Luppans

Hej!

Har just kommit hem från Arlanda där pappa, Anne-Li och jag lämnade av min fina Damon. Det börjar kännas nu, börjar liksom bli lite tungt. Fortfarande mysigt men det närmar sig så sakteliga den dag jag inte ser fram emot. Var så mysigt i bilen på vägen dit. Pappa är så glad nu när han träffat Anne-Li och hon är verkligen oslagbar. Vi småpratade hela vägen i mörkret och hela tiden hade jag Damons fina hand i min.

"Hejdå älskling, see you next weekend.." Charming, right? Det är så gulligt när han blandar svenska och engelska. "Do you want sötpotatis for dinner or just rödbetor to the lax?" Några pussar och hålla handen på flygplatsen. Titta in i hasselbruna ögon och säga hejdå. Sedan är det bara att gå. Vända på klacken och inte titta bakåt.

I fredags hämtade mamma, Johan och jag honom på flygplatsen och sedan blev det tidig kväll för oss. Vaknade vid halv tio och det var så skönt att sova ut. Tidigare helgerna har jag inte sovit så bra, har knappt vågat andas bredvid honom men nu somnar jag så skönt i hans armar.

Vi gick upp till Åsa och Jocke och väntade på att de skulle bli klara. Träffade Åsas nya inneboende, helt bedårande tjej. Så himla söt och charmig utan att hon vet om det. Blev helt tagen.

En stund senare var vi på väg till Trosa i bästa vädret nånsin. Fy sjutton vad fint det var. Vi kikade bland restaurangerna men hamnade till slut på Punschkällaren. Jag, Åsa och Jocke åt fläskfilé med gorgonzolasås, färsk sparris och klyftpotatis, Damon åt gös.

Efteråt fikade vi på Hannahs och jag drack mitt livs första latte. Med hasselnötssmak. Var grymt gott! Sedan strosade vi runt och berättade historier om tiden då vi bodde där. Gick ut på Suckarnas pir vilken inte kunde ha ett mer lämpligt namn. Så många sorgsna minnen jag begravt där.

Dagen var heelt oslagbar och tanken var att vi fyra skulle gå på bio på kvällen men vi stannade hemma. Damon och jag valde film och åt framför den. Redan vid elva slocknade vi och vaknade kl. 06:00. Så mysigt.

Idag har vi bara legat i soffan och sett film, tog en liten tur till Bromma Blocks också innan vi vi fixade middag och såg ännu en film. När den var slut var han helt tyst och jag blev uppriktigt oroad. Var så rädd att något var fel. "What is it?" var jag tvungen att fråga. "Nothing, I'm just sad." "Sad? Why are you sad?" "Cos it sucks to say goodbye.."

Han är så svår att tyda ibland, för han är inte särskilt nuttig eller pluttig med mig egentligen. Men ibland så säger eller gör han saker som blir minst lika fina som tio röda rosor eller en hemmagjord låt. Det tar när han säger något sådant.

Hur som helst, helgen har varit topp och jag saknar honom redan. Så är det.