Luppans

Drömde om min älskade inatt. Som så många andra nätter. Vi måste ha passerat halvtid nu. Det måste vara färre dagar kvar än i backspegeln tills jag har honom hos mig igen. Jag vill bara kliva in på vägen där jag får fortsätta lära känna den här speciella människan. Nu. Nu. Nu.

Jag är kär i allt med honom. Det svåra och det lätta. Hans händer och hans ögon. Hans sätt att gå när han har bråttom. Hans sätt att knipa ihop läpparna när han koncentrerar sig fast han inte vet om det. Hans mimik när han är lite, lite nervös och pratar om något viktigt. Hans accent. Jag älskar hans dialekt. Hans engelska. Hans svenska som är så himla fin.

Inatt drömde jag att jag fick ett kryptiskt och ganska obekvämt brev som jag inte fattade nånting av. Det var en kompis till någon Damon haft i sitt förflutna tidigare, alltså var avsändaren någon jag aldrig hört talas om men orden var konstiga och ifrågasättande. Vet inte vad det skulle betyda.

Nej nu ska jag kicka igång den här dagen. Höres!


Jag saknar dig.