Luppans

Snacka om att få direkt respons på min filosofi kring vikten av att ge, ge, ge, för att sedan få, få, få. För att sedan om igen kunna ge, ge, ge. Imorse på jobbet ringde en mamma jag tycker mycket om. Ibland har jag fått för mig att hon inte vet vilken underbar och kärleksfull människa och mamma hon är. Då har jag känt mig skyldig att berätta det för henne. Hon vill precis alla väl och har absolut inget ont i sig. Ändå känner jag ibland att hon inte bemöts med vad hon förtjänar.

Imorse var hon sådär försiktig och osäker i telefon, men ändå så rar så jag var tvungen att avbryta henne, bara för att tala om hur mycket jag tycker om henne och påminna henne om vilken fin människa hon är. Hon avslutade samtalet med "Puss på dig" och hela dagen kände jag att jag fått energi av samtalet bara genom att ge henne någonting.

Slutade tidigt idag och vilade mig en stund i soffan. Rätt vad det var hörde jag att det damp ner något i brevinkastet och av någon anledning kände jag på mig att det var något viktigt. Inte vanlig post eller reklam så jag trippade snabbt dit. På golvet låg ett kuvert med ett kort i. Satt helt stum och läste.

När sådant här händer känns det så overkligt. Det är inte ofta man får höra fina ord om sig själv, men när de kommer betyder de sååå mycket. Jag är säker på att jag kommer kunna ta fram detta om flera, flera år och bli lika glad då och påminnas om vikten av att peppa och värna om andra. På riktigt.