Luppans

Oj vad tråkigt det var att läsa mitt senaste inlägg, vilket svammel. Jag blir visst lite ofokuserad av att ha en 28-åring i tankarna. Jag tänker på honom flera gånger varje timme. Är alltså inte besatt eller överdriven. Vet inte om det har med mognad eller nåt annat att göra. Troligen inte med mognad. Hur torftigt det än må låta så håller jag medvetet tillbaka, av flera skäl. För det första för att han åker till Australien om en månad och jag inte tror att jag fixar att vara kär i någon som kommer vara så långt borta så länge. Det är det ena.

Det andra är att jag faktiskt är lite orolig för att känna något för någon igen. Känner något gör jag förstås redan men det lilla jag kan styra, det styr jag gärna över så länge det går.

Sedan finns det ännu ett skäl. Ända till för dryga månaden sedan var jag beredd att kliva in i ett gammalt förhållande och leva mitt liv med honom tills vi blir gamla och jag var beredd att göra det med hela mitt hjärta. Men så blev det inte. Han kommer liksom alltid vara en del av mig och det är lite svårt att plötsligt ta en annan väg än den säkra, trygga.

Jag ska ge det här en ärlig chans. Jag vet och jag visste redan innan att den där resan till Gotland skulle föra någonting med sig, vad det var hade jag ingen aning om och jag vet inte alls vart den här resan bär.

Jag vet bara att veckorna rullar snabbare nu och att vardagen är transportsträcka till helgen, men en rolig sådan. Det är roligt på jobbet och jag vet, jag vet att när helgen kommer så väntar en så jäkla go kille på mig och bara mig och den känslan är smått oslagbar!