Luppans

-Tänd hellre ett ljus, än klaga över mörkret

Time.

Vaknade upp i morse och kände mig inte bättre. Halsen är full av vitt så förmodligen är det doktorn som gäller nu. Jag har vilat dagarna i ända förutom stunden då jag satt och fikade med Lisa i lördags. Kom just från en intervju och det ser ut som jag får jobbet utan tvekan. Jag har visst oroliga läsare som fått för sig att det är svårt att få jobb i Aus. Det är det inte, det är jag som är kräsen. När man väl tar ett jobb så fastnar man lätt där och då vill jag trivas.

 

För andra intresserade kan jag berätta att jag har 5 familjer som är intresserade av mig, det gäller bara att välja rätt. Med all sannolikhet har jag heltid från november och fram till dess kör jag på casual på centret samt då och då i svensk/aussie-familjen här i närheten.

Och kokot som skrev just det att det tycks vara svårt känner mig visst inte så väl då jag redan har två jobb som jag varvar mellan. Fint att du oroar dig i alla fall, samma person med samma IP-adress säger så fint att det är som att läsa en 14-årings blogg när man tittar in här. Vad vill man ha sagt med det? Störtlöjligt ju! Vad är tanken? Att jag ska bli ledsen? Att jag ska tänka åh nej, nån som jag inte känner tycker att jag skriver som en 14-åring? Hoppas inte, för jag blev skitglad! Jag har aldrig vare sig betett mig eller blivit tagen för en 14-åring, inte ens när jag var en, så att få leva ut den missade tiden känns fantastiskt!

 

Om jag mår bättre och inte ska jobba i veckan så ska jag träffa min Lisa. Det lyser upp alltihopa!

 

I övrigt tycker jag ni ska lyssna på min nya favolåt Skyscraper med Demi Lovato. Eller Animal med Neon trees. GRYM!

 

Vad mer? Det börjar bli varmare här nu. 20-25 grader på dagarna lite svalare på nätterna förstås. Det var det hele för nu! Ciao!

 

Hej Jessica! Följer din blogg med spänning! Så roligt att läsa om hur ditt nya liv i Australien artar sig! Skithäftigt ju, jag menar, vi är säkert många som ibland dagdrömmer om att lämna den grå vardagen bakom oss och testa något helt nytt på andra sidan jordklotet, men hur många är vi som verkligen gör slag i saken och prövar våra vingar? Inte många är min gissning. Jag hejar på dig här hemma från ett allt svalare Sverige som sakta men säkert närmar sig höst, den bästa årstiden om du frågar mig. När november kommer så är det min tur att tillsammans med man och barn lämna mörkret bakom mig och åka 2 månader till varmare breddgrader, ska bli så skönt! Ta hand om dig Jessica! Förresten, jag som ägnat dagarna åt att undervisa 14-åringar kan tyvärr meddela den som tyckte att du skrev som en att tonåringar idag har ett allt fattigare språk och skulle de skriva hälften så bra som du så skulle fröken vara lycklig!!! Kram Anna

Hej Jessica! Läser ikapp dina senaste blogginlägg och ler som alltid! Så spännande att höra om din uppstart i ett främmande land. Vilket mod! Jag menar, vi är säkert många som i perioder drömmer om allt lämna den grå och trista vardagen bakom oss och börja om på en ny plats. Men hur många är vi som faktiskt gör slag i saken och vågar testa våra vingar? Inte många gissar jag... Men du gör det faktiskt, följer ditt hjärta och ger det en ärlig chans. På vinst och förlust. All cred till dig för det! Här hemma välkomnar vi hösten med all dess färgprakt. Ute är det svalt men mycket vackert. I november, när mörkret blir allt för påtagligt här hemma så är det min tur att ta med mig min man och småflickorna och sätta
mig på flyget mot varmare breddgrader. 2 månader blir vi borta och det ska bli så skönt. Leva, andas, njuta av varje minut! Och från mig, en lärare som ägnar hela dagarna åt att undervisa just 14-åringar så kan jag meddela den som tyckte att du skrev som en sådan att dagens tonåringar tyvärr har långt ifrån ett så rikt och uttrycksfullt språk som du har...men vad lycklig jag skulle vara om de skrev som dig! Ta hand om dig Jessica! Kram Anna