Barnslig och stolt.

Regnet öser ned utanför och jag ligger under täcket i mitt gamla rum hemma. Sjukt mysigt. Jag gick hem från jobbet i protest. Bara stack. Grät faktiskt lite, stack in huvudet hos chefen och sa: Jag låtsas att jag blir magsjuk nu och går hem. Hejdå. Sedan samma sak till kollegorna. Jag hade aldrig vågat om jag inte visste att de kunde hantera kommande situation. Jag vet att jag satte dem i klistret men det bekommer mig inte. Sjukt barnsligt, jag vet det. Men jag säger aldrig nej till att hjälpa någon av dem. Skulle aldrig falla mig in.

Har en sjukt viktig grej imorgon så jag måste gå tidigare men ingen ville hjälpa mig. Det handlade inte om att inte kunna. Utan om att orka/vilja. Jag förstår väl det ja, att man inte vill jobba över men det handlade om 30 min. 30 (!!) min. Då sa jag att hepp men då är jag sjuk imorgon. Jag behöver kräkas nu så nu går jag. Och så gick jag. 1 timme innan jag egentligen slutade. Pliktbrott!!!

Jag. Skiter. I't.

Jobbar som en dåre nu i alla fall. Här i sängen. Gör jag ett sådant fel måste jag kompensera med att jobba med annat.

Jag älskar det här vädret. Underbart.

I helgen var jag barnvakt mellan 14-02:30. Då kom världens finaste Sanna över och stannade till 01:30.. Vi har inte setts sedan högstadiet, eller ja vi gick ju i samma gymnasium men jag tror inte vi sa ett ord till varandra då. Umgicks gjorde vi inte i högstadiet heller men ändå bestämde vi spontant att ses när barnen somnat. Så hon satt där i soffan med mig och pratade om det viktigaste i livet. Kärleken och allt därtill.

Nu ska jag ner i köket och ta en rostad macka med leverpastej och smörgåsgurka. Yummy! Och bajs på det som går fel!!!!!!!


Blir inte många bilder i den där spegeln framöver :)


Snart är jag hos min baby....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0