Pain.

Hej lilla världen.
 
Ska berätta lite om de sista dagarna, jag passar på nu medan jag ligger i menssmärtor och ändå inte kan göra någonting.
 
I lördags vaknade vi hos Janice och Alan som sagt och efter att vi kodat in Damons reverse camera och bluetooth åkte vi till det fina, fina naturreservatet i närheten där vi var sist jag var här med vattenfallen och det, där en pojke ramlat ner och gjort sig illa om ni minns. Där videon på Damon i bilen är inspelad som några av er sett när jag säger "What did you call me? Say to my mum." och han svarar "You're so beautiful my gal". Ja ni vet med de där halmstråna och solnedgången i bakgrunden. Dit åkte vi fast bara han och jag denna gången och det var som att resa i minnen. Vi stannade till i en av de små byarna och det är som direkt hämtat ur någon gammal klassiker med plåtskyltar och ställen som bara säljer skalpajer med Guds alla blandningar.
 
Vi köpte ett fyrpack glass men orkade bara en, ja D klämde i sig två, något han minuterna senare ångrade. Men det var visst billigare med fyra och ekonomen Damon gjorde snabbt uträkningen att då är det bättre med fyra glassar istället för två.
 
Efteråt åkte vi till Lee och Tess där Damon provade sina skor och sin kostym inför bröllopet. En fröjd för ögat och jag kände hur jag nästan rodnade när jag tittade på honom. Jag älskar honom inifrån och ut. Vi stannade där en stund och körde dem sedan till footyn en bit bort.
 
Klockan var mycket så vi vände tillbaka till Janice och Alan där hon hade gjort turkiskt bröd med kyckling och grönsaker till oss och film väntade. Jag var så sömnig så jag gick och la mig efter halva och det dröjde inte länge innan jag fick sällkap.
 
I söndags var det dags för lite jobb igen så vi åkte in till the city och hjälptes åt att montera upp alla cut outs igen. För mormor och diverse andra som inte vet vad cut outs är så kan jag berätta att det är som stora utklippta människor i något frigolitliknande material och är där för att belysa diabetes. 60 stycken cut outs skulle vi fixa och dessa vill visa att just 60 personer i Queensland diagnostiseras med diabetes varje dag och ytterligare 60 har det utan att veta om det.
 
Det gick mycket snabbare och effektivare denna gången än sist i Innisfail. Vet inte om vi var ett bättre team nu eller bara mer vana..
 
Vi åkte hem och gjorde kväll, åt asiatiskt och la oss för att se på film men jag var som vanligt sjukt trött så jag somnade i Damons famn och vaknade inte förrän han stängde av. Lite kärlek och gnabb på det och så somnade vi båda två.
 
Igår var en stor dag igen då vi skulle försöka fixa mitt körkort och gemensamt bankkonto. Körde hela vägen till trafikkontoret men väl där var hela systemet för körtkort nere så det var bara att vända igen. Vi åkte hem och stannade en bra stund för att långt senare få veta att det var fungerande igen så vi fick bokstavligen kasta oss i bilen för att hinna innan stängning. Och vi hann!!! Så nu kommer det inom två veckor och vi har allaredan papper på min adress så att fixa ett konto borde inte vara några problem.
 
Vi åt jättegod middag, Singapore noodles med kyckling och krispiga grönsaker och efter det var vi sugna på nåt sött så vi dealade att om Damon körde så skulle jag springa in och handla. Sagt och gjort. Han ville ha några slajmiga ormar utan tillsatser och de såg inte mycket ut för världen men fy tusan vad goda de var. Och jag som inte gillar gelégodis men dessa var liksom inte slajmiga och djurseniga utan bara mumsiga!
 
När vi kom hem tog vi varsin dusch och slog sedan på en film som var riktigt fin även om det var lite väl många onödiga sexscener för min smak. Har inget emot dem som sådana men ibland fyller de inte riktigt någon mening. Men av alla sexscener så var den sista bäst när paret hunnit bli 80 år och inte sett varandra på 50 år och sedan nervösa som två 16-åringar klädde av sig. Det var faktiskt fint. Vi liksom slutade andas lite under den scenen båda två. Kärlek har liksom ingen ålder.
 
Trots fin kärleksscen i slutet nöjde vi oss med varandras famn och somnade ganska snabbt. Imorse var det vardag igen och Damon gick upp 5 för att bege sig till jobbet. Jag stannade i sängen i menssmärtor som sagt och har inte gjort mycket vettigt än, just bara därför. Klockan är nu elva och jag har tagit en för mig okänd tablett och hoppas på att kunna göra dag strax. I eftermiddag hämtar Damon mig och så ska vi hälsa på en familj där jag kanske, kanske ska jobba litegrann.
 
Det var det hele! Bilderna bjuder på lite blandad info. Bl.a. hur kallt det är och att jag därför mest smyger runt här som en liten knubbis, vilket är rätt mysigt men också lite hopplock bara. T.ex. från favostället French twist där vi hunnit äta två ggr nu. Håll till godo och forsätt med era små hälsningar. Blir så glad i allt det stundtals ganska ensamma här!
 
 
Och här är Cat Powers bästa låt, älskar den och igår när jag kom ut till bilen spelade Damon den på hög volym och regnet smattrade mot rutan och det var känsla det. Kärlek, kärlek. Var tvungen att stanna honom och pussa honom några gånger mjukt på munnen.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0