Att vara pank under stress.

Jag är lycklig i själen och känner att allt det som händer nu är rätt, rätt, rätt. Men jag är så oerhört stressad att jag håller på att gå i bitar. Och det är inte stress som i att jag inte har koll på läget eller att saker håller på att glida mig ur händerna- Det är en inre stress som gör att jag aldrig kopplar av. Vaknade inatt och grät. Jag var inte ett dugg ledsen. Jag är bara så pressad. Det var väl bra att det blev så men det tar på krafterna det också. Att släppa ut det.

Jag har ont i kroppen, det värker och pulserar. Känner mig alldeles full av knölar i axlarna och nacken. Hade jag pengar skulle jag direkt betala för en massör. Har funderat mycket på det men pengarna är slut. Jag försöker ta varma bad mot värken och det hjälper för stunden.

Men att vara pank är intressant. Jag är inte tappad bakom en vagn som säger det här. Jag menar det. Jag lever ju och mat får jag på jobbet. Den här resan kostar och då talar jag inte bara om trippen över. Hela den här karusellen kostar och det är värt det.

I söndags kom Åsa hit och hjälpte mig med vårstädet. Vi fixade balkongen. Slängde all skit och gamla blommor. Körde grejer till Alex och slängde raffs från förrådet. Förrådet ja. Det har jag tagit mig an alldeles själv. Helt solo. J-VLAR vilket jobb.

Jag har inte tid för fler ord. Är det någon om förresten behöver ett nätt litet ekbord med stolar till så säg till! Eller en vit Tomelilla-soffa 3-sits? Eller en vit ganska stor fåtölj? Jag blir sambo strax och då får det inte plats längre då hon vill känna sig lite hemma också.

Nu ska jag ANDAS och blunda.


Lillasyster


Mille




Den här lyktan SKA med till Aus. Annars känner jag mig inte hemma.

Såhär mina vänner såg det ut när jag började.


Nu ser det ut såhär.

Kommentarer
Postat av: Pappa

Bra jobbat!

2012-05-20 @ 11:56:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0