I händelsernas centrum.
Igår kväll var den märkligaste dagen denna veckan. Vi skulle ut och sätta oss på nåt mysigt ställe i solen, kanske träffa Luleåpojkarna som ni ännu inte hört om och sedan dricka Chailatte på nattfiket. Så var det tänkt. Men så kom stormen igen. Åska, blixtar, störtregn. En sak är säker, när det regnar här på ön blir allt lite mysigare, men också lite svårare.
Vi tog bilen den lilla kilometern in till byn, och på den korta vägen hann vi bli hungriga trots att vi just ätit. Så det blev ett stopp på Max där jag åt en supergood cheesebörjare och en sagolik milkshake. Den var riktigt riktigt god och över alla förväntningar. Riktigt njöt av junk fooden men till sist var det dags att ta sig in i byn. Det var lättare sagt än gjort. Himlen hade fullkomigt öppnat sig och på de få metrarna till bilen han vi bli minst sagt blöta.
Vi snurrade runt med bilen i hopp om att det skulle lätta så vi kunde köpa lite godis. Redan då förstod vi att kvällen inte skulle bli som vi hade tänkt. Att den skulle bli den mest spännande och intressanta av kvällarna hittills hade vi då ingen aning om. Vi sms:ade lite med vår goa värd i hopp om att kanske komma på något att göra men till sist stannade vi bilen för att bestämma oss själva för om vi ville hem eller ge oss ut ändå. Vi satt i en backe av kullersten inne i bilen några minuter och spanade på allt folk som gick förbi utanför.
Plötsligt trycker en kille näsan mot fönstret och gör tecken att vi ska veva ner rutan. I stället öppnar Sandra bildörren och där och då förändras vår kväll drastiskt. Han har två vänner med sig varav en av dem hoppar in i baksätet och sprider en jädra härlig stäming och energi. Hela han utstrålade en fantastisk känsla och gladhet som snabbt smittade av sig. Det dröjde inte länge innan alla tre satt i vårt baksäte och underhöll oss, eller om vi underhöll dem, så himla roligt och mysigt hade vi i alla fall.
Vi skrattade så vi kiknade åt hur koko allting är och undrade hur de hamnade i vår bil. 45 minuter senare lämnade två av dem bilen för att gå och sova i den tredje killens vrålåk till båt. (Det visste vi förstås inte heller vid nämnda tidpunkten) Den tredje killen som hette Niclas stannade och samtalet djupnade. Vi kommer från så skilda världar. Han i från pengar och båtliv och lyx och vi ifrån den sanna medelklassen och neråt. Vi utbytte så otroligt spännande tankar och erfarenheter och jag tror verkligen att vi berördes av varandra. Han raserade bilden eller i alla fall delar av den vi har på denna typ av människor.
Den här människan Niclas var en varm och fin människa. Otroligt annorlunda på alla sätt mot mig själv, men han hade något äkta i blicken som jag inte sett särskilt ofta kvällstid här i byn och man ville liksom bara krypa djupare in i hans inre. Ytterligare en timme senare frågade vi om vi skulle köra ner honom till hans båt och det tyckte han var okej. Vi var såklart nyfikna att se hur han bodde, de hade tidigare sagt att vi kunde få följa med men det kändes inte inressant då. Men vid denna tidpunkt hade vi lärt känna honom lite grann och gick faktiskt med för att kika.
Som väntat var där ingen liten båt, nej, den var en av de större i hamnen med sådant där blått sken mot vattnet och glänsande vit. Vi fortsatte prata i båten och hade en så fin stund. Två världar möttes verkligen och jag är säker på att han hade lika stort utbyte av stunden, om inte större, som oss. Efter 30 minuter nånting dundrade två av hans vänner ner och det var som att se på film. Att det finns människor som lever på det där viset, för pengarna och glamouren. Den manlige vännen pladdrade i en hastighet svår att uppmäta om hur dåligt det var att det inte serverades Cola light på hotellet och att deras vän bränt 150 000 kr på Kallis. 150 000? Vad faaan.
En sådan här berättelse går inte att återberätta och att beskriva denne Niclas härliga person och karisma går förstås inte. Men det var en underbar kväll och både jag och Sandra gick strax efter 03:00 där ifrån med berörda själar. Det är så spännande med alla människor man träffar.
Idag är det mulet så vi får se vad vi hittar på. En frukost i lugn och ro, riktigt långdragen ser jag fram emot.
