Kråkan har kris.
Idag är fröken Tankfull hemma från jobbet. Hon har ingen röst. Den viskar ord utblandade med whiskey. Jag vill ta itu med, åtgärda, utveckla, ändra, förnya, nöja mig idag. Jag har kris. Men tack vare min förkylning är det en kris med ro. Finns de? Det verkar så.
Jag har inte sagt det en enda gång, det jag känner sedan han åkte. Det känns för tidigt. Och jag vill inte säga det nu heller men utan att säga de ord jag egentligen menar kan jag säga att det är någonting som fattas så jävla hårt. Jag kan inte koncentrera mig på någonting och vad värre är att det inte finns något för mig att koncentrera mig på. Jag vill bara dra ur proppen och låta whiskeyrösten tala om alla mina hemligheter, alla känslor, alla önskningar, alla drömmar. Men det är för tidigt. Det blir inte bra.
Det är en kris med ro för allt är stilla. Jag har inga måsten. Destomer tid ges då till virvlande tankar om än det ena, än det andra. Jag har trots all hoppfullhet en inre stress. Ju mer man har desto mer kan förloras. Tankar likt denna får man inte tänka. Det ska vara positivt, lustfyllt, hoppfullt. Prestera med positiv press men tro på ditt egenvärde. Sträva, besluta, våga. Kör. Tveka inte. Var framåt, ta för dig, glöm inte att vara lyhörd, ödmjuk. Mot dig, mot andra. Koppla av men stanna aldrig. Det är press på att vara i harmoni. Skräm bort all oro, tänk inte för mycket.
Vi andas inte samma luft längre. Vi sover inte bredvid varandra, inte ens samtidigt. Jag skulle aldrig byta bort att jag är här. Men det ändrar inte hur konstigt det här känns. Det är så nytt, han frestar mig ännu så men avståndet är bortom mitt förstånd.
Inga godnatt, inget godmorgon. Ett enda virrvarr känner jag och jag räknar timmar på mina fingrar minut efter minut. 6+8=14, 10+8=18, 13+8=21. Hinner jag hem innan han somnar? Varför hör han inte av sig? Ja men han är ju ute och surfar: Relax. Varför har jag inte fått nåt sms? Jag ska ju snart sova: Klockan är mitt i natten hos honom. Jag sover med datorn surrandes på nattygsbordet OM , OM han skulle logga in på Skype. Varför loggar han inte in? Men snälla Jessica han träffar sin familj som han inte varit med på flera månader: Relax. Se mig, hör mig, ring mig, sakna mig, bekräfta mig!
Jag har inte sagt det en enda gång, det jag känner sedan han åkte. Det känns för tidigt. Och jag vill inte säga det nu heller men utan att säga de ord jag egentligen menar kan jag säga att det är någonting som fattas så jävla hårt. Jag kan inte koncentrera mig på någonting och vad värre är att det inte finns något för mig att koncentrera mig på. Jag vill bara dra ur proppen och låta whiskeyrösten tala om alla mina hemligheter, alla känslor, alla önskningar, alla drömmar. Men det är för tidigt. Det blir inte bra.
Det är en kris med ro för allt är stilla. Jag har inga måsten. Destomer tid ges då till virvlande tankar om än det ena, än det andra. Jag har trots all hoppfullhet en inre stress. Ju mer man har desto mer kan förloras. Tankar likt denna får man inte tänka. Det ska vara positivt, lustfyllt, hoppfullt. Prestera med positiv press men tro på ditt egenvärde. Sträva, besluta, våga. Kör. Tveka inte. Var framåt, ta för dig, glöm inte att vara lyhörd, ödmjuk. Mot dig, mot andra. Koppla av men stanna aldrig. Det är press på att vara i harmoni. Skräm bort all oro, tänk inte för mycket.
Vi andas inte samma luft längre. Vi sover inte bredvid varandra, inte ens samtidigt. Jag skulle aldrig byta bort att jag är här. Men det ändrar inte hur konstigt det här känns. Det är så nytt, han frestar mig ännu så men avståndet är bortom mitt förstånd.
Inga godnatt, inget godmorgon. Ett enda virrvarr känner jag och jag räknar timmar på mina fingrar minut efter minut. 6+8=14, 10+8=18, 13+8=21. Hinner jag hem innan han somnar? Varför hör han inte av sig? Ja men han är ju ute och surfar: Relax. Varför har jag inte fått nåt sms? Jag ska ju snart sova: Klockan är mitt i natten hos honom. Jag sover med datorn surrandes på nattygsbordet OM , OM han skulle logga in på Skype. Varför loggar han inte in? Men snälla Jessica han träffar sin familj som han inte varit med på flera månader: Relax. Se mig, hör mig, ring mig, sakna mig, bekräfta mig!
Kommentarer
Trackback
