Sockerslut.

God förmiddag!
 
Jag är fortfarande förkyld och kurerar mig bäst jag kan med blutsaft och clementiner och annat nyttigt. Det är lustigt, i Australien var jag nästan aldrig sjuk men här i Sverige spårar mitt immunförsvar ur direkt. Och jag är så himla värdelös på att vara sjuk. Jag är inget bra på att ligga i sängen och dricka te. Nej jag åker hellre till affären och handlar kuckelimuck eller tar en promenad i myrsteg för att få lite frisk luft. Jag förstår grejen med vila men har svårt för att ligga rätt och slätt i en säng i tre dagar och stirra i taket. 
 
Många gånger har jag blivit utskälld för just det, att jag inte är sjuk när jag är sjuk, eller i varje fall inte beter mig som en. När jag bodde själv i lägenheten innan jag träffade Damon brukade jag passa på att småstäda, också i snigelfart och för mig är det skillnad på att prestera på jobbet eller att småplocka lite hemma, för att inte tala om smittan jag skulle utsätta folk för i mitt jobb. 
 
Men nu var det socker det skulle handla om. Innan jag blev gravid var jag faktiskt en rätt hälsosam människa vill jag påstå. Veckan innan jag blev gravid och de första veckorna som ovetandes sprang jag 40 minuter på morgonen och 40 minuter på kvällen. Jag åt varierande och av allt men med den där motionen funkade det. Visst slank det ner en och annan chokladbit men min kropp var både stark och frisk. 
 
Sedan blev jag ju gravid och ganska fort kom det där vidriga illamåendet. Jag var inte sugen på nånting och vanlig mat gick inte alls. Det enda som lockade mig var typ pommes frites och mjukglass. Och med tiden även annat onyttigt och jag tror inte det gått en dag under min graviditet då jag inte ätit socker, och med socker menar jag sötsaker. Det är inte bra.
 
Så igårkväll när jag ätit sex stycken Plopp, sådana tvåbitars från Karamelkungen, kände jag bara att näej, nu får det vara nog. För mig själv men framför allt för liten i magen. Dessa sista tre månader ska bli fria från socker och det ordentligt. Jag har betsämt mig. No more. 
 
Och hörrni var är namnförslagen? Vi behöver hjälp! Själv har jag äntligen kommit på ett pojknamn som Damon faktiskt gått med på!!! Och det är inte Bengt eller Olof som han önskar, utan Ellion. Jag har ju alltid tyckt om Elliot men det har blivit sååå himla vanligt och Ellion låter fint både på svenska och engelska. Nu vet vi inte att det är en pojke men jag har en stark känsla av det och alltid haft och jag tycker detta namnet är riktigt fint. 
 
Trevlig torsdag på er alla!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0