Allt gick så fort.

Men nu är det väl läskigt länge sedan? Vad kan jag skylla på? Sanningen. Det har varit alldeles för mycket verklighet och att njuta av stunden för att hinna blogga. Och att oroas av stunden också för den delen. “Tid har förlöpt, dagar har gått, månen har vandrat sin väg genom vitt och svart och grått.” Det är mycket som rör sig i den här lilla 26-åringen just nu. Men jag klarar det, växer för var dag som går och det är som att inget kan ta ner mig helt på jorden. Fötterna står väl alltid på ett eller annat sätt stadigt, men själen och hjärtat fladdrar runt runt. Kanske lite förvirrat då allt gått så snabbt, men ändå så säkert.

 

För tillfället har jag bara Damon här. Det är lite tufft, även om jag är samma person så saknar jag att få leva ut hela mig. Med honom lever jag ut kärleken och en början till vänskap. Vi började liksom i änden av kärlek. Vänskapen jobbar vi fortfarande på. Annars kanske det är det mest naturliga, att man blir vänner och sedan inser att man är kär, eller i sorgliga fall, börjar som kära men inser att det bara var en fas. Om vi är en fas har den inte slutat än.

 

Jag saknar en vän, jag saknar Lisa. Fast jag fattar noll och känner mig orättvist behandlad så är det med henne ungefär som när man är kär. De kan bete sig hur konstigt som helst, man kan ändå liksom inte ersätta känslan man hade med den personen.

 

Så är jag tillbaka på jobbet, funderar mycket över det. Om jag ska stanna där eller byta. Känner att jag bidragit mycket men kanske inte utvecklats så mycket själv. Inte jobbmässigt i alla fall. Det är en utveckling varje dag för min personlighet men rent yrkesmässigt känner jag inte att jag lär mig nämnvärt mycket.

 

Vi har haft två veckor ledigt ihop, jag och min Daim. Så fantastiskt mysigt att få vakna tätt ihop varje morgon och kunna somna om i varandras famn utan stress. Vi har varit hos Damons bror Jason i hans och Laurens nya stora hus, bara legat i poolen eller åkt en stund till stranden. Sett film, skypat med Sverige och ätit en massa.

 

Det var ungefär det jag hann skriva nu, skulle kunnat skriva ett skrällinlägg om känslor och visdom och dumhet, men klockan är nio och kl. 4:30 ringer klockan imorgon. Jag ska duscha och krypa ner i vår säng. Han vill ha benmassage pojken. Det blir det inte. Ett gäng bilder:

 

Vi på nyår..
Mitt nya bok-/dagboksställ.
Min julklapp från mamma, har ju förstås valt dem själv men hur fulländade kan ett par joggisar bli?

Kommentarer
Postat av: Moje

Hej vännen, så skönt att höra av dig. Frisk nu?
kram mormor

2013-01-07 @ 13:17:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0