göra, saker du vill ha till ditt hem, människor som betytt mycket, människor som inte betyder nånting längre.

12. Skit i att stirra på tjejen/killen i spegeln.

13. Låtsas att du kan rita, och att det blir precis det du har tänkt, även om det inte syns.

14. Gå på Stadsteatern med dig själv.

15. Ät en kiwi.

16. Vik om dina kläder och lägg/häng dem i färgordning (Känns som du får struktur på ett tydligt sätt även om det kan tyckas oviktigt)

17. Ring din mamma/pappa/mormor/farfar eller annan släkting och be denne/-a berätta om dig som liten.

18. Skriv en saga om precis vad du vill.

19. Låtsas att du är någon annan.

20. Ta en dag precis så som du vill ha den, utan krav, utan samvete, utan sunda tankar. Gör som du vill, även om det är tisdag morgon och jobbet/skolan/praktiken kallar. Det är en dag i ditt liv, kanske din viktigaste att lyssna till just dig själv på. Inte dina presteringar eller resultat eller andras förväntningar på dig. 

Par nummer två som förhoppningsvis kommer på måndag ser ut såhär. Nog kan en liten tönt som jag behöva lite attityd? Dessa kan bli helt rätt men har jag otur blir det galet. Nu ska jag ta en tablett och fira helg. Känner mig något bättre idag =)

Äntligen får man väl säga har i alla fall ett par av mina glasögon kommit, denna gång tog det bara 3 veckor. Akta er för SpecSavers säger jag. Hoppas så att mina coola, fina glasögon med lite attityd blir bra denna gången så kan jag lämna skiten bakom mig sedan.

Glajjorna på bilden är av märket Sand och kommer att vara mina extrabrillor är tanken. Har varit utan glasögon i 7 veckor nu. Aldrig igen säger jag.

Eftersom jag är sjuker så var min gulliga lillasyster gullig och handlade åt mig. Marabou minkrokant, Ben & Jerry's Half baked och Pringles. Det lustiga är att nu när jag har det där mumset är jag inte sugen. Heja mig! =)

När man är hemma och är sjuk så finns det olika saker man kan göra. Inse vem man är kär i t.ex. Och jag är kär i Bygglovs-Matte. Verkar så go. Och om någon tror sig veta att han inte är det, håll det inom er, jag vill vara kär ett tag till. Tycker det är ganska mysigt.

Igår vaknade jag med känningar i halsen och en konstant huvudvärk, tabletterna tycktes inte alls verka men jag jobbade hela dagen. Började så smått förstå varför jag somnat innan 20:00 senaste dagarna och kunnat sova ända till 06:00. Nåt var helt klart på gång.

Igår kväll mådde jag piss men idag skulle bli en så bra dag så jag tog några tabletter och la mig tidigt. Vaknade vid 06:00 och mådde som en söndersmulad kork. Bu. Jag som skulle sluta tidigt och åka och mysa med Milton och Caesar. Blir inget. Blev inget. Har sovit nästan hela dagen. Vilken vacker dag det varit då jag vaknat stundtals bara för att känna hur det svider i halsen och hur tungt huvudet är.

Hittade en påse från när pappa och jag var på bio i söndags. Där låg det tre stycken sockrade marshmallowglassar, de var så söta så jag ville inte äta upp dem i söndags. Men nu ligger de i min mage. Annars är följande bild vad jag sett de stunder jag haft ögonen öppna:



Solen har strålat in i sovrummet och det kndes så fel att dra för gardinerna men det var tvunget. I denna stund ligger en bit lax i ugnen och väntar på att få bli uppäten. Till det blir det sparris i vitlök och honung. Hoppas vitlöken tar död på en del!

Är så nöjd med min helg. Söndagen tillbringades på stan med pappa, köpte en kalender, åt god mat och gick på bio. Såg Winters bone. Riktigt bra och gripande film. Hela dagen hade jag på mig min nya kofta. Även den var på rea och kostade nästan ingenting. Kommer jag bo mycket i under våren!

Ciao!