Hemma igen.

Hej.

En tjej med tungt hjärta som skriver. Min allra, allra bästa vän vill gå skilda vägar och mina ögon är svullna av gråt. Jag är en del av honom, han en del av mig och det är så svårt att acceptera. Men han kan inte gå vidare i sitt liv vid min sida, och vem är jag att hålla honom kvar? Jag älskar honom inte mindre för att han ger sig av men jag vet att han behöver det här, så det blir till att låta honom gå. Inte titta bakåt.

Jag är också hemma ifrån ön och vill bara tillbaka. Att komma till mitt vackra, fina hem kändes ändå inte som att komma hem. Människorna är inte demsamma. Luften är annorlunda, stressen knaprar i hörnen, så nära. Sysslorna är inte demsamma. Mycket är annorlunda och tankarna är det enda som är riktigt nära här.

Jag smider planer om förändring och tror på det. Sista bilderna från paradiset:


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0