Krasch bom bang.

Min kära dator har varit mig trogen sedan hösten 2008 och den har fungerat felfritt, gör det egentligen fortfarande, MEN. Igår tappade den sin on- och offknapp för internet. Så den funkar liksom inte att vara uppkopplad med nu om man  inte har en väldig, väldig tur. Det suger.
 
I övrigt jagar jag jobb, jag får inte vara för petig men jag vill ha en dräglig lön, det är allt. Jag jobbar ju sporadiskt på centret och igår var det en bra dag där. Det är inte roligt att leva på någon annan säger jag. Jag längtar SÅ tills jag kan bjuda Damon på något. Till dagen då jag får bidra. Till jag kanske får köpa något till vårt hem. Tills jag får ge tillbaka lite av allt det som han stått för.
 
Så nu skulle jag alltså behöva en ny dator, det är svårt att leta jobb utan. Telefonen funkar liksom inte så bra. Men är man utan pengar så är man. Skulle inte störa mig ett dugg om jag i alla fall kunde få ge lite till Damon. Man kan tycka att det är väl bara att acceptera att han betalar precis allt för mig nu. Men så känns det inte för mig. Jag känner mig skyldig hela tiden. Precis hela tiden. Jag är inte van att någon annan betalar för mig på det sättet. Jag har lånat pengar av mamma och mormor, men det är en helt annan femma.
 
Tiden känns så mycket mindre här i Aus. Dagarna går så fort och när jag jobbar och Damon med så kommer vi hem omlott så han först, jag sedan och när jag kommer hem är han på crossfit, Michele eller jag lagar mat eller så väntar vi tills Damon kommer så lagar han, så äter vi, pratar lite runt bordet och så är klockan redan halv nio.
 
Vi somnar bredvid varandra men är så trötta så vi hinner inte säga mycket. Vaknar vid 5, får några miunuters närhet men inga ord, sedan åker han till jobbet och så börjar det om igen.
 
Ikväll är det steak night igen men funderar på om jag ska låta Damon åka själv. Det är supertrevligt men han betalar så mycket ändå.
 
I övrigt är livet här helt jäkla underbart, jag bara väntar på den första personen som kommer och hälsar på så ni också får avnjuta detta land. Så glatt folk och så enkelt.
 
I lördags hade vi födelsedagsbarbeque för Leo hos honom. Han hade fått flyga helikopter på dagen och sedan samlades det vanliga gänget plus Andy's syster som jag inte träffat förr och vi hade en så himla bra kväll! Det är sanning att man umgås på ett annat, mer avslappnat sätt här. Sedan tycker jag att det kanske konsumeras onödigt mycket alkohol här, det finns liksom inga kvällar utan. Ingen är dock dräggig som många kan bli i Sverige enligt min uppfattning så jag vet inte om de har en annan kroppslig tolerans och på sitt sätt sorglig vana av alkohol men det känns i alla fall alltid glatt och avslappnat.
 
Väntar på att en annan svensk tjej ska höra av sig så kanske vi ses idag, jag hoppas på det. Fick mitt första samtal idag som inte var från Damon eller hans familj och det var Lisa. Då blir man glad minsann! Leo's syster Linda har ringt ett par gånger också men hon är typ som min familj i alla fall.
 
Hur är allt hemma? Har sommaren bättrat på sig? Tack igen för alla kommentarer och hälsningar. De får mig att känna mig mindre ensam!
 
 

Kommentarer
Postat av: Moje

Hej sweetie, jag har viber nu men inte provat, och
skype, inte testat det heller. håller tummarna för ett bra jobb.
i stället för mail
mormor

2012-08-01 @ 05:41:24
Postat av: Pappa

Krasch bom bang skriver du innan dagens nyhet når mej via Åsa....jättetrist Jessica. Jag sålde mina gamla vinterhjul ikväll, dom har stått i farmor o Bosses garage i 2 år till ingen nytta. Jag fick 1000 för dom och jag tänkte skicka ner dom pengarna till dej....inte mycket kanske men alltid något. Du får berätta för mej hur jag ska bära mej åt för att skicka dom bara. Kram pappa

2012-08-02 @ 22:24:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0