Födelsedag och cellprov

Hej allesammans!
 
Har fyllit 27 år men känner mig inte en dag äldre än 22. Inte en dag. Folk här nere tror alltid att vi svenskar är yngre än vad vi är, kanske inte ska klaga över det mörka halvåret ändå. V a r e n d a en jag talar om min ålder för tror att jag är yngre, och inte liksom 25 eller så, nej de flesta gissar på 21 eller 22. Men det kan ju också vara tecken på att jag är gammal och att de vill vara snälla. Nä, skämt åsido, de tycker att vi skandinavier ser så unga ut. Och jag är beredd att hålla med. Många av de jag jobbar med har jag trott är minst 7-8 år äldre än jag men det har visat sig att de är jämngamla eller yngre. Damon hade sagt till sin vän Ben som undrade, att jag fyller 27. Då svarade han: What? What is it with those Swedish girls and looking young? Tack för den Ben! :)
 
Jag har haft väääärldens bästa födelsedagshelg. Allra mest tack vare Sanna. Hon gjorde den toppen. Allra minst tack vare Lisa. Fy fan vad hon skulle kunna göra illa om jag inte visste bättre. Jag har sett henne som min närmsta vän här men sedan Sanna dök upp har hon visat på alla sätt att hon inte är det. Det värsta är att jag inte förstår mig på henne. Mina nära blir tokiga på att jag talar så gott om henne. Men jag har min bild av Lisa, eller jag hade, jag börjar motvilligt inse att jag haft fel. Och det gör mig arg. 
 
Planen var att Sanna skulle komma till Brissy på fredagen så skulle vi åka till Surfers och äta födelsedagsfrukost på stranden tidigt lördag morgon. Lisa var välkommen att fira med mig fr-sö precis som Sanna. Men hon kunde bara lördag kväll för hon skulle plugga.
 
Nej äsch jag orkar inte dra hela harangen här, vet bara att alla frågar om den där Lisa jag talar så gott om men jag kommer inte tala om henne mer och förhoppningsvis kan ni respektera det. I korta drag var det som hände att hon skulle med på kvällen men när jag hörde av mig var hon först på men ändrade sig tvärt och skulle underinga omständigheter med. "Jag hade ju trots allt Sanna". Detta vad jag tror för att jag inte hörde av mig under dagen utan först på kvällen. Nåväl, de som sett vår sms-konversation är helt och fullt eniga om att jag inte behöver en krångel-Fia som henne i mitt liv. 
 
Hur som helst, vi går till det fina:
 
Lördag morgon kl. 7 styrde vi kosan mot Surfers Paradise där jag och Sanna verkligen åt födelsedagsfrukost på stranden med frappes från Starbucks och varma mackor. Det var inte ett moln och vi hade det så sjuuukt mysigt att vi nog kunnat stanna hela dagen om det inte vore för mitt jobb som kallade. Jag har stressat såååå mycket sista tiden och även om lärartjänsten på Svenska skolan är underbar så är det såå mycket jobb med den! Och så söker jag jobb och jobbar uppepå det. Och tjänar nada!! Men jag fann en stunds ro och hade det så bra med min vän. Fick paket och kände livet i mig!
 
Vid halv ett var det bara att kasta sig i bilen och köra hela vägen tillbaka till Brissy för jobb. Jag var magsårsstressad och trött men lektionen gick okej, fick stanna längre än jag tänkt men till slut kunde jag åka hem och sluta upp med Sanna igen, duscha och göra mig klar för kvällen. 

Och vilken kväll sedan. Vi åt sååååå god vietnamesisk mat på en restaurang som heter Fusion i New Farm. Åh, vi båda bara älskade det. Åt så mycket att vi blev trötta och tänkte istället för att gå ut bara ta oss till chokladpalaset Max Brenner men tog oss i kragen och mötte upp svenska Linnea och Niklas som Sanna känner från Skåne. Vilka underbara människor!! Vi mötte också upp ett gäng grabbar och satt på nåt ställe med låtsasgräs mitt i stan inpå småtimmarna då jag och Sanna tog lilla Pärlan (Golfen) hem och sussade. 
 
