Luppans

Charlie är så sjukt charmig. En av de mysigaste katter jag träffat, men, det finns ett litet men. Han ser så himla sur ut när han fastnar på bild. Det är i alla fall nånting han har gemensamt med Vilma. Så jag hoppas att de kan snacka lite om just den gemensamma sidan de har.

Idag tog jag en promenad, som utlovat. Åsa blir lite arg på mig för hon säger att det är inte vägen till att bli frisk. Men jag hade inte klarat mig om jag inte fått gå ut idag. Jag mådde för ruggigt.

Lämnade kissarna ensamma en stund och tog ett varv. Blev för första gången anfallen av en hund. Är inte ett dugg rädd för hundar och har jättestarkt förtroende för hundägare. Har man sin hund lös så tar jag förgivet att hunden fixar det.

Gick i lugnan ro och pratade med Jonna i telefonen, så mötte jag en kvinna och hennes fyra Leonberger som jag mött tusen ggr med Milton. De satt och solade på en av klipporna vid vattnet. Så plötsligt galopperade en av hundarna fram mot mig och morrade och bet i min jacka. Var faktiskt läskigt! Jag fortsatte gå men då fick han hjälp av sin hundkompis som nafsade mig i rumpan!

Eftermiddagen har gått perfekt med kissarna. Vilma har fräst bara när Charlie har närmat sig. De har till och med legat och sovit några meter i från varandra. Bävar för natten men jag har laddat med öronproppar!