Luppans

Jag har kommit på mig själv med att fundera över Sverige. Så små diffusa ting, knappt märkbara när man är där, men tiotusentals mil bort blir de så abstrakta och klara. Så som kylan som smyger sig över Sverige nu. Jag säger inte att den inte bekommer er eller märks av, men djupare in i den, liksom vad den verkligen är och gör blir klarare härifrån. Jag hör bara små fragment av det som är Sverige, "det regnar" eller "det är så mörkt nu" eller någon har en fest, någon åker tunnelbana. I sig helt naturliga saker men för mig här borta så suger jag in varje liten ton av det som beskrivs, både ljudligt och det som kommer upp bildligt i huvudet.

 

Jag tänker på advent som snart står för dörren. Jag vet ju exakt hur känslan är. Även om man inte bryr sig ett skrutt om advent så är allt omkring en fyllt av en viss känsla. Varesig det ligger tunn snö på marken eller om det fortfarande prasslar av en massa löv runt fötterna.

 

Att någon säger att "det är mörkt" blir så mycket mer innehållsrikt än just bara orden. Jag vet precis vad det betyder. Vad mörkt är i Sverige. Jag vet känslan av att sitta på en 25-årsfest en oktoberkväll, utan att ens ha varit där så vet jag hur det känns, att frysa i klänning och nylonstrumpbyxor men man liksom tänker bort det för man är ju på 25-årsfest.

 

Jag vet hur det är att vara på jobbet när det regnar. Jag vet hur det är att gå till Ica en fredagkväll. Hur det känns att lägga ett Bregottpaket i korgen. Jag vet hur det är att se på Nyhetsmorgon en tisdag i november när man är förkyld. Att stanna inne en hel dag. Att träffas för en kopp te som slutar men en skål glass och varma hallon.

 

Det bara kryllar av svenskt i era ord, så obetydliga för stunden, så betydlesefulla för minnet. Och det är då jag aktar mig, det är det jag kommit på. Att jag aktar mig för att sakna. Jag håller mig undan det, jag försöker att inte ta in era ord mer än vad ni gör. Men ibland blir saker starkare, týdligare när man inte ser det. När man måste tänka på det. När man måste fantisera själv. Men de här sakerna, de här orden är så tydliga att man inte vet om det är tankar eller upplevelser. Jag vet ju precis hur allt det där känns, hur det luktar, hur det smakar, hur det ser ut.

 

Älskade lilla Sverige.