Veckobloggen
Ja det torkar nästan till här mellan varven. Nästa vecka kommer det blir bättre. För er. Min aussie är nämligen tillbaka i Aussieland då vilket betyder att jag ska vänja mig vid mitt gamla liv igen.
Veckorna har gått så otroligt fort, samtidigt har jag hunnit vara med om så otroligt mycket och utvecklat många sidor hos mig själv tack vare det jag och Damon påbörjat.
I fredags slutade jag tidigt på jobbet, tog en tur i några butiker och blev bl.a. en kofta rikare. Strax innan 18 hämtade pappa upp mig och körde mig till flygplatsen. Vi åt en hamburgare ihop och hade en mysig pappa-dotter-stund. Men sedan blev det bråttom. Som tur är är min pappa den lugnaste i världen när det kommer till stressade situationer han inte själv är "inblandad i", d.v.s. så länge han inte själv ska någonstans eller medverka i något. Och det är klart jag hann med flyget.
Väl på flyplatsen innan avgång fick jag mig en rejäl överraskning. Den första jag såg var nämligen Damons ex i vänthallen och givetvis skulle hon med samma flyg. Hur stora är oddsen liksom? Det hela gick i alla fall bra och jag tror inte hon vet vem jag är. Men jag tyckte så himla synd om henne. Lite för privat att skriva om varför här men det kan jag i alla fall säga att jag fick magknip å hennes vägnar. Fy farao för att vara i hennes situation. Det är en märklig känsla att vara mig som tjejen på andra sidan, den nya, den oönskade. Hua.
Första gången jag flög själv i fredags, någonsin. Kände mig så vuxen och modig. Fällde en liten tår vid starten just bara därför. Av insikten av hur stor och modig jag är. Töntigt, jag vet men det bara kom. Var en jättehärlig flygvärd på planet också. När han gick med snacksvagnen i mittgången sjöng han "Det är slut på veckaaan, det är dags för fredagsmyyyys!" Så himla härligt! "Man kan väl ha fredagsmys i luften också? tyckte han.
Väl framme gick det fort att få väskan. Damon ringde och sa att han satt utanför i bilen. Det var alldeles mörkt men ljummet i luften. Blev nervös och vågade inte titta honom i ögonen innan han kranmade och pussade mig. Åkte bil under stjärnklar himmel ner till Helsingborg, så himla härligt med de där landsvägarna utan belysning. Man kommer ju lite närmare naturen känns det som.
Var så roligt igår när jag skulle återberätta för pappa vad vi gjorde i fredags för jag kom bara ihåg att vi stannade på Statoil och köpte vatten, att vi sedan parkerade i Helsingborg, låste upp dörren och att Fille inte var hemma. Sedan är det helt svart. Har verkligen försökt minnas men det går inte. Så jag frågade Damon vad vi gjorde och han sa EXAKT samma sak som jag utan att jag sagt vad jag mindes. Om vattnet och när vi låste upp dörren och att Fille inte var hemma. Sedan tog det stopp.
Vet i alla fall att vi vaknde kl. 05 morgonen efter för att sedan somna om och vakna vid kanske halv nio. Då promenerade vi ner till hamnen och tog båten till Helsingör där vi strosade, åt mat och glass och kikade på slottet. På kvällen såg vi Life of Brian och Rock 'n Rolla.
