Lilla Sverige, jag behöver en paus från dig och jag älskar dig.

Hej!

Lite tid finns att andas och som jag andas. Jag till och med unnar mig att kika i butiker och titta på nagellack fast jag köpte inget men i alla fall. Jag tar in allt nu, mer än vanligt. Jag försöker ta vara på tiden. Njuta och känna.

Vi hade sommarfest med barn och föräldrar på jobbet idag. Det är en sådan boost. Fick världens finaste bukett, har aldrig fått en så fin av någon tror jag. Såg ut som en bröllopsbukett. Fick kramar av mammor och pappor, sådär spontant och så säger de några fina ord i örat som ger mig ett lugn i att jag inte är en förlorad, oönskad människa. Föräldrana på vår avdelning samlade oss som på ett litet podie, så fick vi presenter och blommor och applåder. Applåder liksom? De är för goa!

En morfar kom fram till mig och sa att han måste få krama mig. En morfar!! Han sa att jag vet väl att jag är saknad allaredan och att jag måste skynda mig tillbaka. Att jag är så omtyckt och även av morfar. Det rörde mig. Jag blir lycklig in i själen för jag är inget smilmiffo som lägger ett leende på läpparna för att det borde vara så. Nej, jag älskar faktiskt mitt jobb och mina ungar och det värmer att små morfäder ser det.

Saker som de kommer jag att sakna. Men i övrigt är det som att jag är färdig med Sverige och svenskarna för en stund. Folk bara jobbar och Facebookar och dricker och wordfeudar och är upptagna med saker som för mig är obegripeliga. Folk tjafsar och bråkar och igår när jag provade en bikini i en provhytt på Lindex hörde jag hur en mamma sa "håll käften själv" till sin dotter i lägre tonåren. Då vill jag nypas i örat. Jag blir illa berörd.

Mammor och pappor bråkar och folk som borde ägna sig åt att vara nykära är istället onda och svartsjuka. Hujedamig.

Igår var jag hemma hos Lill och såg film. Hon hade hyrt Dream House. Världens märkligaste film. Skulle kunnat vara bra men var det inte. Ändå blev jag lite tagen av den.

Pratade kort med min älskling idag, han frågade om jag var mest excited or nervous. Jag vet faktikst inte. Har inte hunnit känna efter. Men jo, nog är jag nervös. Som attans. Vi har snart inte sett varandra på 6 månader. Vi har varit ifrån varandra längre än vi varit tillsammans.

Nej nu ska jag plugga lite. På vadå? Ja gissa det ni!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0