Luppans

Jag har alltid drömt väldigt mycket. Jag vet att man inte kan säga så men vad jag menar är att jag alltid kommit ihåg vad jag drömt och oerhört detaljerat. Jag tror mig också kunna tyda mina egna drömmar i vissa perioder. Inget hokus pokus kring det, jag tror det är helt naturligt och logiskt att man bearbetar sitt inre genom att drömma.

Det märkligaste jag drömt är att jag vaknade mitt i natten och var osäker på om jag låst dörren så jag smög upp i mörkret för att kika. När jag närmade mig hallen såg jag att dörren stod lite på glänt. Givetvis oerhört obehagligt i drömmen. Jag skyndade mig fram för att dra igen den men då höll någon emot på andra sidan. Inte så att denna någon försökte ta sig in, den bara höll emot så jag inte kunde stänga. Panik. Till slut tillkännager sig personen i fråga och kliver fram så jag kan se den. Och det är det sjukaste, läskigaste, onaturligatse jag "upplevt". Kan ni gissa vem som står där? -Jag själv. Det var som att se ett spöke. Sååå obehagligt.

Efter det har jag drömt att jag träffat mig själv igen och undrar såå vad det betyder. Andra gången var jag så sjukt smart. Jag träffade mig själv jobbandes i en kiosk. "Jag", d.v.s. personen i kiosken verkade inte se att vi var samma person så jag böjde mig över disken och frågade hur jag egentligen mådde. Så jäkla smart fråga. Jag svarade att jag mådde hemskt för att jag hade så dålig hy. (När jag drömde det här hade jag ännu dockhy.) Jag tittade nära på "mig själv" och sa till henne: Men vad menar du? Du har ju inte en prick. För det hade jag inte. "Jag" svarade att jo den är hemsk. Jag tyckte synd om mig själv och tänkte att "jag" måste ha en väldigt skev självbild.

Efter den där drömmen blev jag faktiskt lite snällare mot mig själv men sedan är man ju tillbaka i samma gängor. Och så smög det sig på i alla fall. Jag fick dålig hy.

Nåväl, nu var det inte det jag skulle säga. Utan något om nattens dröm. Jag drömde att mina kollegor sa till mig att de inte ville att jag skulle jobba kvar. Vilken grej att säga.. Jag blev inte ledsen utan riktigt, riktigt arg för jag tyckte de var dumma i huvudet som sa så till en annan människa. Jag hade sådan lust att kasta i ansiktet på dem att det gjorde inte det minsta, vem vill jobba med människor som dem oavsett? Men det var ju bara en dröm. Men jag fick mig ändå en tankeställare kring vad jag gör och vart jag är på väg.

Sitter här med mina glajjor på nosen. Jag är jättenöjd med dem fortfarande men tänk att jag såhär ett år efter allt strul med skit-Specsavers sitter och saknar mina glasögon jag fick först därifrån. Har aldrig sett några snyggare bågar och det svider att jag inte får bära dem. Skulle kunna ha dem utan styrkor bara för syns skull, haha, alltid lika kul att säga för syns skull i sammanhanget. Men men, de är ett minne blott.

Det var det hele!


Var de inte sjukt snygga så säg? :)


Tar bild varje morgon nu i spegeln, ja inte en sådan här på håll just men nära för att se hur det går för min hy steg för steg. Och även mitt ärr.