Luppans

Gick upp kl. 8:00 imorse. Utvilad till tusen. Drömde att jag var på restaurang med Diamond. Viskade till honom att jag bara har ögon för honom. Allt jag minns. Man tror inte att ett distansförhållande kan ha toppar och dalar kanske men det går mer än väl. Dalarna är det mest jag som har. Dajmon är bättre på sån här skit. Lite mer världsvan.

Just senaste veckan har vi stått uppe på toppen. Känns lite kärare, lite gladare oss emellan. Jag tror vi båda känner att det börjar närma sig återförening. Inte sådär så att det bränns, men ändå på rätt sida om halvtid. Vi väver sakta ihop våra drömmar och snart är det verklighet. Det blir sällan som man tänkt sig, men en sak är säker, det blir.

Han skrev ett par sådana där hjärtknipande ord idag. Sådana där så man inte vet om hjärtat stannat eller slår dubbelslag. Ungefär som första gången han sa "Jag älskar dig" och jag nämnde det för -. Hon slängde ur sig att vi bara är i en bubbla, att vi inte fattar att det kommer en vardag som kommer bli precis som vardagen här hemma och att jag borde tänka efter om jag verkligen vill gå hela den här vägen.

Hon har rätt, det kommer bli en vardag. Jag tror inte att han och jag kommer sväva på moln och ha semesterfeeling framöver. Men det är ju just vardagen jag vill dela med honom. Jag vill komma hem ifrån jobbet till honom. Vara slutkörd i soffan bredvid honom. Laga mat åt honom. Bli serverad mat av honom. Somna vareviga kväll bredvid honom. Vardagsgräla med honom.

Det är inte så att jag hittat första bästa kille och nu satsar mitt liv på kuppen. Jag har haft underbaringar innan och Mr. Diamond är inte felfri. Men jag råkar ha blivit galet kär i honom. Sedan jag såg honom på Gotland har jag känt ett sug efter hela hans person och det finns ingen ände ännu. Vilken människa skulle avsluta det?

Vad jag sett här i Sverige under mina tonår och mina tidiga vuxenår har gjort mig rädd för kärlek. Kärlek har varit synonymt med svikna hjärtan och tårar. Allt detta läskiga rinner av mig med Damon. Jag vågar sätta hjärtat på spel och jag kommer gå långt för honom och mig.

Om andra vill sitta här i Svea rike och analysera och döma andras livsval och eventuella misstag: Varsågoda! Gnäll, var spydiga, missunna. Jag tror inte ni blir lyckliga. Inte av just de göromålen i alla fall.

Att vara ifrån en människa man föll pladask för i somras under vidrigt lång tid är inget någon kan ha en tanke eller relevant åsikt om ens om man varit med om samma sak. Det skiljer sig och inte ens jag och Damon känner lika inför det här. Han vill uppehålla sig med annat för att inte sakna, jag vill ha hans röst i mina öron eller hans ord framför mina ögon hela tiden.

Jag vet inte om jag har otur eller om det bara är en slump att jag har så många icketänkande människor omkring mig. Jag tycker man får vara precis hur man vill så länge man inte är okänslig eller dryg mot en annan människa. Jag tycker inte att man behöver vara lika för att ha en givande relation till en människa och jag tycker inte att man inte får vara arg eller besviken. Men det finns olika sätt att möta en annan människa.

Vi må vara i en kärleksbubbla jag och min aussie och det är säkert inte en enda individ som förstår sig på vad vi håller på med. Men det gör liksom inget. Det är ju bara han och jag som räknas. Låt oss husera i vår mjuka bubbla och var lyckliga över att ni slipper "tramset". Jag skulle inte vilja vara utanför för en sekund.

Jag ser fram som fan emot att börja vardagen med honom. Jag ser till och med fram emot vårt första gräl för att sedan få kramas med honom och berätta för honom att jag älskar honom ändå, fastän han är dum i huvudet och inte fattar saker ibland. Så valde jag. Ni väljer ert.

Skulle icke falla mig in att se ner på någon annans kärlekshistoria. I min värld finns inget heligare eller finare än det.

Och det här gäller liksom allt. Jag ser inte ner på andras livsval eller ens ageranden, så länge det sker med fingertoppskänsla och en smula eftertanke. Jag vill slänga bajs på världens människor som bara ser sitt, jag hoppas jag inte kastar sten i glashus för jag vill vara den människa jag tror att jag är. Jag vill slänga bajs på människor som är lena mot människor de inte känner och som inte betyder något för dem medan de är hårda mot dem som verkligen finns och funnits där. Jag vill kasta bajs på familjer som inte tar hand om varandra och som inte förstår att man kan ge och ta på olika sätt.

Slut.

För övrigt har jag kört Femal balans i en dryg vecka nu och hallelujah vilken harmoni. Inget gör ont i mig som annars. Läste ett gammalt mail imorse och tårarna började rinna, men det värkte inte.

Det var det hele!


Den här bilden skickade Daimbiten förut. Jag älskar lilla foten. Världens finaste fot. SMACK IN YOUR FACES! ;) Nuttinuttinuttnutt!