Stolthet.

Jag har alltid haft en stolthet inom mig. Den har talat om för mig att jag har ett egenvärde som inget och ingen kan ta ifrån mig. Jag låter mig inte ses ned på. Eller det kanske är okej men jag rörs inte av det. Det rinner av mig likt vatten på en fågels feta fjädrar. Så har det alltid varit.

Men så har jag en skör sida också. Som bara vissa fått se. Min styrka har legat i min svaghet. Jag är svag men stoltheten finns kvar. 

Jag har upptäckt att jag burit på två sorters stolthet. En som nog alltid finns där och en som jag inte alls har längre. Jag säger det sårbara, det som är mitt till den som är berörd. Det gör ont men det känns som att det är enda sättet. Jag riskerar att förlora mina bitar jag håller så kärt. För att jag inte kan annat. För att jag måste få uttrycka min oro, min farhåga, min rädsla.

Jag skulle kunna göra "rätt". Trycka tillbaka det jag känner och passa in i ledet. Men jag faller handlöst och då kan jag lika gärna berätta varför. Varför jag blir svag. Jag kan vara glad och svag på samma gång. Det är lite märkligt, det hänger inte ihop.

Ibland blir jag arg. Jag sträcker sällan ut handen för att dras upp, för att få en puff i rätt riktning. Men ibland händer det, jag ger hela mig. Och då gör det ont när jag tappar kontrollen för att jag hoppas på att den där handen ska finnas för att visa att "jag finns här, fast jag inte känner dig".

Jag har bara agerat idag. Inte tänkt efter. Bara frågat efter det jag behöver veta. Och jag blir utan svar. Fuck stolthet!!!

Jag är som jag är och jag kan inte bestämma mig för om jag är enormt annorlunda eller om jag bara låter impulserna komma och gå när andra håller emot? Om jag bara inte är rädd för att visa mig svag? Jag är svag. Och jag önskar jag kunde förstå saker jag inte förstår.

Kommentarer
Postat av: -

Kanske är det bra att inte alltid tänka på sig själv och sina egna behov utan hur andra drabbas.

2012-04-04 @ 12:36:05
Postat av: -

Det är iaf så jag kan känna ibland, att man måste tänka bort sig själv, och fokusera på andra, för annars hamnar man djupare i sin svaghet. Bara en tanke. Råkade komma över din blogg. ha de fint.

2012-04-04 @ 12:41:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0