Luppans -

Onsdag.

Godmorgon!

Igår blev en heldag i sängen, jag hade så ont i magen att jag inte kunde göra annat. Vid två stapplade jag mig till duschen och värmde mig lite för att sedan fixa lite med tvätten och äta. Efter 16 kom hjärtat mitt hem, bytte om och så åkte vi till familjen jag pratade om. Jättegoa barn hade de och lilla flickan som var två och ett halvt sa till Damon: You must promise to never park your car there again because I can't see the teddybears when you do. You must promise.

Vi kom jättebra överens med dem och både mamman och pappan var supertrevliga. Nu gäller det bara att hon hittar en familj till så de kan dela så jag blir nöjd med lönen. Ser inte så illa ut. De verkade jätteintresserade och de bor i närheten också vilket till en början är ett stort plus.

Vi åkte hem men vände i princip i dörrn och åkte till the Barracks här i Brisbane där vi spanade in vad som gick på bion och satte oss sedan på ett fint pizzaställe utomhus med infravärme. Damon tog lite vin och jag höll mig till vattnet. Vi hade världens bästa stund och började prata lite framtid. Seriöst men väldigt kärleksfullt ändå. Vi är så nya ihop men det känns så rätt. Jag älskar hans tänk och han mitt lugn tror jag. Vi har en väldig respekt för varandras person och jag tror att vi vill det här väldigt mycket båda två.

Ibland har han frågat mig varför jag väljer honom och mitt svar blir alltid: Jag vet inte. För hur många fina sidor han än har och hur väl han än behandlar mig, för att inte tala om hur fin jag tycker han är så sitter det liksom inte där. Jag bara vill vara med honom. Och igår där på restaurangen kände jag det igen. Finns ingen annan för mig.

Vi pratade lite om hur vi ska lägga upp en budget när jag väl får ett jobb och hur vi vill spara. Är skyldig både mamma och mormor så det kommer inte bli många kronor till mig själv men vad gör det när man redan har allt man önskar?

Vi hade det så bra så vi struntade i bion och när Damon sedan frågade om vi skulle gå någon annanstans för efterrätt sa jag att nej, vi ska spara våra pengar, vi åker hem och äter glass istället. Då log han finurligt och verkade rätt nöjd med det han också. Visst är det mysigt att äta ute ibland men jag gillar det minst lika mycket hemma. Sagt och gjort, vi åkte hem, gjorde oss iordning för natten och struntade faktiskt i glassen.

Han höll på med sin himla telefon som till och från verkar sitta fast i hans hand men miljoner år senare kunde jag ändå somna till kill på ryggen och slutligen varma armar omkring mig.

Idag är det regn i luften, vi vaknade till lätt regn och jag har inga särskilda planer för dagen. Kanske ska öva lite på att parkera.. Ikväll ska vi i alla fall prova en sak som jag vägrat ett tag, men säger inte vad ännu. Får se hur det går först. Senare är det dags för den sedvanliga steak nighten som alltid infaller på onsdagar. Har inte varit på någon än men hinner vi ikväll lär det bli av.

Ciao!

2012-07-11 @ 02:29:00 Dagarna som går Permalink

Kommentarer

Postat av: Evelina

Hej vännen! Så fint det låter där nere. Hoppas det ordnar sig bra med jobb och allting sånt. Jag tycker det var lite trist att jag inte såg dig nått mer innan du åkte (stor del mitt eget fel!). Men jag undrar - har du någon adress där nere? Du kanske kan skriva den till mig på facebook eller i ett mail? Kram på dig och hälsa Damon (fast jag aldrig träffat honom). Och drick en flat white åt mig och krama några koalor!!

Svar: Hej gullis! Jag hade givetvis också velat ses innan men tiden var både knapp och hektisk med allt vad jag skulle hinna ta mig för. Körkortet tog nästan all min tid! Säg till nästa gång ni kommer till Aus så ses vi, om inte annat när vi kommer till Sverige. Vad är en flat white?? :)

None None

2012-07-11 @ 09:59:36

Postat av: Pappa

Hej Jessica! Du vet att jag följer din blogg, blir så varm o glad i själen av allt jag får läsa i den just nu. Vi (Anne-Li, Charlie o jag) var på ett hejdundrande 50-årskalas i lördags, ett 1/2-år försenat 50-årskalas alltså. Hos Ronny o Eva, Ronny är ju född 611220, men dom var ju i Thailand på själva 50-årsdagen. Nåväl, han brukar ju ha sommarfester som är jättetrevliga, med stor värme o generositet, men den här gången var det ett överdåd, som måste vara svårt att överträffa. Anne-Li var som sagt barnvakt åt lilla Charlie och åkte hem med honom till Ekerö efter ca 4 h, men jag stannade kvar fram till 6.30 på sö morgon, ha ha. Bästa vännen, det blev tacktal från Matte Hellman och "kommer ni ihåg för 25 år sedan, när Lasse, Ronny o Manno gjorde Diggiley, Diggi Lo? "Jaaa". "Nu är det dags igen, denna gången med endast Lasse, Ronny och mej själv, eftersom Manno ej är hos oss ikväll". Sagt o gjort, kuppen var ett faktum. Ronny o jag gjorde succé, stegen o texten satt väl inte som en smäck kanske, men vi gjorde den i alla fall. Skitkul. Kra m pappa!

Svar: Haha, och det där blir JAG glad av att höra! Önskar jag kunde träffa er när ni var 25! Börja samla kronor och panta burkar så ni kan komma och hälsa på!

None None

2012-07-12 @ 05:11:29

Postat av: Pappa

Puss, Anne-li o Patrik hälsar också!

2012-07-12 @ 05:54:53

Postat av: Evelina

Vi ska hälsa på Australien över jul och nyår! Har ännu inte bokat biljetter men det är planerat! En flat white är en sorts kaffe - som en capuccino ungefär fast utan skum! Gott! Hihi! Tycker du om vegemite än då? Kram!

Svar: Kommer aldrig nånsin lära mig tycka om Vegimite. Uuwääk! Åh, hur länge stannar ni?

None None

2012-07-16 @ 11:06:22

Trackback

Luppans

-Tänd hellre ett ljus, än klaga över mörkret

Onsdag.