Nu är det så jävla viktigt. Nu spetsar ni öronen och stänger av allt ljud omkring er. För här kommer sanningens ord.
Bekräftelse
Sanning
Respekt
Svaghet
Gorgeous
Hjärta
Känslor
Jag kommer skriva detta ur mitt perspektiv och detta är min tro.
Bekräftelse är grunden till lycka. I alla led. Om den kommer från Gud eller små andliga tecken, en vän, mormor eller din sommarromans så betyder den något. Och du behöver den. Utan bekräftelse krymper vi. Självkänsla gror i grunden i bekräftelse från någon som inte är du men en dag har du samlat på dig mod och självinsikt nog att förstå att du är värdefull och du kan ge. Ditt jag och dina tankar är viktiga.
Alla har inte lika stort behov av bekräftelse, men utan krymper vi.
Att våga bekräfta en annan människa är en annan grund. Att ta sig tiden, förståelsen av varför, och göra det. Att lyssna, att läsa av och säga i all sin enkelhet att jag ser dig, jag hör dig. Vad för relation du än har till denna person.
Jag är besatt av att bekräfta andra människor. För att jag tycker det är viktigt och för att jag alltid lär mig något av det.
Lyssna, se, bry dig, ta dig tid, ge tid.
Sanning i bekräftelsen spelar också roll. Att säga snygga skor, för att vara trevlig, ger inte mycket i det långa loppet. Men att säga: Jag ser att du är ledsen, jag ser att du har mycket att fundera över. Det ger. Att inte säga: ingen har tidigare kysst mig som du när du inte menar det, men att säga: Du intresserar mig, det ger något. En äkthet, en trovärdighet. En tillit.
Att inte lura sig själv, att inte gå in i en relation för att personen är god eller vacker utan att känna en attraktion i hela kroppen för att den personen, inte kroppen, ger dig något. Att njuta i stunden men inte av stunden som sådan. Inte för att du inte har bättre för dig eller för att det var det bästa du kunde få för nu.
Att värdera sanna känslor högt. Det ger något. Att tala sanning från hjärtat och inte läka det genom att trasa sönder någon annans. Att se vad du har nu, inte vad du kan få eller vad du har haft. För den största sanningen är nu, inte då eller senare. Nu.
Att respektera varje människa du har en relation till. Ännu en gång, att se den personen, lyssna även om orden är få, kanske inga. Att respektera andra människors känslor, vilken relation ni än har. Respektera din älskades ex. Eller ditt ex’s älskade.
Våga vara svag. Våga tala om när det gör ont och varför. Våga göra det du behöver, när du behöver det. Våga ge upp ibland. Våga släppa taget. Kämpa hårt, men blir du inte lycklig, släpp och gå. Lyssna till uttrycket “If he doesn’t chase you when you walk away, keep walking." Det gäller alla relationer, inte bara med en idiotkille.
Våga uttrycka dina ord. Öppna munnen, vässa en gammal penna, posta ett brev. Fläk upp ditt hjärta på bordet framför den som har det.
Och glöm för fan aldrig bort att du är gorgeous. På alla sätt. Dina hängiga bröst, din asymmetriska näsa och din för korta överläpp. Precis som din långa kropp, ditt tunna hår, din bleka hy eller din finniga rygg. Du är gorgeous. Alltid. Oavsett. Du är ett under och våga inte säga emot. För det är helt sant.
Jag har älskat dubbelhakor, sneda snoppar, spinkiga ben och spott som sprutar ur en pratande mun. Jag har älskat den som inte kan vissla och han med små fötter, han som var för gammal och hon som hade armarna fulla med utslag. Kärlek sitter inte i kroppsdelarna. Det gäller bara att hitta de människor som fattar hur gorgeous du är och de står inte i vart hörn. Men det spelar ingen roll. Du blir inte mindre gorgeous för det. Njut nu. Livet må vara jävligt så många gånger under resan men svälj och sträck på det som är du. Kropp och sinne.
Lyssna på hjärtat när ingen annan lyssnar på dig. Prata från hjärtat när ingen annan pratar med dig. Känn med hjärtat och våga ge det till någon. Hur hårt det än slår och hur mycket någon än fyller det så finns det alltid inom dig och ett hjärta ljuger inte. Särskilt inte ditt. Och home can be wherever the heart is.
Var inte for snäll men var för fan inte för dum. Ta ingen skit. Ta ingen jävla skit och såras öppet så det syns. Göm inte dina tårar. Döm med hjärtat och döm hur hårt du vill men glöm inte förståelsen.
Och så känslorna. Du tror du kan styra dem men det kan du inte. Du kan manipulera dem för en stund men när de är sanna, då vältrar de sig över dig utan hejd och du kan inte göra ett dyft. Njut och gråt. Var stolt över att du kan känna och när du känner något äkta, dela med dig.
Jag är så jävla arg för tillfället och det handlar om tystnad och oförmåga att kunna uttrycka sig. Det är för fan bara att känna efter och öppna munnen. Och håll hårt i det som är dig kärt, och det du håller kärt kväver du inte för då kväver du dig själv. Och åt helvete med internet. Allvarligt. Vad gör det med oss? Tror vi på allvar att det är äkta? Hjärtat och känslorna och tankarna är allt men ge det till den som berörs. Addera lite äkthet och dö med ett leende.
Nej nu jävlar.
