Luppans

Trissen hjälpte inte. Va? Jag som var säker på att 10 000 bara låg och väntade på mig under skrapet. Nopp. Får hoppas på annat.

Igår skulle jag ha kikat i Alex's studio men han hade glömt sin mobil hemma så jag fick inte tag i honom. Tog en lång promenad och andades i tomrummet istället.

På kvällen kom Lill hit, vi åkte och köpte kroppkakor och tog sedan tag i ett av delprojekten jag har framför mig. Packade kläder som ska skänkas i påsar och gick igenom gamla minnen. Lill läste ur min första bok, ni vet en sådan där bok om ens första år och så. Vet ju att jag har den men har inte tittat i den sedan jag var liten. Ska göra det någon dag.

Vi kom ofrivilligt in på detta med känslor. Hur de föds och dör och hur vissa aldrig mera ser sig om efter det som varit. Att alla människor har känslor men vissa bara låter dem komma och gå. Vissa människor har lättare för att acceptera att livet har sin gång medan andra sörjer och gläds på ett annat plan.

Vad vi pratade om fick mig att se massa bergstoppar som i en dal. Flummigt? Jag såg varje bergstopp som en relation med en annan människa. Man startar nere vid bergets fot båda två och så börjar man klättra uppåt. Man vill alltid uppåt. I början kanske man bara ser just detta berget, det är ju bredare längst ned. Man vill alltid ha mer och tids nog är man så högt upp att det smalnat av. Vissa nöjer sig inte med att stå halvhögt och se på världen omkring därifrån. Och ju högre man klättrar desto svårare blir det att hålla balansen.

En person som är lycklig för vad han eller hon har kanske inte promt måste upp till toppen utan är glad åt en bergsficka nästan högst upp. Andra ska promt ha mer och mer och då finns risken att man svajar till ordentligt där uppe på toppen. Man kanske ramlar och fallet blir så enormt hårt ju högre man klättrat i relationen. Make sense?

Vissa människor kanske ser dessa berg och relationer som erfarenheter, som något som är fint och intressant just där och då men har man sett tillräckligt av berget och utsikten runtom kanske man ser det som bestiget och vill vidare. Jävla jobbigt om man är den andra som står där ensam när ens älskling hoppat fallskärm därifrån och du glömde din. Ni skulle ju dela.

Vad jag menar med allt mitt blaj om bergstoppar är att jag plötsligt såg något så klart framför mig. Och även om det inte löser några världsproblem så var det på ett bildligt sätt lite lättare att förstå olika sorters människor och livssyn. Jag önskar jag var en bergsbestigare som var glad åt varje berg jag bestigit och såg fram emot kommande toppar att bestiga. Men jag är nog mera den som väljer ut en bergsficka nära toppen och trivs där.

Nu blir det morgonpromenad med Lill och sedan hoppas jag på att få mycket gjort. Senare blir det bio med Alex och jag vet inte varför jag ger mig in på det. Vi ska se Titanic i 3D. Den bästa filmen i historien. Men tårkanalerna lär tömmas. Säkert snorkanalen också.

Det var min lilla bergsteori det. Klapp!


Just himlars! En dröm besannades igår! Jag körde V60!!!!!!!


Skiter fullständigt i bilar. Trodde jag tills denna läckerbit kom ut på marknaden för ett par år sedan. HELT fulländad bil. Får fjärilar i magen bara av att titta på den!!!!!


Lill vet hur man charmar en Jess hon!!


Några påsar välgörenhet fick jag ihop.