Luppans

Jag följde med lillasyster på någon form av förfest ikväll. Jag var inte kalassugen men om sanningen ska fram finns det ingenting jag är sådär jättesugen på just nu. Men jag har gett mig den på att göra allt jag kan för att må bättre och jag tycker ju om att träffa människor. Sagt och gjort, vi tog hennes moppe i hällregnet.

När vi kom fram var fyra killar och en tjej på plats. De spelade ett ölspel. Genast blev det knarr i fogarna.. Jag dricker ju inte. Gör mig inget (såklart) men då fick jag inte vara med för jag kunde ju inte straffas. Så jag satt och tittade på ett par omgångar tills en av killarna sa att jag kunde spela åt honom så kunde han ta straffarna. Gulligt tycker jag men vilka sjuka spel det finns!

Satt under tiden och byggde upp ett förakt mot en av grabbarna och tyckte han var allmänt störig. En annan tyckte jag var trevlig. Men efter spelets slut kom störkillen och satte sig bredvid mig och visade sig vara jättetrevlig. Vad fel man kan ha av första intrycket. Killen jag först tyckte var trevlig däremot blev bara dräggig. Okej jag ska inte ta i men han var i alla fall inte lika trevlig som den här andra killen.

Vad jag vill komma till är att jag älskar när det här händer. Det är så lätt att döma, och det gör man, vare sig man är medveten om det eller inte.

Som vanligt kom detta med mitt ickedrickande upp till diskussion men med åren har jag lärt mig att ta det med ro. Men ibland kan jag tänka när folk säger att jag är "skön trots att jag inte dricker" eller frågar om jag "verkligen är full" att är de idioter eller? Man kan väl vara både glad och rolig trots att man är spiknykter och nära törstig?? Jag kan i alla fall vara sjuuukt rolig och impulsiv, hur skulle det annars se ut om jag skulle leva ett helt liv som fröken Tråkmåns? En av grabbarna sa idag "Är du sådär sjuk eller ljuger du om att du är nykter?" Jag svarade bara att nån måste ju vara så också och sedan fortsatte kvällen.

De skulle gå ut och ringde taxi, jag tog på mig för mopedfärden hem och killen jag dömde från början undrade om jag inte skulle med och varför inte när jag sa nej. Jag sa rätt och slätt att jag inte tycker om att gå ut och då sa han att jag aldrig gått ut med honom. Har man hört den förr eller? =) Jag sa att om han vill komma och titta på mina frimärken på söndag så skulle jag överväga en utgång en annan gång. It's a deal nu, han ser gärna på mina (obefintliga) frimärken sa han.

På hemvägen ville jag svänga förbi min älskade men stretade emot och höll rak kurs hem. Varje litet steg är ett steg. Godnatt.