Jag tänker högt.

Imorse när jag vaknade upp väntade 70 nyanser av grått. Det fanns inte en färgklick och jag var lite orolig att jag blivit grå-/vitseende. Var på väg att skriva färgblind men ja, jag kunde inte tro mina ögon hur som.

Skulle ni som känner mig kunna lyssna en sekund. Jag orkar inte ringa upp var och en för att säga det här. Men jag är jag, med härliga sidor och tillkortakommanden precis som alla andra. Jag kommer förhoppningsvis fortsätta att utvecklas hela livet men jag kommer inte att sluta vara jag. Ni får ta det. Rakt av. Eller inte alls. Först och främst säger jag aldrig något för att medvetet såra. Det betyder inte att jag inte har eller i framtiden kommer att såra. Jag kommer som alla andra människor trampa er på tårna eller uttrycka mig klumpigt. Jag är människa. Men jag gör det inte med vilje och jag orkar inte fler hugg.

Den här bloggen orkar jag inte få ifrågasatt och heller inte innehållet. Jag skriver inte hur saker är, jag skriver hur jag ser på saker som är. Mina ord är inte världssanning men de är min sanning. Jag är som en svamp som suger åt mig varenda suck ifrån min omgivning. Jag läser av tonfall, blick och tystnad. Kanske inte när jag är 50, men nu är det så. Nu.

Jag är ingen bejublad person. Jag står inte i något rampljus och ingen talar om för mig när jag gjort något bra. Som för alla er andra. Ibland kommer ett vänligt ord och det är då det värmer. Men det är de vassa orden som känns mest. Och jag är känslig för dem. Jag vill egentligen att alla människor ska ge till varandra, jag vill att precis alla möten ska vara givande, härliga och värmande. Men det funkar ju inte så.

Hur som helst är jag en person som vill vara förstådd. Vilken jävla önskan. Finns det en människa på jorden som är förstådd?

Mina tankar hörs och jag skäms inte för dem. Jag ägnar hela dagarna åt att förstå andra för att göra det lättare för mig. Så egocentrisk är jag. Men jag ser det som ett måste. Förstår inte jag världen, och mår jag inte bra inuti, så har jag absolut ingenting att tillföra. Och jag vill tillföra.

Jag råkar vara en person född utan talang. "Åhhhhh vad självömkande hon är." Jag hör tankarna ända hit. "Åh vad hon tror att hon är viktig." Jag är sjukt viktig i mitt liv. Jätteviktig. Jag önskar andra människor kunde se det så också, som att de är viktiga, så de kunde ta hand om sig själva och andra och bidra till en lite rarare värld.

Och vad menar jag nu då med att jag är född utan talang? Jo det finns inget jag är sådär speciellt bra på. Det ska väl vara att tänka högt då. Att liksom resonera. Men något annat kan jag inte. Jag har inte teknik för någonting. Jag är ingen god lyssnare. Inte i stunden. Men jag är bra på att begrunda efteråt.

Jag har en förmåga att se det fina i de flesta jag möter. Men jag är kritisk som en nålsudd också. Vad i helsike betyder det? Bara rätt och slätt att jag kan vara rätt vass i vad eller vilka som faller mig i smaken och inte. Jag har mina kriterier för vad som är en god människa.

I alla fall: Jag gör mitt bästa varje minut hela dagen för att jag och människor omkring mig ska må bra. Men ibland misslyckas jag också.

Slutpladdrat.

Kommentarer
Postat av: Maria

Hur menar du med "Jag står inte i något rampljus och ingen talar om för mig när jag gjort något bra. Som för alla er andra." Menar du att alla andra får höra när man gjort nåt bra? För så tycker inte jag att det är. Jag känner dig egentligen inte mer än genom bloggen så det kanske är helt fel att jag kommenterar det här inlägget,men jag kände iallafall att jag ville lämna en kommentar. Helt utan talang verkar du ju inte vara. Nu kommer här egenskaper som du kanske ser som världsliga men iaf; du har öga för inredning och av bilder att döma har du fixat iordning en jättemysig lya. Du tar fina foton och lyckas till och med att få mat att se aptitlig ut! Som snart färdig förskollärare utgår jag dessutom ifrån att du gör ett superbra jobb på din förskola, för du verkar tycka mycket om barnen där och jag har svårt att tro att de då inte gillar dig tillbaka. Hoppsan, nu blev det en roman igen och du kommer nog inte svara. Jag önskar dig mer glädje i vardagen och hoppas att du hittar balans i tänkandet så att du mår bra. kram

2012-04-23 @ 21:11:55
URL: http://lifebymary.blogspot.com
Postat av: Jessica

Exakt vad jag inte menade. :) Jag menade såklart att varken jag eller andra får applåder dagligdags för vilka vi är och vad vi gör. Men tack så oerhört för rara ord Maria!

2012-04-23 @ 22:34:49
URL: http://luppans.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0