Morgonen efter åt vi dyr frukost på Pompidou samt mötte upp Linnea och Niklas igen. Erbjöd mig att ta med dem till Burleigh heads där Lee och Tess bor och så fick det bli! Och vi hade en såå underbar dag!! Solen sken och vi var både på stranden och spelade long ball.
 
Körde hem Niklas och Linnea och kröp till sängs med mitt smul för att vakna till min riktiga födelsedag. Men att fira födelsedag har Damon ingen aning om hur man gör. Han började med att krama mig hårt och klappa på mig och säga Happy birthday baby. HALLÅ?? Jag soooover ju. Ja det vet väl alla att man inte gör men det ska ju verka så. Han småpratade lite om jag vet inte vad och så efter 20 minuter nånting säger han: Nej nu ska jag ner
och fixa lite, stay where you are. Jahaaa aa du det behöver du inte ens påpeka. Klart jag stannar här. Men du kan ju inte säääga sådär. Du ska ju smyga ner så tyst du bara kan så jag inte vaaaknar.
 
Sedan var han borta i 20 minuter till innan jag hörde en tändare utanför dörren. In kom han med väääärldens finaste bricka och jag blev så glad så glad så glad och "Vad han kan!!" tänkte jag. Så ställde han brickan bredvid mig och jag började ivrigt söka med blicken. Mitt kort! Var har han lagt mitt föllsedaskort? Under assietten? Nehe? Men var är det då? 
 
Då säger han: Just det, jag ska bara hämta.... ("dina presenter") tänker jag. ....min tallrik, säger han. Jahaja. Så han den. Smaskar och mumsar med mig i ytterligare 20 minuter innan han reser sig och säger något om att göra sig klar. Eh va? Mina presenter då?? Mitt kort??? Hallå?????? (Detta tänker jag bara)
 
"Just det.." säger han, "Ville du ha ett paket nu eller ska vi ta det ikväll?" Men vadå det kan du väl inte fråga, det kan väl inte jag bestämma säger jag.
 
Jag får ett paket som jag öppnar och sedan är han borta, iväg till skolan. Dessa australiensare, att de inte hade traditioner det visste jag, men f ö d e l s e d a g s t r a d i t i o n e r då???? Man ska ju ligga i sängen och vänta och sedan "väckas" med ljus och paket. Det vet väl alla?
 
(För alla trögnissar som inte fattar så skojar jag, jag var jätteglad för min bricka på sängen och mitt paket men jag trodde det var hugget i sten hur man firar födelsedag)
 
:)
 
Jobbade och när jag kom hem fick jag vara på vårt rum, sedan när jag fick komma ner hade han gjort vääääärldens finaste födelsedagsmiddag: Ugnsbakad  stor bit lax på en bädd av palsternacka och sötpotatis, med färskmorötter, sådana där långa smala fina, både blå och vanliga samt sparris och hollandaisesås. MUMS så gott det var!! Sedan fick jag mitt kärleksfyllda kort och ett fint armband.
 
Har haft det så bra det bara går och idag var jag duktig och gick till läkaren för att ta cellprov och kolla bröstisarna. Allt SÅG fint ut men svar kommer senare. Jag har sjukt starka slidmuskler, det får jag alltid höra, ja det är ju bra att vara stark nånstans! Och hon sa att mina bröst är very dense for my age and size. Hahahahaha, ja hon måste ha sett mycket för mycket till densitet har då inte jag sett till i brösthållarn! Och det är sanning. Fy fan för att ha skvalpandemeloner som är i vägen för jämnan.
 
Hoppas du blir nöjd nu mormor, 160 $ skulle de ha för något som är gratis i Sverige men deras vaccin Gardasil kostar bara 100 dollar mot Sveriges för flera tusen. 
 
Vet ni? Det var allt för nu!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0