I söndags packade vi matsäck, åkte till Mölle och klättrade högt upp bland klipporna där vi njöt av solen en lång stund. Sedan blev det Kullens fyr och slutligen hem. Hyrde tre filmer på vägen och sedan hem till Fille. Nu kommer det roligaste på hela helgen men det går ju inte att få er att förstå hur sjukt kul det faktiskt var, men det var det! Vi skulle nämligen ut och äta någonstans. Damon hade redan bestämt vart han ville men när vi kom dit var det stängt, då ställde han i sig på plan B. Även det var stängt. Kikade runt bland lite olika restauranger men inget föll herrn helt i smaken. Antingen var det "no atmosphere" eller "this food are not good for us". Det kunde också vara "too empty". Jag brydde mig inte så mycket om vart vi skulle äta vilket också störde honom en smula. Så till slut tyckte han att vi skulle gå hem och äta. Detta kom han på utanför en mycket liten, mycket fin, italiensk restaurang med vita dukar och fina stolar. "Här då?" sa jag. Det slutade med att vi gick in men ångrade oss nästan direkt när vi kom innanför tröskeln. Det var KNÄPPTYST därinne och inte en människa, bortsett från ägaren och hans stora italienska familj som satt runt ett stort bord och intog en ljuvlig buffé. Det var så tyst att man kunde höra dem tugga och de viskade bara med varandra. Jag som trodde italienare var ett folk med mycket liv.
Hur som helst, det var försent att gå, ägaren var redan framme och visade oss till ett bord. Han sa att om vi tog buffé skulle han bjuda på allt annat såsom dessert och dricka. Damon och jag kikade leendes på varandra, lika obekväma båda två men sa ändå att det blev bra. Strax därefter var det tyst som i en grav igen och det kändes nästan som att vara på en minnesstund efter en begravning. Vi fick hålla oss för att inte börja skratta.
Vi tog en omgång av buffén och det var hög klass på maten. Riktigt, riktigt fint, smakrikt och gott! Efter en stund var det dags för mig att hämta lite mer så jag la ifrån mig min stora (enorma) pappersservett och gick fram till buffébordet. Då ser jag i ögonvrån att det BRINNER vid vårt bord och att Damon i panik försöker släcka den brinnande servetten. Han bankar och slår i bordet och tar upp den med båda händerna för att kväva elden. Jag har alrig varit så nära på att kissa på mig, det var så absurt allting. Den tysta, nästintill döda stämningen, en uppklädd, stilig Damon, stressen i hans ögon och den stora servetten som vägrade sluta brinna. Kunde knappt ta mig fram till bordet då jag höll på att kikna bort mina lungor men kune ändå kvida fram: What are you doooing???" "MEEE??? This is YOU!! You can't leave a napkin near a burning candle!!!" Jag kunde inte sluta skratta för synen av Damon och den brinnande servetten var som etsad på min näthinna.
Lugnade mig till slut och åt upp maten. Sedan bjöds vi på hemlagad Tiramisu och stämningen var allt annat än död. Blev en så lyckad och mysig middag. När vi kom hem såg vi två av filmerna och somnade i soffan.
Igår ringde min väckarklocka 05:45 och lyckan var omätbar när jag insåg var jag var och att jag inte skulle någonstans. Var tvungen att pussa på honom bara därför för att sedan somna om. Vi tog sedan en morgonpromenad i skogen och vid vattnet för att sedan dricka varm choklad på en jättemysig chokladbutik. Tog varm choklad med ljus tryffel och skummad mjölk. Den var helt gudomlig! Så gott!
När vi kom hem tog vi varsin dusch och gick sedan och lunchade med Fille som jobbade. Efteråt tittade vi på Svinalängorna och åt min cheesecake. Sedan packade jag ihop mina saker och kröp ihop intill min 28-åring för att sedan åka till flyget. På flygplatsen greps jag av ännu en vansinnig skrattattack då jag kom att tänka på den brinnande servetten och tanterna bredvid oss trodde att jag grät för att vi skulle säga hejdå. Jag kunde nämligen inte sitta upprätt utan låg på bordet och de få gånger jag tittade upp för att hämta luft sprutade tårarna. Oslagbar känsla! Måste vara minst två år sedan jag skrattade så hjärtligt!
"Hejdå älskling" och "vi ses på fredag", sedan var jag i luften och två timmar senare låg jag hemma i min egen säng och saknade min vän. Nu är det bara dagar kvar tills han åker och jag vet inte alls vad som väntar mig. Inte alls. Men en sak vet jag. Och det är hur stolt jag är över att jag tagit den här chansen och gjort det bästa av den. Jag har varit i stunden och njutit fullt ut utan att tänka på framtiden eller någonting annat än oss här och nu. Det var det hele!
