Luppans

Hej.

Sitter hemma hos pappa och lyssnar på Olle Ljungström. Just nu Som man bäddar. En av världens finaste låtar. Tänker mycket på Trosa när jag hör den. Och kan förknippa så många människor med just den låten. Blev osams med min lillebror idag om en för mig trivial sak men för honom var det stort och det var mitt fel. Jag gjorde dock ingenting, ingenting med flit. Jag lägger allt som oftast upp bilder här i bloggen utan att tänka mig för eller tro att någon skulle ta illa upp. Men från nu får det nog bli mest bilder på mig eller på saker som jag gör. Det här vill jag inte vara med om igen.

Jag kände mig inte bekväm hos mamma och dem längre och ville fort som attans därifrån vilket resulterade i att jag nu är här. Jag är så känslig men jag ville bara lämna stället fort som bara den. Jag behövde andas, vara själv. Och det är jag nu.

Jag saknar mitt hem. Ett hem är oersättligt. Inte vartsomhelst känner man sig hemma. Det behöver inte vara en för en själv förut känd plats men antingen finns känslan där eller inte.

Ikväll saknar jag Damon extra, extra och skulle göra vad som helst för att få vara med honom.

Imorgon är det jag som tar en frisk promenad i mitt lilla Stockholm. Ciao!