Luppans

-Tänd hellre ett ljus, än klaga över mörkret

Lovely weekend

Några dagar sedan sist nu, det har varit helg och jag har haft saker för mig. I fredags jobbade Damon halvdag så då passade jag på att försöka överraska lite. Men bara lite för han visste att jag skulle laga svenska köttbullar till middag. Istället fick jag för mig att de skulle vara klara i tid till när han kom hem, vid lunch. Kl 13 skulle vi vara på torget för att montera ner alla cut outs igen så jag tyckte jag hade gott om tid. Plockade fram alla ingredienser som vi köpt dagen innan och började blanda mjölk, ströbröd, havregryn, salt, peppar och sylt. Ja sylt, det är makaöst vad gott det blir med lite sylt i.

 

Och så lök. Lök ja. Var tusan är löken? Vi köpte ju ett helt nät förra veckan. Letade igenom både vår och Micheles kyl men ingen lök. Tittade på klockan och det sög till lite i magen, för när jag lagar köttbullar, då tar det tid. Mycket tid. Funderade några sekunder om det skulle bli köttbullar utan lök, men nej, det var några korta sekunder som fick mig att inse att så skulle det inte bli.

 

Jag drog på mig gympaskorna och småjoggade till affären 10 min bort. Hittade både lök, grädde och en bra sylt, en bättre än den hemma. Kikade snabbt i min lilla portmonä. En dollar och 60 cent. Nja, jag la tillbaka grädde och sylt och tog löken till kassan. Småjoggade hem.

 

Skulle plocka fram rotfrukterna till rotmoset och där under låg löken. Såklart!! 

 

Började riva lök så tårarna rann och sedan fick allt svälla en stund. Jaja, det här är inte kockduellen eller Mat-Tina på tv så jag ska inte gå in i detalj på hur jag gjorde. I alla fall så var det efter en evighet dags att börja rulla. Och som jag rullade. Efter 15 bullar kom jag på att jag ju måste göra en testbulle. Kokade upp vatten och lät en liten rund boll bada. Sedan sätta på stekpannan och steka på den. Fräs, fräs, klart! Den smakade inte ett dugg så det var bara att knåda ihop allt igen och salta och peppra lite mer. Och så låta alla köttbullar bada i kokande vatten innan de stektes. Varför då undrar ni?? Det kan ni klura på!

 

Mitt i allt när köket ser ut som en hönsgård där en katt levt rövare ringer Damon och säger att han är på väg hem. På väg hem!???! En och en halv timme för tidigt! Jag hade inte ens kokat klart rotfrukterna till det blivande rotmoset. Svetten rann bokstavligen och jag hade ett sjå med att rulla bullar, låta dem bada, steka dem och sedan städa. Huu..

 

Till slut var det i alla fall klart och i samma sekund kommer hjärtat mitt hem. Blev faktiskt riktigt gott.

 

Vi snabbade oss iväg till torget där vi på en och en halv timme fick ner alla cut outs. Rekord! I Innisfail vet jag inte hur lång tid det tog. På vägen dit fick jag i uppgift att köpa kaffe åt Damon och Chai latte till mig. I ett litet ståndliknande café på ett hörn där de sålde alltifrån asiatiska rätter till pasta till pommes frites med gravy i muggar. Det ser sådär ofräscht gott ut. Man vill ha och vill inte på samma gång. Tyvärr hade de ingen chai så jag tog en hot chocolate istället. Gottigt! 

 

På kvällen kom Micheles pojkvän Russell och vi fyra plus Andy och Franco gick ut och åt på ett ställe som hette Green Papaya. Thailändskt och libanesiskt. Makalöst gott!! Och trevligt att hänga med Andy. Jag klickar verkligen med honom.

 

Vi åkte hem men stannade på vägen och köpte det största glasspaket jag sett. Såg ut som Ben & Jerry´s-förpackningen men dubbelt så stor, allraminst! Rocky Road blev det och det var stämningsfullt i bilen. Jag och Michele kickade igång till Aerosmith's Don't wanna miss a thing.

 

Väl hemma bänkade sig 3 Aussies och en svensk uppraddade i soffan med varsin skål glass. Jag tyckte den var sådär i sanningens namn. Mjölkprodukterna här i Aus har ännu inte tagit mig med storm kan man säga. Men en desto gladare Damon skopade över min glass i sin skål. Alla nöjda.

 

I lördags vaknade vi utan större planer för dagen men åkte över till Franco's work shop. Han var inte där för stunden så vi åkte till Damons vän Ben som jag inte träffat tidigare. Svårt att säga så mycket efter en första träff men jag tycker han verkar mer än trevlig. Och han pratade med mig vilket jag uppskattade. Jag hamnar ganska lätt i bakgrunden här tills jag blir varm i kläderna och själv törs prata.