Veckorna har gått så otroligt fort, samtidigt har jag hunnit vara med om så otroligt mycket och utvecklat många sidor hos mig själv tack vare det jag och Damon påbörjat.
I fredags slutade jag tidigt på jobbet, tog en tur i några butiker och blev bl.a. en kofta rikare. Strax innan 18 hämtade pappa upp mig och körde mig till flygplatsen. Vi åt en hamburgare ihop och hade en mysig pappa-dotter-stund. Men sedan blev det bråttom. Som tur är är min pappa den lugnaste i världen när det kommer till stressade situationer han inte själv är "inblandad i", d.v.s. så länge han inte själv ska någonstans eller medverka i något. Och det är klart jag hann med flyget.
Väl på flyplatsen innan avgång fick jag mig en rejäl överraskning. Den första jag såg var nämligen Damons ex i vänthallen och givetvis skulle hon med samma flyg. Hur stora är oddsen liksom? Det hela gick i alla fall bra och jag tror inte hon vet vem jag är. Men jag tyckte så himla synd om henne. Lite för privat att skriva om varför här men det kan jag i alla fall säga att jag fick magknip å hennes vägnar. Fy farao för att vara i hennes situation. Det är en märklig känsla att vara mig som tjejen på andra sidan, den nya, den oönskade. Hua.
Första gången jag flög själv i fredags, någonsin. Kände mig så vuxen och modig. Fällde en liten tår vid starten just bara därför. Av insikten av hur stor och modig jag är. Töntigt, jag vet men det bara kom. Var en jättehärlig flygvärd på planet också. När han gick med snacksvagnen i mittgången sjöng han "Det är slut på veckaaan, det är dags för fredagsmyyyys!" Så himla härligt! "Man kan väl ha fredagsmys i luften också? tyckte han.
Väl framme gick det fort att få väskan. Damon ringde och sa att han satt utanför i bilen. Det var alldeles mörkt men ljummet i luften. Blev nervös och vågade inte titta honom i ögonen innan han kranmade och pussade mig. Åkte bil under stjärnklar himmel ner till Helsingborg, så himla härligt med de där landsvägarna utan belysning. Man kommer ju lite närmare naturen känns det som.
Var så roligt igår när jag skulle återberätta för pappa vad vi gjorde i fredags för jag kom bara ihåg att vi stannade på Statoil och köpte vatten, att vi sedan parkerade i Helsingborg, låste upp dörren och att Fille inte var hemma. Sedan är det helt svart. Har verkligen försökt minnas men det går inte. Så jag frågade Damon vad vi gjorde och han sa EXAKT samma sak som jag utan att jag sagt vad jag mindes. Om vattnet och när vi låste upp dörren och att Fille inte var hemma. Sedan tog det stopp.
Vet i alla fall att vi vaknde kl. 05 morgonen efter för att sedan somna om och vakna vid kanske halv nio. Då promenerade vi ner till hamnen och tog båten till Helsingör där vi strosade, åt mat och glass och kikade på slottet. På kvällen såg vi Life of Brian och Rock 'n Rolla.
I söndags packade vi matsäck, åkte till Mölle och klättrade högt upp bland klipporna där vi njöt av solen en lång stund. Sedan blev det Kullens fyr och slutligen hem. Hyrde tre filmer på vägen och sedan hem till Fille. Nu kommer det roligaste på hela helgen men det går ju inte att få er att förstå hur sjukt kul det faktiskt var, men det var det! Vi skulle nämligen ut och äta någonstans. Damon hade redan bestämt vart han ville men när vi kom dit var det stängt, då ställde han i sig på plan B. Även det var stängt. Kikade runt bland lite olika restauranger men inget föll herrn helt i smaken. Antingen var det "no atmosphere" eller "this food are not good for us". Det kunde också vara "too empty". Jag brydde mig inte så mycket om vart vi skulle äta vilket också störde honom en smula. Så till slut tyckte han att vi skulle gå hem och äta. Detta kom han på utanför en mycket liten, mycket fin, italiensk restaurang med vita dukar och fina stolar. "Här då?" sa jag. Det slutade med att vi gick in men ångrade oss nästan direkt när vi kom innanför tröskeln. Det var KNÄPPTYST därinne och inte en människa, bortsett från ägaren och hans stora italienska familj som satt runt ett stort bord och intog en ljuvlig buffé. Det var så tyst att man kunde höra dem tugga och de viskade bara med varandra. Jag som trodde italienare var ett folk med mycket liv.
