Love.

Hey people!

Var en härlig dag på jobbet igår, älskade att vara tillbaka men lyckan blev kortvarig då jag strax efter lunchtid kände mig helt färdig. Var så mysigt att träffa barnen igen men jag kunde inte andas genom näsan, huvudvärken gjorde sig påmind och jag var frusen och trött. Somnade bums när jag kom hem.

Idag var jag tillbaka till läkaren och blev sjukskriven en tid till. Skönt och tråkigt på samma gång. Jag vill ju bli frisk så ur den synvinkeln är det toppen men jag får alltför mycket tid till att tänka. Det är plågande att inte kunna röra mig som jag vill och jag känner mig ohälsosamt tjock. Jag gör det och jag skiter i vad omvärlden tycker. Jag vill kunna röra på mig och äta nyttigt men jag tappar allt det när jag är sjuk. Blir så kraftlös.

Jag är orolig i magen, ja inte medicinskt utan jag är liksom otrygg och missnöjd. Jag hoppas att det bara är kvinnovecka på ingång. Gillar inte alls att känna mig så sorgsen utan större anledning.

Har bestämt mig för att ägna min sjuktid till att göra to do lists för resan. Jag vill vara beredd. Blir inte många bilder på glåmiga mig nu. Istället visar jag bilder på min Mr. Svårt att låta bli, dels vill jag ju visa världen men framför allt vill jag kunna gå tillbaka här i framtiden och minnas alla dessa små stunder. Varje bild av honom bär på ett minne. Hej!


Kommentarer
Postat av: Anonym

Lyssna på "the longer the waiting" av Anna Ternheim om du inte redan har gjort det, den passar dig och Damon :)

2011-11-15 @ 21:08:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0