Jag gjorde det ändå.

Imorse greps jag av någon trist känsla. Jag ville inte gå till jobbet. Eller jo, jag ville men jag mådde så himla märkligt. Var rätt ledsen måste jag medge. Ögonen som såg på mig i spegeln sa Stanna hemma, stanna hemma. Och det låg så nära till hands men jag tvingade mig att gå. Hade gråtklump i halsen när jag kom fram och ville bara gömma mig för hela världen. Men så sakteliga fick mina småttingar mig att må bättre och vips så var det dags att gå hem.

Ringde Jonna på vägen för att fråga om tid till hennes och Mathias påskmiddag (det var i alla fall min ursäkt för att få ringa utan anledning.) Blev en lång stunds prat med henne om ditten och datten. Goa, fina Jonna.

Smider planer gör jag också. Behövs lite pengar för projektet men med lite extra tidsnedläggning (japp, det ordet finns) så ska det nog gå vägen. Och om allt går som planerat (vågar inte hoppas för mycket) så kommer Calle hit och drar igång min moppe på onsdag kväll! Tjiihooo! mina vänner, är det vår!

Nu ska jag äta middag, antingen korv med bröd eller fläskfilén från igår. Klurigt...

Kommentarer
Postat av: Sandra

Vad duktig du var som tog dig iväg, det är hemskt när man verkligen har den känslan! Kram på dig!

2011-04-18 @ 19:34:05
URL: http://raaggsockan.wordpress.com
Postat av: eMMa

Vad kul, då ses vi imorgon om jag förstår det rätt!! :)

2011-04-21 @ 22:03:22
URL: http://emmaeklund.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0