Jag är för jävla kär.

Puh vad det tar på krafterna och psyket att känna såhär. Jag hade liksom gett upp hoppet om kärlek, om att hitta någon som förstår sig på mig och som uppskattar mina annorlunda, djupare sidor och den lekfullhet jag samtidigt har i sinnet. Men med Damon så tror jag igen. Man vet aldrig, det finns inga garantier, det gör det aldrig, men jag är så himla beredd att satsa igen.

Jag var så ledsen igår för han somnade när han skulle ringa upp och jag väntade i onödan. Det får mig att känna mig så dum och så börjar jag tvivla på alltihop. Så lite krävs det för att få mig ur balans. (Som om jag inte redan vore det) Men sedan kommer hans ord som slår allt och resten. Det jag älskar med honom är att när han ibland i mina ögon agerar märkligt eller får mig att oroas för just hans beteende så finns det alltid så naturliga förklaringar bakom. Jag älskar hans sätt. Jag älskar hans logik. Hans lugn och hans tysta kämparglöd. Den ger inte mycket väsen av sig men den tycks vara neverending. Den tar aldrig slut.. Han vill det här lika mycket som jag.

Vi såg varandra för första gången sedan jag kom hem idag. Och jag kan inte titta mig mätt på honom. Det är en sak att se honom på bild, han är så fin, med med hans blick, hans mimik och hans utstrålning så är han oemotståndlig. Det kittlar i magen när jag ser på honom. Jag blir varm och tårögd och glad och ledsen. Allt på samma gång.

Jag har liksom lite svårt att tro att han är sann. Jag kommer på mig själv med att ibland tänka tankar som att det måste finnas nåt som inte är topp. Det måste finnas en hemlighet jag inte vet om. Han har säkert en sida som kommer fram förr eller senare som kommer slå mig i bitar. Men ju längre tiden går, desto längre bort far de tankarna och jag börjar vänja mig vid att han kanske är just så bra som jag inte vågar tro. Kanske inte för alla men för mig. Han är så bra för mig. Återigen, hans logik och hans lugn är bra för mig. Det låter trist men det är en fin sak det jag ska skriva härnäst. Han är så mogen. Och det finns ingen ålder att passera för att uppnå det. Vissa människor har en mognad i sig, andra inte.

Det är så mycket jag älskar med honom. Till och med hans ålder. 28. Det är så jäkla perfekt. Med tidigare pojkvänner har jag och den dåvarande sagt: Jag önskar vi hade setts senare i livet. Och det känns som att jag är där nu, jag är senare i livet och tiden är perfekt för att hitta mitt livs kärlek. Jag kan inte säga att han är det än. Men jag är beredd att ge allt till den här killen. Jag har inte känt det med någon på så länge. Jag har älskat och brytt mig, helhjärtat, men jag har inte varit redo tidigare. Och det känns så fint att det är Damon jag känner mig redo med.

Jag tror jag hittat mitt one life stand.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0