Luppans

Igår var en av mitt livs värsta dagar. Jag grät hela eftermiddagen och det var längesedan jag kände sådan ångest. På kvällen ringde Damon och det här är egentligen ord han borde höra. Jag ska säga dem när vi ses. Han är helt otrolig. Så väldigt supportande och positiv. Han tror att vi har lösningar på allt och har vi tur har vi det. Jag älskar honom för hans sätt att tänka. För hans flexibilitet och för han lugn. Jag vill lära mig av honom. Så stark som min kärlek är för honom idag, har den inte varit tdigare. Den bara växer och växer. Jag vaknade och grät i natt. Vaknade med en ångest som inte var av denna värld och senare idag så pratade vi igen. Han förklarar så jag förstår. Han kallar mig baby och säger I love you forever. Att oavsett det som hänt så är jag ändå hans drömtjej.

Jag vill vara med honom nu. Längtan och saknaden har legat på viloläge ett par månader, men nu blossar de upp igen, större än någonsin.

Idag på jobbet fick jag fler presenter och kort. De är så underbara. Jag älskar att göra rätt. Att få utvecklas som person och göra val som påverkar mitt och andras liv positivt. Jag vill inte vara en präktig typ. Jag vill inte klampa på andra. Men det är svårt att göra rätt alltid, utan att bli tagen för präktig och mallig.

Ska åka och träffa Marie nu. Sedan blir det sommarfest.

Det gör så ont i mig men jag har min Damon. Och just nu betyder han allt.