Hur som helst, det var försent att gå, ägaren var redan framme och visade oss till ett bord. Han sa att om vi tog buffé skulle han bjuda på allt annat såsom dessert och dricka. Damon och jag kikade leendes på varandra, lika obekväma båda två men sa ändå att det blev bra. Strax därefter var det tyst som i en grav igen och det kändes nästan som att vara på en minnesstund efter en begravning. Vi fick hålla oss för att inte börja skratta.
Vi tog en omgång av buffén och det var hög klass på maten. Riktigt, riktigt fint, smakrikt och gott! Efter en stund var det dags för mig att hämta lite mer så jag la ifrån mig min stora (enorma) pappersservett och gick fram till buffébordet. Då ser jag i ögonvrån att det BRINNER vid vårt bord och att Damon i panik försöker släcka den brinnande servetten. Han bankar och slår i bordet och tar upp den med båda händerna för att kväva elden. Jag har alrig varit så nära på att kissa på mig, det var så absurt allting. Den tysta, nästintill döda stämningen, en uppklädd, stilig Damon, stressen i hans ögon och den stora servetten som vägrade sluta brinna. Kunde knappt ta mig fram till bordet då jag höll på att kikna bort mina lungor men kune ändå kvida fram: What are you doooing???" "MEEE??? This is YOU!! You can't leave a napkin near a burning candle!!!" Jag kunde inte sluta skratta för synen av Damon och den brinnande servetten var som etsad på min näthinna.
Lugnade mig till slut och åt upp maten. Sedan bjöds vi på hemlagad Tiramisu och stämningen var allt annat än död. Blev en så lyckad och mysig middag. När vi kom hem såg vi två av filmerna och somnade i soffan.
Igår ringde min väckarklocka 05:45 och lyckan var omätbar när jag insåg var jag var och att jag inte skulle någonstans. Var tvungen att pussa på honom bara därför för att sedan somna om. Vi tog sedan en morgonpromenad i skogen och vid vattnet för att sedan dricka varm choklad på en jättemysig chokladbutik. Tog varm choklad med ljus tryffel och skummad mjölk. Den var helt gudomlig! Så gott!
När vi kom hem tog vi varsin dusch och gick sedan och lunchade med Fille som jobbade. Efteråt tittade vi på Svinalängorna och åt min cheesecake. Sedan packade jag ihop mina saker och kröp ihop intill min 28-åring för att sedan åka till flyget. På flygplatsen greps jag av ännu en vansinnig skrattattack då jag kom att tänka på den brinnande servetten och tanterna bredvid oss trodde att jag grät för att vi skulle säga hejdå. Jag kunde nämligen inte sitta upprätt utan låg på bordet och de få gånger jag tittade upp för att hämta luft sprutade tårarna. Oslagbar känsla! Måste vara minst två år sedan jag skrattade så hjärtligt!
"Hejdå älskling" och "vi ses på fredag", sedan var jag i luften och två timmar senare låg jag hemma i min egen säng och saknade min vän. Nu är det bara dagar kvar tills han åker och jag vet inte alls vad som väntar mig. Inte alls. Men en sak vet jag. Och det är hur stolt jag är över att jag tagit den här chansen och gjort det bästa av den. Jag har varit i stunden och njutit fullt ut utan att tänka på framtiden eller någonting annat än oss här och nu. Det var det hele!
Kommentarer
Postat av: Miss Tyleborn
De låter underbart!
Trackback
