Luppans

Jag skulle vilja skriva en essä om allt som händer, men det är just det, så mycket händer att tid framför datorn inte prioriteras nämnvärt..

 

Hur som haver, vi är inne i en jättemysig fas, Damon är kramgo och omtänksam utöver det vanliga och ikväll är jag bjuden på överraskningsdate. Sådant är mysigt tycker jag och han gör det faktsikt med jämna mellanrum. Tar mig ut på överraskningsdate och att få ett sms eller att han bara säger att "We're having a date on Friday night so don't make any plans" värmer i hjärtgropen.

 

Vi ska tillbringa helgen i Byron bay som en förhelg för Lee och Tess bröllop nästa helg. Känner ingen av tjejerna mer än Tess som jag träffat några gånger och jag ska spendera dagen med dem så jag hoppas de är ett gäng goa tjejer.

 

På jobbet har det varit tuffa tider. Det finns en person där som bara bestämt sig för att hata mig. Och det är så tudelat för en del av mig blir så liten i hennes umgänge medan en annan bara blir arg. Och glad för att jag inte är som hon. Hon pratar bakom min rygg och går till chefen och säger att jag är sen när jag inte är det. Alls. Allt jag rör vid eller säger tycker hon är pest och hon säger inte ett ljud till mig. Så har det varit från dag ett.

 

Att kliva in på mitt jobb är som att resa tillbaka i tiden. 20 år. Kanske 30. Bara veckor innan jag började fick man fortfarande sin lön i ett litete kuvert, cash. Ingenting mer än schemat kommer elektroniskt och hela atmosfären är väldigt, väldigt old school.

 

 Barnen har tills nu haft med sig mellan 3-7 små matlådor/plastburkar med morning och afternoon tea. (Mellis kan man säga) vilket innebär tonvis med disk tre ggr om dagen. Tänk er att 18 barn (vissa rum har 28) har 6 burkar var, varsin tallrik, varsin skål till varje mål (3 mål) varsin mugg, varsin gaffel och varsin sked (till varje mål) Detta diskar vi sedan för hand. Det blir en del kan jag säga. Barnen får på morgonen varsin tallrik och varsin skål och så väljer de vad de vill ha på morgonen (läggs på tallriken) och på eftermiddagen (läggs i skålen) Jag föreslog att barnen kunde ha med sig EN lite större matlåda istället för att ha tre jordgubbar i en, 5 melonbitar i en, 4 oliver i en, en yoghurt i en o.s.v. och sedan äta direkt ur den på morgonen och vad de inte vill ha stoppar vi in tillsammans med matlådan i kylen och sedan får de det till aftrenoon tea. Vad de inte äter åker hem igen (utan att diskas av oss) så föräldrarna ser vad barnen faktiskt äter och inte.

 

Vissa barn kommer in med samma mat varje dag men äter inget utan det hamnar i papperskorgen, något föräldrarna aldrig får reda på.Mina två kollegor i mitt rum gillade idén men den här människan gick såklart i taket. Hon är så sjukt otrevlig att jag ibland tror det är ett skämt. Man kan inte vara sådär.

 

I alla fall, det har varit många turer och jag har verkligen inte mått bra av henne. Men så är det visst andra som varit missnöjda också så igår sa min chef till henne att "du går hem tidigare idag och jag vill inte att du kommer in imorgon. Jag vill att du är hemma och funderar lite." Skulle väl ALDRIG hända i Sverige? Har vi ens befogenhet att göra så? I vilket fall tycker jag det är BRA. Kan man inte vara normalöt trevlig kan man stanna hemma!

 

Trots en viss tillfredsställelse kan jag inte låta bli att tycka synd om henne. Kan inte föreställa mig hur det måste vara att bli hemskickad från jobbet som vuxen människa och inte vara välkommen tillbaka förrän efter helgen.

 

Nåväl, i lördags hade jag och Damon våra julfetser med våra jobb och vi var på båda. Mycket, mycket märkliga bägge två men jag gillade Damons bättre för det var så sjukt god mat! Barbecue så det stod härlliga till!

 

Igår förresten var jag och Lisa på vår första hiphop-lektion. Jojo, nu ska jag bli hiphopare. Läraren sa att jag skulle "bring oput the gangstah in me. :)

 

Är så nyfiken på vad jag och Damon ska göra ikväll och så glad över att gå till jobbet när inte hon är där. Blir nog en bra fredag det här. Klockan är 6 på morgonen och det är redan 22 grader. Det var det hele! Hörs!