Luppans

Vissa saker i livet går inte att styra över. T.ex. att den man älskar inte är kär längre, att man får missfall eller att någon närstående dör. Men att någon plötsligt håller din hand, att bebisen som växer i din mage en dag föds eller att du vid 38 års ålder inser att du just hittat din bästa vän i livet är faktiskt inte heller saker du kan styra över. Saker händer och det du kan styra är ditt val att ta vara på det som händer.

Jag pratar ofta om stunder i livet, att det är stunderna och inte minuterna som räknas. Att man ibland ska komma på sig själv med att vara i den där stunden som pågår här och nu. Inte tänka på vad som väntar imorgon när du vaknar eller vad som händer om du gör si eller så, om du låter bli att göra det ena eller det andra. Konsten att bara vara, känna dina egna andetag, tro på det du ser i en annan människas ögon, om så bara för nu.

Jag tänker ganska ofta på det där. Och tack vare min medvetenhet om dessa betydelsefulla stunder, om så just bara för den timmen eller den förmiddagen, så har jag ett helt gäng sådana stunder i mitt förvar av minnen. Och jag ångrar inte en enda.

Jag menar inte att man ska vara oförsiktig eller hänsynslös, men att ibland våga låta stunder komma till en. Det kanske inte är optimalt att vara med en människa som i slutändan inte kan göra dig lycklig, men om du tillåter dig att njuta av stunden ni har tillsammans bara den kvällen, bara den bussfärden eller bara de där minuterna i telefonen så kan du lära dig att se på livet med lite ljusare blick. Genom att våga känna där och då. För det enda som räknas är nu. Alltid.

Jag har en tendens att tänka bakåt, alltför mycket bakåt. Sakna, analysera, fundera. Jag tänker framåt, hoppas, önskar. Men i slutändan har jag ändå bara nuet och så kommer det alltid att vara.

Moral ligger mig varmt om hjärtat, jag vill inte göra fel, inte såra, inte uppfattas som en självgod människa. Men jag har först nu, vid 25 års ålder bärjat kunna förvalta att jag faktiskt tycker om och under många år tillbaka har tyckt om mig själv. Jag är viktig. Och jag mår bra av att släppa på en del principer som ju bara är just principer.

Jag kommer alltid vara en tjej med många levande känslor, med en närvaro till livet, till medkänsla och till andra människor. Jag berörs så lätt. Men jag tar tillvara på varje stund nu och jag önskar jag mötte fler som vågade. Våga leva ditt liv. Våga skratta men våga också gråta och sörja, glöm bara inte bort tron på dig och det du vill med ditt liv. Punkt.