Luppans

Jag tackar Gud varje kväll för att antibiotikan biter på min hud. Det funkar!! Det funkar!!! Min hy blir bara bättre och bättre och jag har inte haft ett enda problem på 10 dagar nu. Ärren sitter förstås där, men de ömmande bölderna under huden är ett minne blott. Det ligger dock hemskt nära i minnet och just därför njuter jag av varje minut jag får ha det såhär. Jag vet mycket väl att det förmodligen kommer tillbaka när jag slutar med antibiotikan men jag ska göra allt jag kan för att vara i balans, både med kropp och själ för att förhindra just det.

Och om det blir lika illa igen så blir det Roaccutan. Men det tror vi inte på.

Imorse var jag hos tandis. Och borrade. Det ni, jag har inte haft många hål i mina dar men nu blev det en spricka i min söta mjölktand som jag har kvar. Fick en annan tandis än min egen idag då jag inte har tid att vänta på henne och han var så himla pedagogisk. Jag fick se allting med spegel emellan varven.

Har just kommit hem och har mycket att reda ut här. Lika bra att börja.

Dagens spegelbilder nedan. Förstår att ni inte ser miraklet i det hela men det gör jag och jag är sååå glad. Bara se på min panna, det är en helt ny lyster utan att för den skull vara det minsta flottig. Lycka!