Time flies.
Jisses vad fort tiden går. I fredags vid 23-tiden kom Damon från Helsingborg. Var nervös när han kom in med sin stora väska i hallen men ville inte riktigt släppa taget när vi kramades. Han börjar kännas "hemma" för mig nu, så sakteliga. Jag känner igen hans "lukta gott" och jag vet hur hans händer känns i mina. Jag har lärt mig att jag inte behöver stå på tå när jag ska pussa honom, något som han tidigare fick påminna mig om.
Igår åkte vi bil med Åsa in till stan och träffade pappa, Martin och Anne-Li lite hastigt. Sedan letade vi efter Nike Free run till Damon, den eviga jakten. Hittade inte de rätta så vi gick och åt i Kungshallen. Det är så rörigt där men Pong har så god buffé så det gjorde inget. Damon åt någon mezetallrik. Intressant va? ;) Sedan blev det en fika och efter det tillbaka till Kungsholmen och pappa där mammas bil tog oss hemåt. Vi började titta på en film i soffan men kröp sedan ner under täcket för lite vila innan det var dags att åka in till Roslagsgatan och Buco Nero där vi skulle möta Damons kompis Toni och hans flickvän Madde. Jag var skitnervös!
Häftigt ställe måste jag säga, mest fascinerad var jag av toaletterna och de spacade låsen. Gick t.o.m två ggr bara för att det var så speciellt! Vi åt massa god italiensk mat och pratade om ditten och datten. Bland annat hur man kan veta vilken färg dinosaurierna hade eller att grottmänniskorna bara "arbetade" 14 timmar i veckan. Och om man kommer veta om 100 miljoner år att zebrorna var randiga. Sådana viktiga saker var det.
Vid halv tolv körde vi hem Toni och Madde och sedan fortsatte vi hem till mig. Såg klart Napoleon Dynamite i soffan och gick sedan och la oss. Damon somnade bums, det tar visst på krafterna att hänga med mig för han kan somna precis vartsomhelst och närsomhelst. Jag tycker mer och mer om honom för varje minut som går och det är så jäkla läskigt. Jag hade aldrig räknat med det här när jag såg honom första gången i bilen på Gotland.
Idag sov vi länge (till halv tio), sedan gick vi ner till vattnet och det dundermysiga fiket som finns där. Drack kaffe och varm choklad och tog varsin hembakad smörgås, en med lax och en med leverpastej. De hade tusen bakverk också men som tur var räckte inte pengarna till det.
La oss på klipporna i solen en stund och höll varandra i handen. Jojo, lika mysigt som det låter. Jag vill liksom hålla i honom precis hela tiden. Nästan lite pinsamt. Till slut var det dags att bege oss hemåt för att hämta hans saker och fortsätta mot stan. Lämnade bilen hos mamma och tog tunnelbanan till stan. Där åt vi den godaste yakinikun och sushi, sedan var det dags att säga hejdå. Den här gången kommer jag sakna honom på riktigt. Fina, fina han.
Igår åkte vi bil med Åsa in till stan och träffade pappa, Martin och Anne-Li lite hastigt. Sedan letade vi efter Nike Free run till Damon, den eviga jakten. Hittade inte de rätta så vi gick och åt i Kungshallen. Det är så rörigt där men Pong har så god buffé så det gjorde inget. Damon åt någon mezetallrik. Intressant va? ;) Sedan blev det en fika och efter det tillbaka till Kungsholmen och pappa där mammas bil tog oss hemåt. Vi började titta på en film i soffan men kröp sedan ner under täcket för lite vila innan det var dags att åka in till Roslagsgatan och Buco Nero där vi skulle möta Damons kompis Toni och hans flickvän Madde. Jag var skitnervös!
Häftigt ställe måste jag säga, mest fascinerad var jag av toaletterna och de spacade låsen. Gick t.o.m två ggr bara för att det var så speciellt! Vi åt massa god italiensk mat och pratade om ditten och datten. Bland annat hur man kan veta vilken färg dinosaurierna hade eller att grottmänniskorna bara "arbetade" 14 timmar i veckan. Och om man kommer veta om 100 miljoner år att zebrorna var randiga. Sådana viktiga saker var det.
Vid halv tolv körde vi hem Toni och Madde och sedan fortsatte vi hem till mig. Såg klart Napoleon Dynamite i soffan och gick sedan och la oss. Damon somnade bums, det tar visst på krafterna att hänga med mig för han kan somna precis vartsomhelst och närsomhelst. Jag tycker mer och mer om honom för varje minut som går och det är så jäkla läskigt. Jag hade aldrig räknat med det här när jag såg honom första gången i bilen på Gotland.
Idag sov vi länge (till halv tio), sedan gick vi ner till vattnet och det dundermysiga fiket som finns där. Drack kaffe och varm choklad och tog varsin hembakad smörgås, en med lax och en med leverpastej. De hade tusen bakverk också men som tur var räckte inte pengarna till det.
La oss på klipporna i solen en stund och höll varandra i handen. Jojo, lika mysigt som det låter. Jag vill liksom hålla i honom precis hela tiden. Nästan lite pinsamt. Till slut var det dags att bege oss hemåt för att hämta hans saker och fortsätta mot stan. Lämnade bilen hos mamma och tog tunnelbanan till stan. Där åt vi den godaste yakinikun och sushi, sedan var det dags att säga hejdå. Den här gången kommer jag sakna honom på riktigt. Fina, fina han.
Kommentarer
Trackback