 

Han hade en jättego hund, Bronnie, vi fann varandra direkt! Efter besöket hos Ben åkte Damon och jag och tog en glass vid vattnet, sedan vidare till Leo och Damons båt som står hemma hos Leo. Damon och Ben skulle fixa nån probellergrej där vatten sugs in och ut. Jag slumrade till i bilen en stund under tiden. Lekte sedan med lilla Puppy som numera heter Mika. Finns många gulliga hundar i det här landet :)

 

På kvällen undrade Andy och Franco om vi ville med ut på stan för en runda men vi bestämde oss för myskväll bara vi. Hyrde filmen the Vow, köpte glass och faktiskt en påse chips. Har sett filmen förut men inte Damon. Förlåt att jag tjatar men jag är helt galen i honom för stunden och vi har kommit varandra närmare bara sista dagarna så att ligga i hans famn med hans armar runt mig är inte bara speciellt, det är min största lycka. Vi liksom lär känna varandra och upptäcker på vägen både livet ihop men också varandra. Och det leder till både tårar och jättefin kärlek. Om bara några dagar är det ett år sedan vi träffades för första gången. Trots det har vi bara varit tillsammans fysiskt i några månader. Det är en speciell situation.

 

Vad jag försöker säga är att vi är så nya ihop att det ibland dyker upp små sprickor här och var där vi inte "by heart" kan den andra eller denne/-as reaktion kring något. Jag pratar så mycket och Damon håller inne med allt. Där är vi olika men det är så...vad ska jag säga.. Äsch vad fan, det här är vår grej, behöver inte skriva det här. Oavsett är det jag går igenom nu bland det största jag varit med om.

 

Igår for vi ut på äventyr i Damons's Amarok. (Det är en bil mormor.) Fy sjutton säger jag bara. Road var jag inte. Vi åkte off road (där det inte finns någon riktig väg mormor) till att börja med i 2,5 timmar innan jag fick komma till en vacker rastplats. Helt ljuvlig med vilda kängurus i en dal och tystnad likt inget annat. Fantastiskt. Men så var det in i bilen för ytterligare 2 timmars skumpeguppväg. Killen bakom ratten var supernöjd. Jag var uttråkad till döds!!!

 

Nåja, väl hemma väntade det bästa hittills. MIA!!!!!!!!! Hon och Nicole är här för att stanna över Damons födelsedag och ingen är väl lyckligare än jag. Goa lilla unge! Inte var hon blyg heller utan har busat och gosat med oss alla hela kvällen igår och när Damon åkte till jobbet imorse dröjde det inte länge innan gullfian kom in till mig och ville läsa bok. Mellan 6 och 7:30 hade vi egentid så Nicole fick sova och nu ska vi strax ut på äventyr.

 

Det här blev en skitdålig uppdatering men bättre än inget. Håll tillgodo!!

 

 

Men fattar ni att jag är kär i honom eller?!


Här bor vi, utsikten från badrummet.


Damon visar Mika sitt nya hus hon fått av syskona G.

 

Vilket töntigt par va? Men lyckliga :)

Hej hopp: Tre kottbulletips fran coachen:

1. Ta kinesisk soja i kottbullesmeten, da smakar de mer.
2. Riv loken smatt sa slipper du hacka
3. Ta en 'melonkulerullare' (typ som en glass-skopa) att rulla kottbullarna med, da blir de lika stora och du slipper rulla for hand.

Jag ska testa att ha lingonsylt i nasta gang - tack! Och vad var det for recept du ville skicka? ar supernyfiken, gar det inte att skicka i mail ellen en lank?

KRAM! H

Jag vet inte varför men ju mer jag läser av din blogg, desto mer provocerad blir jag. Trodde jag surfat in på en medveten tjejs sida. Jag har väl egentligen inte rätt att döma dig, jag känner inte dig, och du verkar stark, på ditt sätt, för du är så himla öppen och det är det inte många som är. Men prata inte om jämställdhet i form av vilket kön som får sugrör eller inte - när du (som så många andra tjejer) lämnat jobb vänner familj för killen, inte tvärtom, och dessutom blir stressad av att dina hemlagade köttbullar inte är klara i tid till han, HAN, kommer hem och innanför dörren. Som tur är behöver du inte bry dig om vad jag tycker, för jag har säkert fel. Och jag hoppas du är lycklig, detta är ju mina åsikter, ingen annans, framförallt inte dina. Ha de fint/BF