Alla hjärtans dag.

Igår var nog den torftigaste Alla hjärtans dag jag varit med om. Jag brukar vanligen inte göra så jättestor grej av Alla hjärtans dag heller men jag är absolut inte den som bojkottar bara för att jag är rädd för att butikerna ska tjäna pengar på "skiten". Jag har större fantasi än så och ser det mer som en dag då man kan berätta för annars så inte mottagliga personer att man tycker om dem utan att det verkar konstigt. Tycker jag är bra på det året om men som sagt, andra människor är inte alltid mottagliga för varma ord. (De är ju inte mindre mottagliga andra dar egentligen men man verkar i alla fall inte helkonstig om man säger nåt fint.)

När jag var yngre var Alla hjärtans dag sjukt viktig för mig. Jag minns den första viktiga. Då hade jag varit ihop med Sebastian i två veckor ungefär och jag hade ingen aning om vad jag skulle ge honom. Ingen aning. Men så slog det mig, det var så självklart, gulliga lilla trettonåring. Jag gav honom en puck med målat rött hjärta på ena sidan. Och jag var så sjukt nervös när jag skulle ge den. Själv fick jag ett silverhjärta med kedja.

Genom åren har jag bakat kakor och gjort dagen extra mysig för min kärlek. Men det har jag gjort så många andra dagar också men i min värld är det mer töntigt att bojkotta bara för sakens skull än att fira den och göra nåt kul av den. Det är ju trots allt bara en dag, som vilken annan dag som helst och med så mycket hårt och kallt runtomkring oss säger jag aldrig nej till en hyllning av kärleken bara för att det är en bestämd dag.

En annan sak som många stackars ensamma hakar upp sig på om att det skulle vara en dag för par tycker jag är strunt! Det är ju ALLA hjärtans dag här i Sverige, ingen jag känner kan exkluderas där. Nopp.

Firade gjorde jag inte alls igår. Fick dock en så mumsig bakelse på jobbet. Helt ljuvlig kladdkakebotten, sådär perfekt gryning med jordgubbsmousse ovanpå. Den var fullkomligt sagolik. Tycker annars just bakelser kan bli lite tråkiga med för mycket grädde t.ex.

Damon och jag hade ju inte ens Alla hjärtans dag samtidigt och det vore ju nästan löjligt för oss att göra något av den såhär långt ifrån varandra. Fina ord ger vi varandra dagligen men trots det kändes det dumt att inte kunna spendera dagen, eller i alla fall kvällen med honom. Min älskling. Jag hade varit nöjd med att bara få ge honom en kram och säga till honom att jag älskar honom.

Men, men. Tiden är nu och den är som den är och allt går ganska bra ändå. Jag känner mig dålig igen och det är såå tråkigt att inte få vara frisk. Är helt slut och somnar så tidigt om kvällarna, det gör jag ju alltid men jag blir liksom aldrig pigg. Ändå knaprar jag extra vitaminer. Nåväl, det är mysigt med bubbelbad och tända ljus och jag försöker lyxa till det med många sådana.

Hörs!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0