Everytime I think of you, I always catch my breath.
Hej i kvällningen!
Igår gick jag och la mig kl. 21 och sov nästan hela natten fram till kl. 6. Vaknade av en vibb från Viber men somnade gott om. Vaknade t.o.m innan alarmet och ringde Mr. D. Han svarade inte så jag försökte somna om och slumrade väl till lite, lite, men minuterna efter ringde han upp. På med täcket, ingen filt denna gång för det var kyyyligt denna morgon, och så tassa ut till vardagsrummet och datorn. Dessa morgondater är så mysiga. Jag blir verkligen nervös av att se honom. Jag kommer aldrig erkänna det för honom men idag när vi stängde av kamerorna och sedan mikrofonerna så var jag töntig och började gråta. Inget hulkande men tårarna rann nerför kinderna för att jag saknar honom så mycket.
Vill inte visa honom det utan ler och pratar på när han ser mig. Vill inte vara nån jobbig, känslig jävel. Det lär han bli varse om med tiden ändå och inte hjälper det att han vet att jag saknar honom så.
Gjorde iordning mig och brummade till jobbet. Nu är det minsann kallt ute. Var ändå pigg hela dagen och nu tinar jag kycklingfilé för att ge mig på den första middagen på över en vecka. Bra bra.
På jobbet fick jag en Viber-vibb och det var goingen som gav mig lyckopirr. Jag kan nästan inte hålla mig längre, vill bara kasta mig på ett plan till honom. Jag är för nyfiken på oss.
Det är redan mörkt ute, ska tända några ljus och laga min mat. Ciao!
Igår gick jag och la mig kl. 21 och sov nästan hela natten fram till kl. 6. Vaknade av en vibb från Viber men somnade gott om. Vaknade t.o.m innan alarmet och ringde Mr. D. Han svarade inte så jag försökte somna om och slumrade väl till lite, lite, men minuterna efter ringde han upp. På med täcket, ingen filt denna gång för det var kyyyligt denna morgon, och så tassa ut till vardagsrummet och datorn. Dessa morgondater är så mysiga. Jag blir verkligen nervös av att se honom. Jag kommer aldrig erkänna det för honom men idag när vi stängde av kamerorna och sedan mikrofonerna så var jag töntig och började gråta. Inget hulkande men tårarna rann nerför kinderna för att jag saknar honom så mycket.
Vill inte visa honom det utan ler och pratar på när han ser mig. Vill inte vara nån jobbig, känslig jävel. Det lär han bli varse om med tiden ändå och inte hjälper det att han vet att jag saknar honom så.
Gjorde iordning mig och brummade till jobbet. Nu är det minsann kallt ute. Var ändå pigg hela dagen och nu tinar jag kycklingfilé för att ge mig på den första middagen på över en vecka. Bra bra.
På jobbet fick jag en Viber-vibb och det var goingen som gav mig lyckopirr. Jag kan nästan inte hålla mig längre, vill bara kasta mig på ett plan till honom. Jag är för nyfiken på oss.
Det är redan mörkt ute, ska tända några ljus och laga min mat. Ciao!
Kommentarer
Trackback
