Luppans

Hej folk,

har varit lite ur form i veckan. Lite ledsen och uppgiven men nu är jag på banan igen. Ordentligt. Vaknade efter en hemsk men såhär i efterhand ganska underlig mardröm imorse. Drömde att jag och Åsa kom hem med flyg från fjärran land och var så uppe i exaltering att vi glömde bort att hämta våra väskor från rullbandet och gick och åt istället. När vi skulle få hjälp på flyplatsen att hitta väskorna var det superskumma människor i uniform som tillhörde en ond maffia och på något vis drogade Åsa.

Fick med henne därifrån men var tvugna att åka tillbaka för vi skulle promt ha våra väskor. Då stängde de in henne i en källare och en av de var lika stor som den där blonde besten i Män som hatar kvinnor-triologin. Jag visste inte vad jag skulle göra när Åsa satt inlåst i Fritzl-källaren (så hemskt var det) så jag fick den kloka idén att ringa på hjälp. Vem ringde jag då? Jo Magnus Samuelsson, världens starkaste man. Han kom till vår undsättning och brottade ner besten. Med mig kan du vara trygg Åsa, kommer alltid på något smart..

Hur som, idag var ingen vanlig dag utan jag åkte in till stan på en utbildningsdag. Det var mycket prat och övningar och tvärgrupper med fokus på skapande tillsammans med barn. I slutet av dagen fick vi en uppgift och en timme på oss att lösa den. Vi skulle skapa en framtidens väska och ha en värdefull sak i den och ett skräp. Vi skulle jobba tillsammans med människor vi inte känner och komma överens om design och funktion och sedan göra ett utförande.

Min grupp, vi hade världens samarbetskänsla. Jag som när vi fick uppgiften tänkte att Ahhh, måste vi samarbeta? Jag är lite av en enstöring och särskilt när det kommer till skapande. Men det gick finfint.

Vi gjorde en ergonomisk ryggsäck som expanderar i takt med att man fyller den. Alltså mycket liten om du har lite i den och större om du vill ha mer i den. Till och med en vinterjacka fick plats. Den var utrustad med ett personchip som du var tvungen att läsa av ditt tumavtryck mot för att ens kunna öppna. Sensorn för det var ett mellisfodral där du får plats med nötter, ett äpple, russin eller vad du nu vill ha. Inuti var den utrustad med en "latte-påse" som givetvis går att använda till andra drycker än latte. Vatten, juice eller vad du nu önskar. Den hade ett sugrör monterad så du kan dricka på språng. Även en första hjälpen-påse i miniatyr fanns i.

På bild ser den bara ut som en ihopknögglad säck men i verkligheten var den rätt fin och vi var så stolta allihop. Det var jättespännande att se vad de andra hade gjort. Några hade en så smart grej i sin väska. Ett personkort kallade de det och det var som ett idkort men det var laddat med all viktig information. Körkortet, pass, utbildning, födelsenummer, allt digitalt. Och var du med i brottsregistret gick det direkt att läsa av med kortläsaren. (På gott och ont förstås.) Kortet ersatte också hemnycklar, mobil, och dator. Därför behövde väskan inte ha ett blixtlås eller lock då det kort som var av värde var personligt och inte gick att använda utan att läsa av pupillern eller tumavtryck. Till och med pengar var kortet laddat med. Din lön laddades på direkt på kortet och drogs sedan av då du handlade med det. Sjukt fiffigt!

En jätterolig dag som avslutades med 3 timmars hemlighetsmakeri med pappa. Nu är det godnatt.


Vår transparenta ryggsäck. Kunde bli sjuuukt stor! :)


Latte-påsen :)


En annan grupps fiffiga väska som var som en Iphone fast med solceller och massa fiffigheter. Kul!