Världens bästa fredagkväll.
Slutade redan kl. 14 idag och gick raka vägen hem i hällregnet och dunsade ner i soffan under gosfilten. Nuttigt va? Så jäkla skönt!! Hann inte mer än innanför dörren innan det plingade till i min mobil och det var världens finaste man som ville påminna mig om att jag hittat just världens finaste. För ett år sedan hade jag oroat mig för det förflutna eller det som någongång komma skall men idag blir jag bara lycklig för att han ger mig sin kärlek här och nu. Även om han lovar föralltid så är det ingen garanti men han menar det nu och jag glädjs åt det.
Har pratat med fina Lina i flera timmar. Vi har haft fredagsmys över telefon. Det har växlat mellan att tala om kärlek i stort till att köra (som i duett när man sjunger) ihop till gamla Aqua- och Dr. Bombay-låtar. Vi kom också in på hur man förändras, eller i alla fall oftast gör det när man börjar älska någon. Jag sa något till henne som många säkert skulle gå i gasen för men inte hon. Nämligen att jag inte älskar mina vänner. Kan låta jättehårt och sorgligt men det är min sanning.
Jag tycker väldigt mycket om mina vänner och vill att de ska må bra men någon egentligen kärlek känner jag inte. Jag vill ha dem i mitt liv men de är inte ovärderliga. Med det menar jag att det finns ingen av mina vänner jag inte skulle klara mig utan. Kanske skulle det kunna utvecklas till det men hittills har jag aldrig känt så för någon. Livet skulle bli gråare och tristare men jag skulle inte lägga mig och dö.
Jag beundrar eller snarare avundas dem som känner kärlek på djupet för sina vänner. Men jag kan inte likna det jag känner för mina vänner med det jag känner för en man jag älskar. Inte ens lite. En man jag har en kärleksrelation med har alltid betytt mer för mig än mina vänner. Det betyder inte att jag behandlat mina vänner illa, som att jag valt mina pojkvänner på mina vänners bekostnad. Men jag har alltid känt starkare för den jag är i ett förhållande med. Tycker det är helt naturligt. Som nu. Jag älskar min Damon som vän, man och kärlek och de tre tingen kan mina vänner inte mätas med. Det står jag för.
Den jag älskar, som jag väljer att dela allt med är en person och jag tycker det är ganska fint. Sedan kan jag anförtro mina vänner saker. Vissa delar jag vissa saker med, andra andra saker. Det bara är så. Vänner kommer och går, men sann kärlek, den består. Så tror jag.
Skulle jag kunna älska en vän skulle jag älska dig Mikaela. Alex älskar jag ännu men jag ser inte honom som min vän. Jag ser honom som en man jag delat mitt liv med och älskat men den boken har jag stängt. Det betyder att jag kan läsa den om och om igen om jag vill, men det kommer alltid vara historia, som redan upplevts och inte går att göra om på nytt.
Nu ringer Linis igen så jag ska samtala med henne. Happy Friday!
Har pratat med fina Lina i flera timmar. Vi har haft fredagsmys över telefon. Det har växlat mellan att tala om kärlek i stort till att köra (som i duett när man sjunger) ihop till gamla Aqua- och Dr. Bombay-låtar. Vi kom också in på hur man förändras, eller i alla fall oftast gör det när man börjar älska någon. Jag sa något till henne som många säkert skulle gå i gasen för men inte hon. Nämligen att jag inte älskar mina vänner. Kan låta jättehårt och sorgligt men det är min sanning.
Jag tycker väldigt mycket om mina vänner och vill att de ska må bra men någon egentligen kärlek känner jag inte. Jag vill ha dem i mitt liv men de är inte ovärderliga. Med det menar jag att det finns ingen av mina vänner jag inte skulle klara mig utan. Kanske skulle det kunna utvecklas till det men hittills har jag aldrig känt så för någon. Livet skulle bli gråare och tristare men jag skulle inte lägga mig och dö.
Jag beundrar eller snarare avundas dem som känner kärlek på djupet för sina vänner. Men jag kan inte likna det jag känner för mina vänner med det jag känner för en man jag älskar. Inte ens lite. En man jag har en kärleksrelation med har alltid betytt mer för mig än mina vänner. Det betyder inte att jag behandlat mina vänner illa, som att jag valt mina pojkvänner på mina vänners bekostnad. Men jag har alltid känt starkare för den jag är i ett förhållande med. Tycker det är helt naturligt. Som nu. Jag älskar min Damon som vän, man och kärlek och de tre tingen kan mina vänner inte mätas med. Det står jag för.
Den jag älskar, som jag väljer att dela allt med är en person och jag tycker det är ganska fint. Sedan kan jag anförtro mina vänner saker. Vissa delar jag vissa saker med, andra andra saker. Det bara är så. Vänner kommer och går, men sann kärlek, den består. Så tror jag.
Skulle jag kunna älska en vän skulle jag älska dig Mikaela. Alex älskar jag ännu men jag ser inte honom som min vän. Jag ser honom som en man jag delat mitt liv med och älskat men den boken har jag stängt. Det betyder att jag kan läsa den om och om igen om jag vill, men det kommer alltid vara historia, som redan upplevts och inte går att göra om på nytt.
Nu ringer Linis igen så jag ska samtala med henne. Happy Friday!
Kommentarer
Trackback