Ett par bilder från igår:
Vi tog bilen den lilla kilometern in till byn, och på den korta vägen hann vi bli hungriga trots att vi just ätit. Så det blev ett stopp på Max där jag åt en supergood cheesebörjare och en sagolik milkshake. Den var riktigt riktigt god och över alla förväntningar. Riktigt njöt av junk fooden men till sist var det dags att ta sig in i byn. Det var lättare sagt än gjort. Himlen hade fullkomigt öppnat sig och på de få metrarna till bilen han vi bli minst sagt blöta.
Vi snurrade runt med bilen i hopp om att det skulle lätta så vi kunde köpa lite godis. Redan då förstod vi att kvällen inte skulle bli som vi hade tänkt. Att den skulle bli den mest spännande och intressanta av kvällarna hittills hade vi då ingen aning om. Vi sms:ade lite med vår goa värd i hopp om att kanske komma på något att göra men till sist stannade vi bilen för att bestämma oss själva för om vi ville hem eller ge oss ut ändå. Vi satt i en backe av kullersten inne i bilen några minuter och spanade på allt folk som gick förbi utanför.
Plötsligt trycker en kille näsan mot fönstret och gör tecken att vi ska veva ner rutan. I stället öppnar Sandra bildörren och där och då förändras vår kväll drastiskt. Han har två vänner med sig varav en av dem hoppar in i baksätet och sprider en jädra härlig stäming och energi. Hela han utstrålade en fantastisk känsla och gladhet som snabbt smittade av sig. Det dröjde inte länge innan alla tre satt i vårt baksäte och underhöll oss, eller om vi underhöll dem, så himla roligt och mysigt hade vi i alla fall.
Vi skrattade så vi kiknade åt hur koko allting är och undrade hur de hamnade i vår bil. 45 minuter senare lämnade två av dem bilen för att gå och sova i den tredje killens vrålåk till båt. (Det visste vi förstås inte heller vid nämnda tidpunkten) Den tredje killen som hette Niclas stannade och samtalet djupnade. Vi kommer från så skilda världar. Han i från pengar och båtliv och lyx och vi ifrån den sanna medelklassen och neråt. Vi utbytte så otroligt spännande tankar och erfarenheter och jag tror verkligen att vi berördes av varandra. Han raserade bilden eller i alla fall delar av den vi har på denna typ av människor.
Den här människan Niclas var en varm och fin människa. Otroligt annorlunda på alla sätt mot mig själv, men han hade något äkta i blicken som jag inte sett särskilt ofta kvällstid här i byn och man ville liksom bara krypa djupare in i hans inre. Ytterligare en timme senare frågade vi om vi skulle köra ner honom till hans båt och det tyckte han var okej. Vi var såklart nyfikna att se hur han bodde, de hade tidigare sagt att vi kunde få följa med men det kändes inte inressant då. Men vid denna tidpunkt hade vi lärt känna honom lite grann och gick faktiskt med för att kika.
Som väntat var där ingen liten båt, nej, den var en av de större i hamnen med sådant där blått sken mot vattnet och glänsande vit. Vi fortsatte prata i båten och hade en så fin stund. Två världar möttes verkligen och jag är säker på att han hade lika stort utbyte av stunden, om inte större, som oss. Efter 30 minuter nånting dundrade två av hans vänner ner och det var som att se på film. Att det finns människor som lever på det där viset, för pengarna och glamouren. Den manlige vännen pladdrade i en hastighet svår att uppmäta om hur dåligt det var att det inte serverades Cola light på hotellet och att deras vän bränt 150 000 kr på Kallis. 150 000? Vad faaan.
En sådan här berättelse går inte att återberätta och att beskriva denne Niclas härliga person och karisma går förstås inte. Men det var en underbar kväll och både jag och Sandra gick strax efter 03:00 där ifrån med berörda själar. Det är så spännande med alla människor man träffar.
Idag är det mulet så vi får se vad vi hittar på. En frukost i lugn och ro, riktigt långdragen ser jag fram emot.
Ett par bilder från igår:
Kommentarer
Postat av: Jennica
Först när jag läste så tänkte jag, knasiga tjejer och bara släppa in främmande killar i bilen! :)
Men sen förstod jag att ni hade ett sånt där speciellt möte, ett sånt där som stannar kvar i ens minne länge. Möten med människor är bland det bästa jag vet!
Kram!
Trackback
