I andras ögon.

Godkväll!

Tufft dygn. Är slut i mina celler. Hjärncellerna och kroppscellerna. Jag har tänkt på mig själv i 24 timmar. Jag försöker lära känna mig själv och hantera det jag lär mig. Många människor jobbar ett helt liv för att följa sitt hjärta. Jag är expert på att följa mitt hjärta. Till varje pris.

Det leder ibland till att jag gör en del förhastade saker. Känner jag samhörighet med en person vill jag vara nära och skapa en relation till den personen. På heltid försöker jag låsa upp människors hjärtan.

Ikväll funderade jag lite på hur andra ögon ser på mig. Det finns ju så många. Sådana som känner mig. Sådana som har känt mig. Sådana som hört om mig. Sådana som sett mig. Sådana som tänker på mig. Sådana som känner för mig. Sådana som ogillar mig. Sådana som ler mot mig.

Jag kom fram till att det är omöjligt att se mig med andras ögon men jag spekulerade ändå. Jag tror att vissa kan tycka att jag är inställsam. Jag bryr mig om allt och alla och önskar ingen något ont. Jag besitter förmågan att alltid känna förståelse för andra människor. Men ibland när jag tror mig förstå mig på en annan människa kan jag bli jättearg.

Jag har svårt för slappa människor. För gnällspikar. Energitjuvar. Personer som tävlar i social kompetens. Människor som är ute efter något i allt de gör. Smarta personer som utnyttjar det på andras godhet eller svaghet. Människor som vill briljera eller för all del de som låtsas vara välvilliga men egentligen är ute efter att göra illa.

Jag tror kanske att jag kan uppfattas som självupptagen. Det är sant. Jag ägnar mycker tid åt mig själv. Är inte jag harmonisk och tillfreds med mig själv gynnar min tid med andra ingen. Jag funderar mycket över vem jag är, hur jag känner i olika situationer och hur jag kan vara en bra tjej. I grunden är jag alltid jag men små justeringar är alltid möjliga. Vissa beteenden går att öva in eller öva bort.

Sedan har jag många saker som jag tror på i livet. Jag tror verkligen på att lyssna. Att försöka förstå andra. Jag tror inte att man blir fattigare av att ge. Eller lyckligare av att hålla inne med fina saker man tänker. Jag tror inte på katt- och råttaförhållanden. Jag tror inte på att spela svår. Svåra är vi ändå.

Jag tror inte att kärlek blir mindre spännande för att man ger mycket. Då är det inte kärlek utan sökande efter bekräftelse.

Får fundera mer imorgon. Då ska jag berätta om min hy. Godnatt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0