Luppans

Hellu.

Jag börjar om. Det blir nya glasögon. Ruta ett, här är jag. Men vi skiter i det en stund. Det händer så mycket nu. Jag har så mycket fint folk omkring mig som kommer från ingenstans. Alltså människor jag knappt känner. Vi har en ny tjej på jobbet. Så himla gullig och go. Jag vill bara adoptera henne som min vän. Ett år yngre än jag är hon och så genuint vänlig.

Orden jag fick genom insändaren i tidningen och det lilla brevet från mamman värmer mig fortfarande. Min chefs ord på lönesamtalet, och alla hundra optiker jag träffat sedan jag sket i Specsavers. Bara vänligt folk. Och imorse vaknade jag med en sådan märklig känsla och tanke. Jag kände mig så redo och mottaglig för kärlek igen. Det har varit så mörkt och svårt och förbjudet men nu är jag redo. Inte sugen eller längtansfull, bara redo, stabil, där. Sedan om jag hittar min sagoprins imorgon eller om ett par år, det spelar inte så stor roll just nu.

No, sorry folks, jag har för många viktiga tankar i huvudet nu. De ska tänkas, sedan ska jag lägga huvudet mot kudden och drömma lite. Appropå drömmar, drömde härom natten att jag var i stan och såg en 4 m lång kostymklädd kille som klättrade in i ett robotskal och sedan satte sig i en för honom utformad diplomatjeep. Sedan körde han i väg som en svart oljefläck på marken och senare såg jag massor av sådana platta "oljefläckar" på vägarna och jag tyckte det var så coolt!